Svartgula Traderaauktioner

Och EBay och Facebook borde det stå, men den här rubriken blev snyggare. 

Jag är väl knappast ensam om att gå in på Tradera-appen några gånger i veckan och skriver in ”Skellefteå AIK” i sökfältet? 75 procent av annonserna är hockeykort och det har absolut hänt att jag har köpt eller vunnit auktioner. Både hockeykort, pins och andra smågrejer.

Men det är inte sådana annonser som vi ska titta på idag. Snarare är det lite märkliga annonser där rubriken är till för sådana som mig. Nördar som skriver in Skellefteå AIK i sökfältet och utan att kritiskt granska kvaliteten på annonserna klickar sig in och en bra dag skulle kunna tänka sig att köpa varan, mest bara för att den är svartgul.

Vi kommer också att titta på annonser och auktioner med riktigt fina grejer med högt affektionsvärde. Kuriosa och memorabilia för en samlare. Tyvärr finns det också en tredje kategori. De som använder sig av sökorden ”Skellefteå AIK” för att locka köpare till en vara som inte alls har med hockey eller AIK att göra.

Idag avslöjar vi dessa parasiter, men egentligen är det inte det som är inläggets syfte. Det är att skratta tillsammans åt de dråpliga annonserna och att mysa tillsammans när vi tittar på svartgula annonser med högkvalitativt innehåll. Det blir dock ingen kategorisering, då det som är skit för mig kanske är ovärderligt för dig.

På ett oansenligt papper med Region Gävleborgs logga i nedre högra hörnet har en ishockeyspelare från Skellefteå skrivit sin autograf. Det står inte vem spelaren är, vare sig i rubriken eller beskrivningen. Nummer 22 är en ledtråd, men nöten är svår att knäcka. Det är varken Joakim Lidgren eller Janne Pesonen.

Men längst ner har autografjägaren själv prydligt printat dit namnet Linus Hedman. Linus som gjorde 12 SHL-matcher iförd tröja #42 och #20 (så 22 får ses som ett sorts hybridnummer). Beskrivningen i sig är korrekt, men man får nog ses som en tämligen seriös autografsamlare om väljer att buda hem den här.

Det är ganska populärt att (på EBay) sälja fotografier från gamla tider. Det kan röra sig om historiska händelser, musik eller idrott. Vi har tidigare publicerat pressfoton på Roland Stoltz som tränare och på Ola Stenlund som är ute och vandrar på en bro, helt civilklädd.

Den här bilden väger lite tyngre, då den är tagen under SM-finalerna 1978 och således har ett stort affektionsvärde. Frisyrerna är tidstypiska och tifot består bland annat av en handduk. Nog kan det vara värt att lägga 237kr (inklusive frakt) på en sådan klenod.

Och när du ändå har spenderbyxorna på, varför inte slanta upp 600kr för en egentligen aldrig använd namnskylt? Kirill Kabanov spelade inte en match för New York Rangers, så att skriva ”Game used” känns som falsk marknadsföring. Men är du en dedikerad samlare, så kan det här vara en klenod.

Sånt här blir man desto mer irriterad över. Den här huvudbonaden har ingenting med Skellefteå AIK att göra, utan är enbart ett sätt att sko sig på vår förening. Jag har forskat lite kring säljaren och till dennes försvar kommer den inte härifrån och kanske inte förstår bättre.

AHL är enormt stort i USA. Trots att ingen spelare egentligen vill vara där och fansen hela tiden måste vara förberedda på att laget flyttas eller byter farmarlagsavtal till ett annat NHL-lag. Det hindrar inte att det är fullt på läktarna och ett jäkla drag. 

Den här dockan föreställer Bud Holloway säsongen före han flyttade till Skellefteå och jag kan tänka mig att det kliar i fingrarna på några av er, även om frakten är lite väl kraftigt tilltagen. 

Det här får ses som ett riktigt fynd, sett till att Linus Hedmans autograf kostar 20kr, dessutom på ett papper med Region Gävleborgs logga. Till den här säljarens fördel är åtminstone pappret rent, men kollaget med en privat bild på Jocke samt en annan bild i Phoenix Coyotes tröja, kan nog bara ett barn eller en stor ironiker uppskatta.

Att dessutom promota Lindström med meriten VM-brons talar för att det här är en säljare utan koppling till Skellefteå. Det finns väldigt många andra meriter som hade lockat oss AIK:are.

Sugen? CHL och Jeppe Olofsson i kombination med ett tämligen högt utropspris. Jag gissar att jag skulle kunna hitta betydligt många fler personer som skulle behöva få 1500kr för att bära den här tröjan, än vad jag skulle hitta genuint intresserade köpare. 

Säsongen 2015/16 blev den sista säsongen av dynastin. Sex raka finaler, men kanske framförallt ett spelsystem som revolutionerade svensk ishockey. Att i det läget satsa pengarna på den här tavlan med tillhörande autografer visade sig vara en felsatsning. Åtminstone ur ett ekonomiskt perspektiv.

Om du tänker dig AIK som en aktie kanske den inte stod på topp här, men stod sig ändå relativt stabil. Sen kom ju Micke Lindgren och gjorde sin grej. Jag tror att den här tavlan blir svårsåld med Broadhurst och gänget. Hade den varit tre år äldre hade det funnits en chans.

