Jimmie Ericsson - slutspelskungen

Vinnare. Bäst när det gäller. Förmågan att höja sig. 

Fina och träffande ord som beskriver den synen som de flesta har på Jimmie Ericsson. Under tidiga år, när han upplevdes som rätt loj och ointresserad av att träna hårt, hade han ändå alltid det bästa sparat till sist. Den där extraväxeln som vissa har och andra helt saknar. Något som inte går att träna sig till. För då hade Jimmie inte haft den.

Vissa spelare kan tända till och göra ETT bra slutspel. Om stjärnorna hade stått helt rätt hade det inte varit omöjligt att Jesper Olofsson eller Brad Moran hade klivit fram, avgjort tighta matcher och burit laget. Nu blev det aldrig så, men som sagt, omöjligt är det inte.

Om man däremot år efter år, säsong efter säsong, kliver fram och spelar sin allra bästa hockey så är det naturligtvis ingen slump. En del spelare trivs med den täta och småfula slutspelshockeyn. Att Jimmie Ericsson är en sådan spelare kommer inte som någon överraskning. Tävla, fuska, snacka och vinna fördelar till sitt eget lag är saker som han brinner för. (Jag säger ÄR, för ränderna går aldrig ur.)

Men hur mycket höjde han sig rent statistiskt? En sak är ju att grisa, kämpa och slåss. En annan sak (och mer avgörande) är att göra mål och poäng. Det som ska granskas idag är hur mycket som Jimmie klev fram när det vankades avgörande slutspelsmatcher. Vi kommer att titta på två saker. Dels poängsnittet i slutspelet kontra grundserien och dels om han avancerade eller tappade mark i interna poängligan när man jämför slutspelet med grundserien. Vi börjar med hans statistiskt svagaste slutspel och jobbar oss fram mot det allra bästa, men först lite kvalseriestatistik.

Ett förtydligande kan vara på sin plats. Vi kommer inte att värdera kvalserierna eller slutspelen utifrån antalet poäng, utan vad inlägget egentligen handlar om är hur mycket Ericsson höjde sig när det blev som viktigast. 

Jimmie Ericssons kvalseriestatistik

2003:

0,44 poäng/match i grundserien (13:e plats i poängligan)

0,60 poäng/match i Kvalserien (6:e plats i poängligan)

Skellefteå AIK hade aldrig tagit sig till Kvalserien när Jimmie Ericsson gjorde entré. Efter en lite trevande grundserie tog han för sig desto mer i säsongens slutskede och avancerade rejält i interna poängligan. Ett smakprov av vad som komma skulle. Redan i första matchen både kvitterade han och avgjorde mot Gnaget.

2004: 

0,60 poäng/match i grundserien (6:e i poängligan)

0,60 poäng/match i Kvalserien (3:e i poängligan)

”Så j*vla dåligt, Jimmie!”, var omdömet från läktaren när Ericsson åkte av isen efter fiaskot mot Leksand. Men var det verkligen så dåligt? Samma poängsnitt som i grundserien och en av de som höjde sig, infalla fall jämfört med kamraterna, i Kvalserien. Det här anser vi vara godkänt, även om man alltid förväntar sig en ökning poängmässigt.

2005:

0,82 poäng/match i grundserien (6:e i poängligan)

1,0 poäng/match i Kvalserien (3:e i poängligan)

Tittar man på statistiken år för år så syns det att Jimmie blir en viktigare och viktigare spelare för AIK. Och ännu viktigare när det vankades kvalspel. Att Chad Hinz klantade till det kan vi i inte lasta Ericsson för. Däremot var det väldigt synd att han inte orkade ett år till, och således missade glädjen vid avancemanget.

2007:

0,32 poäng/match i grundserien (8:e i poängligan)

0,90 poäng/match i Kvalserien (1:a i poängligan)

Den bortglömda Kvalserien lyckades AIK mycket bra i, och bäst av alla var Jimmie Ericsson. Att se möjligheter istället för problem är en av hans styrkor och gudarna vet hur livet hade varit för oss om det här hade gått åt skogen. Lättare motstånd i Kvalserien, tänker du kanske när du ser poängsnittet. Lika för alla, svarar Jimmie och gick från plats åtta till ett i interna poängligan.

Summering:

0,63 poäng/match i Allsvenskan 

0,77 poäng/match i Kvalserien 

Jimmie Ericssons slutspelsstatistik 

Här kommer vi då inte att jobba kronologiskt, utan börja med hans svagaste slutspel kontra grundserien. 

2008:

0,34 poäng/match i grundserien (10:e i poängligan)

0 poäng i slutspelet 

Det blev bara fem matcher i slutspelet och den allmänna känslan var att vi var nöjda med att ha nått dit (egentligen sluppit kvalspel) och det fanns inte energin till att ställa om. Det är väl inte säkert att Ericsson kände så, men statistiken ser i alla fall inget vidare ut.

2010:

0,67 poäng/match i grundserien (3:e i poängligan)

0,25 poäng/match i slutspelet (7:e i poängligan)

Det här är faktiskt en besvikelse. Jimmie satte ett ordentligt personligt poängrekord under grundserien och blev också uttagen till sitt första VM senare under våren. Däremellan spelades ett slutspel där AIK gick till semifinal, men det året då han egentligen var en ledande spelare för första gången, gick slutspelet inget vidare.

