Utrustning vi minns

Suspensoarer, benskydd och klubbor. Spelarnas skydd och övriga attiraljer är, kanske inte oändliga men, väldigt många. De flesta är dolda under utrustningen och ser aldrig dagens ljus under match, men det SOM syns är givetvis intressant. Det värsta som finns är en grå massa och ingen eller inget som sticker ut. 

Och de allra flesta spelarna följer samma mönster. Deras klubbor, skridskor eller handskar ser likadana ut som alla andras. Vad gäller handskarna är det säkert så att lagen köper in en uppsättning likadana handskar från det märket som laget är sponsrat av, och dessutom som matchar övrig klädsel.

Men eftersom vi försöker få med så många aspekter som möjligt av Skellefteå AIK, så kan vi inte nöja oss så. Det är klart att det finns särdrag i utrustningen, så vi grävde djupt i minnesbanken och lyckades få ihop sexton olika saker som har stuckit ut med AIK:arnas utrustning. Vi bjuder på bild om så finnes.

Pierre-Edouard Bellemares tandskydd

Man undrar ju hur det gick till när Bellemare införskaffade sitt tandskydd, som ser ut som franska trikoloren. Satt han hemma och googlade eller bad han materialförvaltaren lösa det? Hur som helst så är det alltid fint med detaljer som påminner om ens ursprung.

Niko Dimitrakos knäskydd

Det specialtillverkade och specialbeställda knäskyddet. I grundseriens sista (kanske näst sista) match skadade sig Dimitrakos och det stod klart att slutspelet var i fara. Ett intensivt arbete inleddes för att få vår stora stjärna spelklar. Nu blev det bara en slutspelsmatch, men ingen annan spelares skydd har varit så omskrivet. 

Mike Dunhams benskydd

På ett sätt var jag kanske på Ulf Tavolas (och Sean Gauthiers) sida i frågan om Dunhams vara eller icke vara, men så fort han skrinnade in i sina Rangers-benskydd så bytte jag ståndpunkt. Det här var riktigt coolt och Dunham var riktigt, riktigt bra. New York Rangers-benskydd i Skellefteå.

Anders Fredriksens istoppade tröja

I fotboll var det länge gult kort om tröjan inte var nedstoppad i shortsen. I hockey tvärtom; ”en spelare som har tröjan innanför byxorna ska inte tillåtas delta i spelet”. Om regeln hade funnits då Anders Fredriksen var i AIK hade det inte blivit mycket speltid. Var och varannan match ställde han upp för tekning med istoppad tröja. Även applicerbart på Pär Mikaelsson.

Gaber Glavics klubba

Glavic hade sett hur ryssarna som kom som proffs till slovenska ligan hade betett sig. Svinat och ställt orimliga krav. Han trodde att utlandsproffs uppför sig så och vägrade spela med den klubban som tillhandahölls av AIK:s leverantörer. Undantag gjordes för Gaber, men vad hjälpte det, då han inte höll måttet.

Andreas Hadelövs hjälm

Alla målvakter har numera specialmålade hjälmar och i praktiken hade vi kunnat välja vilken som helst. Men det finns en som etsat sig fast och det är Andreas Hadelövs Sten-Georg-hjälm. Bröderna Wikström ska hyllas på alla sätt, och det blir ännu finare när det kommer från en spelare.

Tom Kühnhackls skridskoslipning

Att Kühnhackls andra säsong blev så pass mycket bättre än den första berodde inte bara på förbättrade fysvärden och en acklimatisering till livet i Skellefteå. Sedan Oscar Möller berättade för honom hur han borde slipa sina skridskor både åkte han snabbare och gjorde fler mål. 

Max Lindholms klubba

Att Arvid Lundberg har lång klubba är mer ett bildligt uttryck för att han är duktig på att spela med klubban mot motståndarforwards. Max Lindholms klubba däremot, den är lång på riktigt. Bloggen har inte kommit över några exakta mått, men helt klart är det den längsta klubban i Skellefteå AIK. Kanske genom tiderna.

Jyri Marttinens handskar

Plötsligt fanns han bara på isen. Sjövild och med mest speltid i hela laget. Nu var Marttinens spelstil väldigt karakteristisk så man kände lätt igen honom, men om någon någonsin tvekade så kunde man alltid titta på hans handskar. Röda Timråhandskar, vilket var konstigt efter uppbrottet från den klubben. 

Robert Nordbergs klubba

Om Max Lindholm har den längsta klubban någonsin, så har nog Nordberg den kortaste. Ett byte mellan de båda hade varit oerhört intressant. Det såg faktiskt ut som att han spelade med en innebandyklubba. Användbart när det gällde små ytor, men att sträcka sig efter en puck var lönlöst.

Fredrik Näsvalls hela utrustning 

Det som vi vill belysa här är det oväntade i att bohemen Fredrik Näsvall var, enligt tidigare materialförvaltaren Börje Lindberg, den klart mest noggranna spelaren vad gäller sin utrustning. Allt skulle vara helt perfekt. Från slipning av skridskor till tejpning av klubba.

Steve Potvins powerplayklubba

Potvin tjurade inte likt Gaber Glavic, utan rättade in sig i ledet. För egentligen trivdes han inte med klubborna som han fick i Skellefteå. Men när det kom till powerplay så gick det bara inte. Han måste ha sitt märke på klubban. För att inte stöta sig med klubbleverantören så spraymålades Potvins pp-klubbor så att ingen logga skulle synas. 

Libor Prochazkas klubba

Inte lika kort klubba som Robban Nordberg, men helt säkert kortaste backklubban som vi har sett. I och med att Libor var en ganska stadig pjäs såg det nästan ut som hade han åkte runt med en minigolfklubba i näven. Åkte aldrig någonsin ut för highsticking.

Frans Tuohimaas blå plockhandske 

Han kom som ett yrväder en februariafton och hade en blå plockhandske i handen. Kan du inte din Strindberg är det läge att googla. Personligen hade jag aldrig sett en blå plockhandske förut. Helblå. Men det känns oerhört finskt och kompatibelt med de fula dräkterna som gäller i SM-liiga. Bloggen ställer sig odelat positiv. 

Magnus Wernbloms hjälm

Den satt långt bak i nacken den. Ju hetare Wernblom blev desto högre upp och längre bak hamnade hjälmen. Likt en tjur när den frustar, skakade han ibland på huvudet så att den hamnade rätt igen. Ett bra sätt att komma runt tvånget att bära visir, för har man hjälmen som på bilden skyddar den inte direkt ögon och ansikte. 

Johan Åkermans handskar

Marttinen hade sina röda, men det hade ju en naturlig förklaring, i och med att han kom raka vägen från Timrå och hade hunnit nöta in handskarna. Åkermans anledning till att gula handskar var nog estetiska, men där skiljer sig vår smak åt. Numera måste alla ha enhetliga handskar som matchar övrig dress.

Johan Åkermans hook 

Det såg verkligen ut som att Åkerman hade ett mycket större blad än alla andra, och när han dessutom levererade mål och assist i strid ström fick ett motståndarlag (minns ej vilket) till slut nog. De valde att utnyttja regeln, som fortfarande finns, och begärde mätning av hooken. Det blir lite tunt, när jag heller inte minns utfallet. Men om hooken var för stor åkte Åkerman ut två minuter. Om inte fick motståndarna ett lagstraff.