Nu blir det kanske lite sten i glashus, då bloggen faktiskt sålde en mugg föreställande Skellefteå Kraft Arena. Men jag bortser från det och sågar det här istället. Någon har hittat en siluett på en hockeyspelare och klippt och klistrat den bilden tillsammans med texten ”Skellefteå”. Garanterat finns det liknande muggar med annan färg och text. Exempelvis en röd och grön mugg med Frölunda.

En jättefin annons som verkligen gör en lycklig. Två knappar som andas retro och utan bloggens sug efter retro hade du aldrig läst det här. Knapparna är från en tid då det var på väg att gå åt skogen, men tillverkaren visste inte det. ”Elitserien 1986”. Serge Roy och Randy Heath hade värvats. Jalonen nästa säsong. Nu går vi för guldet! 35kr för den känslan är ett vrakpris.

Den här hade kunnat vara värd det tiodubbla. Men nu blev det inte så, och den förblir nog osåld. Vi AIK:are är då inte intresserade och i Växjö har man nog inte riktigt koll på vilka spelare som tillhör laget.

Lyckan att surfa in på Tradera och hitta ett tjugo år gammalt matchprogram mot Teg. Den lyckan är ganska stor, men ingenting jämfört med att se att någon har lagt ett bud! Det finns andra som jag. Som får lite gåshud av att se en klassisk bild på Daniel Ström eller Mattias Nilimaa. En samlare av ”onödiga” saker!

En annons med flera dimensioner. Vi kan börja med att det finns en stor marknad för feltryckta hockeykort, men även mynt och säkert en massa andra saker. Det gäller knappast det här kortet på allas vår Pontus PetterSTRÖM. 

Dels har tillverkaren av kortet uppenbart inte en aning om att det är hans namn, vilket är skrämmande. Men egentligen är det minst lika skrämmande att ägaren av kortet är så pass ointresserad av ishockey att han inte känner till Petterström. Tolv SHL-säsonger, landskamper, men framförallt dubbla SM-guld. Säljaren förtjänar inte 98kr.

Om dessa mot exakt all förmodan blir sålda, så vet jag inte om man bör skratta eller gråta åt den stackaren som hostat upp 200 spänn för ett par helt uppenbart icke AIK-vantar. Ett sätt att sko sig på AIK:s namn. Det här försöket kommer dock inte att inbringa en krona.

Så här ska det se ut! Ofattbart att inte fler är intresserade av denna klenod. Almqvist, Svedberg och hela myggkedjan, med flera. Lite synd att Ackas autograf inte hamnade på rätt plats, men samtidigt finns det en charm i det också. Tusen pluspoäng till den extremt vackra handstilen. Finns inte en skolelev i Skellefteå kommun som har den kapaciteten idag.

Ett av mina första AIK-minnen är faktiskt från den andra kvalmatchen mot Huddinge 1986. Matchen gick, som du kan läsa här ovan, till sudden death och under pausen till fjärde perioden kom John Blund och knackade på. Så jag fick läsa mig till slutresultatet i Norran nästa dag. Den skoldagen gick mycket lätt. Men vem vill köpa en snart fyrtio år gammal DN?

Här har det åtminstone gjorts ett seriöst försök att få det till en äkta AIK-souvenir. Ett egenhändigt påsytt tygmärke på en helt okej morgonrock och dessutom ett mycket resonabelt pris. Synd att allt skulle spolieras genom att skriva Saik i rubriken. 

SHC är som ett lumparminne. Ett helvete medan det pågick, men lite småmysigt i efterhand. 

I en drömvärld skulle det kunna bli en budgivning mellan 10-20 hardcore fans och priset på Ola Stenlund-stickern, i nästan mint condition, skulle kunna rusa iväg uppemot tusenlappen. Tyvärr är det inte så, och själv äger jag redan ett exemplar, så rimligtvis förblir den osåld.

Fin gulfärg på fåtöljen, men den verkliga lockelsen är att man får med Per-Anton Lundström på köpet. 2000kr för en stabil, defensiv pjäs som inte bangar för en sarg ut. Kan vara guld värd på en stökig julfest hemma. 

Varför finns inte den här dealen kvar? Fina pengar in till AIK och något oerhört vacker ifall en långtida medlem går ur tiden och fortsätter att vara svartgul efter sin död. Att ovanstående herre heter Magnus Berglund gör knappast annonsen sämre. 

Historien förtäljer inte ifall det är Gunnar Eriksson som är försäljare av denna raritet, men man hoppas att autograferna, på något sätt, har överförts från själva kontrakten till tröjan. Oavsett vad så är priset skäligt. Tio papp är minnena av Westerback, Kivenmäki, Johnsen & co tveklöst värt. 

Lundberg igen, och det här lockar ju ändå litegrann. 60 spänn för att få med honom hem och utföra enklare sysslor… Förmodligen är det dock autografen som är prissatt och den har inget värde.

Det bästa sist. En person, som jag låter vara anonym, efterlyser en Skellefteå AIK-kortlek från tidigt 70-tal (svårt att göra en exakt säsongsbestämning, faktiskt). En fantastisk efterlysning som vittnar om ett rejält brinn och lockelse av svunna tider. Man vill ju att någon ska höra av sig, så att han får lön för mödan. Samtidigt vill man inte att det ska existera en människa som frivilligt gör sig av med den här unika kortleken.