Tom Kühnhackl, ich liebe dich!

Jonathan Berggren, Jesper Frödén, Darren Nowick, Andreas Wingerli och Tuomas Kiiskinen. Fem rätt tunga namn som lämnade Skellefteå AIK efter säsongen 2020/21. Många platser att fylla, men Erik Forssell har aldrig backat för en gedigen arbetsinsats.

Vad Erik Forssell däremot inte är intresserad av är att yppa hemligheter. Peo Larsson kunde inte hålla sig när han blev ivrig. Lasse Johansson skapade ”Circle of trust”. Ett koncept som Forssell förfinade in absurdum. Medan Lasse lekte katt och råtta med media, så leker Forre tysta leken. Och han vinner varje gång. 

Så när bomben briserade i augusti 2021, att tysken Tom Kühnhackl var klar för AIK, hade inte ett enda rykte sipprat ut. Kühnhackl? Han måste ju vara släkt med legenden och bjässen Erich Kühnhackl! En googling senare så visste vi att Tom var hans son. Tänk om Erich skulle komma till Skellefteå för att kolla in grabben!

Så från början var fascinationen över pappa Erich större än vad den var för vårt senaste nyförvärv. Dubble Stanley Cup-mästaren Tom Kühnhackl. Ett på pappret grymt förvärv av Forssell, men vi bär ju på en naturlig skepsis. Hur engagerad skulle en kille med sådana meriter vara en tisdagkväll hemma mot Växjö? Hur kändes det att byta ut Sidney Crosby mot Albin Sundsvik?

Svaret fick vi redan under en av träningsmatcherna. AIK ledde stort i slutskedet av matchen och utan minsta tvekan täckte Kühnhackl skott med insidan av låret. Lagkamraterna trodde inte sina ögon och klappade om honom rejält efter matchen. ”That’s what you get from me every night”, var Toms reaktion på ståhejet.

Och nog var det en tvättäkta lagspelare som vi hade fått hit. Täcka skott, vinna närkamper och komma till jobbet varje dag. Så lyder Tom Kühnhackls egen arbetsbeskrivning. Första säsongen blev ändå inte som vi hade hoppats. Man trodde att han skulle växla upp rejält och även bli ett offensivt monster. Så blev det aldrig och AIK åkte ut och Kühn stod för en assist i slutspelet. Under sommaren ryktades det om att han skulle lämna, och fansen delades in i två läger. 

Men ni som hade hoppats att han skulle dra, hade fel. Kühnhackls andra år blev betydligt mycket bättre. Personligt poängrekord, trots att han missade 20 matcher på grund av skada, men framförallt kändes han bättre tränad och egentligen bättre på allt. Har han en motståndarback inom tre meters räckhåll, då har den backen inte en chans i världen att vinna den närkampen. Är han över huvudtaget på isen har motståndarna inte en möjlighet att få igenom ett skott.

Det är nog inte många dubbla Stanley Cup-mästare som kommer hit och vinner Pontus Petterström Trophy. Att konsekvent sätta laget före jaget. Att vara helt hänsynslös mot  sin egen kropp. Att sätta heder i att täcka skott, även om det kostar ett blåmärke, ett finger eller en tandrad. Det är så vi lärde känna Tom Kühnhackl.

Men allt har ett slut och der Vaterland (i dubbel bemärkelse) lockade och det var en hjälte som återvände hem. Erichs son har skapat sig ett eget namn och nu har han nya supportrar som jublar åt täckta skott, brytningar och förmågan att göra andra bättre. 

Vissa spelare fäster man sig vid mer och det finns nog ingen svartgul själ som inte älskar Tom Kühnhackl. Mannen som inte trivs med att prata om sig själv, utan hellre lyfter fram sina kamrater. Glaset är halvTomt skulle man utan tvekan kunna säga. 

”That’s what you get from me every night.”