EHT, H = Helvetet

Euro Hockey Tour för dig som är petig och/eller obildad. Fast egentligen grattis till dig som inte förstås rubriken. Innerst inne förstår inte vi heller, trots att vi behärskar själva förkortningen. Euro Hockey Tour är nämligen ingenting annat än ett rent Helvete. Alla tänkbara utfall är negativa för AIK. Och är negativ ditt mellannamn så rekommenderar vi fortsatt läsning.

Behövs det mer förklaringar så är alltså EHT de meningslösa landslagsturneringarna som spelas under säsongen. Fyra är de till antalet och spelas vanligtvis i Sverige, Finland, Ryssland (innan kriget) och Tjeckien. För oss som strävar bakåt så är Izvestija, Pragobanka Cup och Sweden Hockey Games bekanta namn för dessa turneringar.

Syftet (förutom att tjäna pengar till Svenska Ishockeyförbundet) är gissningsvis att se vilka SHL-spelare som håller måttet när det vankas VM fram emot våren. Tre Kronors egna svar på den frågan är i regel ”inte just någon”, då förbundskaptenen plockar ut i princip vilken NHL-spelare som helst, om han bara tackar ja till VM. Således ger EHT en VM-plats för 3-10 SHL-spelare. Senaste åren runt tio, men detta i kölvattnet av pandemin, då NHL-spelarna tackat väldigt mycket nej.

AIK har genom åren drabbats hårt av uttagningar till de här landslagsturneringarna, men vi ska också krypa till korset och erkänna att vi från början var naivt stolta. För du minns ju själv hur det var när Fredrik Lindgren blev uttagen till ett par turneringar under säsongen 2006/07. Man såg varje match och gladdes mycket när Lindgren vann en närkamp eller fick speltid i boxplay. Det innebar att vi (AIK) var någonting. En av våra spelare spelade i Tre Kronor! För ett år sedan mötte vi Almtuna.

Men du minns också hur det var när Fredrik kom hem. Jag vill på inget sätt påstå att han hade blivit stor på sig, men han var markant sämre. Redan där och då insåg de flesta av oss att EHT var av ondo. Samma fenomen drabbade Tobias Viklund. Tretton EHT-matcher på två säsonger och en klart sämre spelare när han kom hem. Kanske inte behövde ge den sista procenten, tänkte han. Han var ju landslagsman.

Så att få med spelare i de här turneringarna ledde till en sorts ”mättnad”, även om den oftast var temporär. Ytterligare negativt var att de spelade fler matcher, fick några extra resdagar och på så vis förlorade en smula fokus. Det här drabbar Skellefteå AIK, år efter år. Att David Rundblad och Tim Erixon togs ut till EHT-turneringarna 2010/11, KAN ha kostat oss guldet. 

Eländet missgynnar inte bara Skellefteå AIK, utan det gynnar även den enskilda spelaren på ett dumt sätt. Det internationella skyltfönstret ger nästan per automatik ökad lön vid nästa kontraktsskrivning samt den uppenbara risken att de upptäcks av lag högre upp i hierarkin. Ur spelarnas perspektiv är det säkert också stort att dra på sig landslagströjan, även om det har urvattnats rejält genom att 80 spelare/år får den chansen.

När vi var som bäst spelade det mindre roll. 2012/13 togs inte mindre än åtta AIK:are ut. Bland annat Tomas Skogs! Säsongen efter sex stycken (Joakim Lindström 15 poäng på 12 matcher). Då var vi ett självspelande piano och om de uttagna spelarna gick ner sig 10% märktes det inte, då vi var mångdubbelt fler procent bättre än övriga lag.

Fast även dessa säsonger ”kostade” oss spelare. Fem års EHT-spelande för Niclas Burström ledde till KHL-kontraktet. Martin Lundberg hade aldrig fått sitt AHL-kontrakt om han inte hade gjort de här onödiga landskamperna. Wingerli, Berggren, Frödén; landslagskedjan = samtliga lämnade. Som synes är det många fruktansvärda saker som beror på Helvetet med EHT. 

Det bör förtydligas att vi inte har något emot Tre Kronor. Vi är ganska stolta när spelare tas ut till VM. Att Jimmie Ericsson skadade sig under ett VM är okej. Då representerade han sitt land på högsta nivå och det var medaljer på spel. Även om Olympic line missade SHL-matcher så levde vi med det. Ett OS är en once in a lifetime-chans. Likaså JVM, som vi givetvis är för.

Så det är bara att lägga ner EHT. Vad är vitsen att åka till Ostrava och dela rum med Daniel Rahimi, Martin Thörnberg eller Erik Gustafsson? När man kan vara hemma med laget och köra stenhårt för att vara förberedd på att spela ända in i maj. Men spelarna vill ju tyvärr åka. Skyltfönster, pojkdröm, internationell rutin och bla bla bla.

Dessutom går det sällan bra för AIK:arna. Vi spelar med ett annat (bättre) spelsystem än Tre Kronor och även om vi svär i kyrkan så gör nog vårt system att spelare blir någon procent bättre än ”vad de egentligen är”. En aktuell spaning är att Arvid Lundberg är en oändligt mycket bättre spelare nu, när han slipper kuska runt i Europa och spela meningslösa och ointressanta matcher. Hatten av till Oscar Möller, som under senaste säsongen tackade nej med motiveringen att ”Det är här jag behövs”.

Vi föreslår att AIK per automatik höjer lönen för spelarna som tackar nej. Alternativt inför ett bonussystem. 25000kr/match i EHT som du inte spelar, när du blivit uttagen.