2013:

0,78 poäng/match i grundserien (4:e i poängligan)

0,38 poäng/match i slutspelet (10:e i poängligan)

Tidernas största chock är härmed levererad. Att det slutspelet som skulle leda till Jimmie Ericssons lyckligaste ögonblick i hockeylivet, egentligen var ett personligt misslyckande. En strålande grundserie som ledde till en välförtjänd guldpuck, följdes upp av ett statistiskt svagt slutspel. Det finns givetvis andra sätt att bidra med än att göra poäng, men nu är det ju det som vi tittar på.

2009:

0,41 poäng/match i grundserien (11:a i poängligan)

0,18 poäng/match i slutspelet (9:a i poängligan)

Hittills har det inte sett så bra ut och några läsare kanske har börjat fundera på vad poängen med hela inlägget är. I de tre ovanstående slutspelen har Jimmie försämrat både sitt poängsnitt och sin placering i interna poängliga. Men nu vänder det. Även om han gjorde för få poäng i slutspelet som vi aldrig glömmer (Koskenkorva), så avancerade han två placeringar i poängligan och från och med nu kommer alla siffrorna (i princip) att vara positiva.

2017:

0,50 poäng/match i grundserien (5:a i poängligan)

0,33 poäng/match i slutspelet (4:a i poängligan)

Ett mörkt slutspel med uttåg i kvartsfinalen, men Ericsson förbättrade i alla fall sin poängligeposition jämfört med grundserien. När man åker ut tidigt innebär varje poäng otroligt mycket i den här typen av statistiska kontroller. En poäng till av Jimmie i det här slutspelet och poängsnittet hade varit identiskt med grundserien.

2011:

0,62 poäng/match i grundserien (4:a i poängligan)

0,61 poäng/match i slutspelet (2:a i poängligan)

Första gången som AIK tog sig till final och Jimmie Ericsson klev fram ordentligt. Lindström, Lehtonen och Rundblad hade dominerat grundserien, men i slutspelet klev Ericsson förbi samtliga av dessa och var en av få som hanterade att vara i final och mäta sig med Färjestad. Det kan också vara värt att nämna att han slog personligt poängrekord (dittills i alla fall) i grundserien.

2018:

0,29 poäng/match i grundserien (18:e i poängligan)

0,43 poäng/match i slutspelet (4:e i poängligan)

Jimmie Ericssons sista slutspel, där han bland annat märkte ut sig med det klassiska Jimmie-målet (vissa kallar det Foppa-målet). Egentligen är det här statistiskt bättre än några av de kommande, inte minst placeringen i interna poängligan, men det kommer sig av att han läkte kroppen under hösten och inte kom till spel förrän långt in i serien.

2016:

0,62 poäng/match i grundserien (6:e i poängligan)

0,67 poäng/match i slutspelet (3:e i poängligan)

Tillbaka efter succén i Ryssland, men inga tecken på mättnad. Stark grundserie och något starkare slutspel sett till poängsnitt. Du som läser tycker kanske inte att de här siffrorna är något att höja på ögonbrynen över, men det görs färre mål i slutspelet och det är en riktigt stark bedrift att år efter år kunna plocka fram det bästa man har, när det är som tätast.

2012:

0,69 poäng/match i grundserien (5:e i poängligan)

0,84 poäng/match i slutspelet (3:e i poängligan)

Om alla spelare i Skellefteå AIK hade ökat på samma vis som Jimmie gjorde hade det inte behövt stå i historieböckerna att Brynäs blev svenska mästare. Bortsett från guldåret 2013, är det under de säsongerna som vi har gått till final som Ericsson har höjt sig allra mest. De fem bästa slutspelen som han har gjort har lett till final!

2014:

0,60 poäng/match i grundserien (6:e i poängligan)

1,0 poäng/match i slutspelet (4:e i poängligan)

Andra raka guldet och det här var Jimmie Ericssons slutspel från början till slut. 12 mål på 14 matcher (13 mål på hela grundserien) och ett poängsnitt som han varken förr eller senare var i närheten av. När man tänker tillbaka på gulden är Jimmie alltid den första som man tänker på. Inte för att det var han som lyfte pokalen, utan för att det var han som gick i bräschen.

Summering:

0,51 poäng/match i Elitserien/SHL

0,55 poäng/match i slutspelet 

Inte så stor skillnad kan tyckas, men vi har valt ut några andra stora namn och tittat på deras poängsnitt i grundserien kontra slutspelet och sanningen är att samtliga av dessa har klart sämre siffror i slutspelet. Joakim Lindström, Oscar Möller, Bud Holloway. Samtliga försämrar sitt poängsnitt. Jimmie Ericsson är unik i sin förmåga att vara bäst när det gäller. Det är en ära att bara gräva fram de här siffrorna.

På fjorton säsonger förbättrade han sitt poängsnitt när han spelade slutspel/kvalspel sju gånger. En gång var snittet identiskt med siffrorna från grundserien. Elva gånger avancerade han i Skellefteå AIK: s interna poängliga, vilket är helt fantastiskt. Tänk om han hade ökat sitt snitt så pass ofta som han gjorde, men legat kvar på samma plats internt. Då hade vi haft fler guld. Tänk om fler hade varit som Jimmie Ericsson.