Luftslottet Per Kenttä

Det här skrivs dagen efter det att Björklöven, mycket rättvist, har åkt ut mot Djurgården i det hockeyallsvenska slutspelet. Ett av målen kom till efter en tydlig, felaktig ”handgreppning” av pucken, Daniel Rahimi är ledsen och bedrövad och de hårt prövade Lövenfansen skriver av sig på sitt forum. Allt är som det ska vara och livet är underbart.

Mitt i detta inferno av känslor tänkte vi ägna en liten stund åt Björklövens sportsligt ansvarige person Per Kenttä. Han som får ta på sig fyra säsonger av att nästan nå ända fram. Han som kallas ”Jesus” och som ironiskt nog har en tydlig tendens att försvinna i påsktider, för att sedan återuppstå några dagar senare och försöka bygga truppen som ska ta Löven upp i SHL. Vi ska föra tesen att han bara är ett stort luftslott.

Och varför det? Vad har det med AIK att göra? Egentligen inte särskilt mycket, bortsett från att vår största antagonist har åkt på ytterligare en smäll och att det är vår plikt att njuta och trycka till. Sen att det finns ”AIK:are” som har Björklöven som ett sorts andralag, och förfasas över ”Hata Löven” samt verkligen vill att de ska gå upp, är ju bara att beklaga. Nåja, ni får väl plocka fram era gröngula känslor nästa säsong och fortsätta hoppas. 

I december 2018 började i alla fall ryktet gå. Mannen som lyckats ta upp Oskarshamn (med Oskar Nilsson i laget) i SHL och som också lyckats föra upp och hålla kvar Asplöven i Hockeyallsvenskan. Att Kenttä sneglade mot AIK var uppenbart då han plockade i våra gamla spelare i parti och minut. För tydlighetens skull ger vi läsarna en lista över dessa spelare.

Marcus Högström, Olov Lundqvist, Oskar Nilsson, Lars Bryggman, Lucas Wallmark, Jesper Dahlroth, Tomas Larsson, Sam Marklund, Jacob Andersson, Elias Edström, Jesper Eriksson och Henrik Marklund.

Många härliga namn och det verkar ha varit just namnen som Per Kenttä fokuserade på, och inte AIK:s långsiktiga arbete. Sista året i Asplöven drällde det in finnar och parallellt med det inte mindre än tolv lånespelare (primärt från SHL). Ett kortsiktigt Växjö-tänk. Rent teoretiskt kortaste vägen till framgång, men var finns hållbarheten och hjärtat? En fråga som vi kommer att få anledning att återkomma till.

Så låt oss ta en titt på vad fyra år under Kenttäs regim har inneburit för Björklöven. Först och främst ändrades lånereglerna mellan SHL och Allsvenskan, vilket gjorde att det krävdes en ny strategi. Istället för att vända blicken uppåt, vändes blicken västerut och österut. Vi kommer inte att recensera spelare eller spelsystem, det skiter vi, utan endast redovisa hur det faktiskt har gått under de här fyra ljuvliga åren.

2019/20:

En ny tränare måste in! En rutinerad person som har varit med och vunnit. Entré Hans Wallson. Kritiken mot honom var svidande från vår sida, men vindarna vände när vi insåg att han nog inte jobbade för Lövens bästa. Hur som helst så vann Björklöven serien, trots att Modos Jonathan Johnson satte alla tiders poängrekord med 79 poäng.

I allsvenska finalen väntade Modo, men just precis då bröt Corona ut och Svenska Ishockeyförbundet beslutade sig för att avbryta allt kvalspel och att ingen upp eller nedflyttning skulle ske. Egentligen ett helt otroligt öde, och det där med Löventuren kanske börjar ha spelat ut sin roll.

North Power skrev en låt (låten släpptes aldrig ut i offentligheten) om detta. Den inleddes ”Minns ni när Löven, till SHL skulle gå? Allting gick Lövens väg detta år.” Orginalmelodin är Corinne, Corinna (bland annat från filmen Black Jack) och den nya titeln blev givetvis ”Corona”. 

2020/21:

Nytt försök med Wallson kvar vid rodret. Löven hamnade på tredje plats i grundserien och fick möta Karlskoga på väg mot finalen. Där spelade Linus Karlsson, som redan signat för AIK och förstod innebörden av att slå ut Löven. Likt Kylian Mbappe (VM-finalen 2022) gjorde  han hattrick, men förlorade trots det matchen. 

Björklöven tog sig vidare till final mot Timrå och lyckades vinna första matchen. Vittring bland fansen och Kenttäs tuppkam var på väg att växa till orimliga proportioner. Fast just det här året spelade (helt osannolikt med tanke på hans höga klass) Löven-sonen-sonen Jonathan Dahlén och han och hans Timrå vann fyra raka matcher och gick upp.

Gamle AIK:aren Albin Lundin stod för 8 poäng på 5 finalmatcher och bidrog på så vis på ett härligt sätt. I efterhand visade det sig att Lövens lag led av sviter av Covid och inte var sig själva, orkesmässigt.

2021/22:

Tredje gången gillt och nu ansågs pandemin vara överspelad. Vad skulle kunna stoppa Björklöven? Varför inte ett storsatsande HV71 som slog till med Hockeyallsvenskans överlägset största lönebudget genom tiderna. Dessutom med några miljoner i fallskärm från SHL och ”vår egen” Tommy Samuelsson som tränare.

Löven kämpade på och hamnade på fjärde plats i grundserien. I semifinalen fick man möta Modo, en matchserie som gick till sju matcher och kostade mycket kraft och energi. HV71 väntade i finalen, med bland annat Lövens poängkung Tyler Vesel från förra säsongen (nackdelen med nordamerikanska legoknektar, de går dit pengarna finns).

I sjätte matchen tog det slut. Björklöven kom nära, HV avgjorde i förlängningen. En mycket, mycket tung förlust och när det var dags att vända blad och fokusera på nästa säsong hade Djurgården åkt ur SHL. Ny fallskärm och nytt lag med de ekonomiska musklerna att storsatsa.

2022/23:

Djurgården ersatte HV71 och dessutom hade Modo, med bland annat Adam Pettersson, fått ihop ett starkt lag. Det skulle inte bli en enkel resa för förlorarna från Umeå. Inför säsongen spelades en träningsmatch mot Skellefteå AIK och den klassiska icke-organisationsförmågan visade sig från sin bästa (sämsta) sida. Långa köer utanför arenan, utan någon som helst tanke på att det kunde komma mycket folk. Matchen i sig spelades i sådan dimma att den inte gick att se från läktaren. 

Det gick inte i år heller (utslagna i semin av Djurgården) och till den här säsongen har Brynäs tillkommit. Löven har varit utanför högsta serien i 23 år och frågan är om inte Löventuren har blivit Lövenoturen? Fast är det otur? 

Kenttä förlorade förra säsongen dragkampen om Västerviks stjärnspelare. Han framstod som en clown i paus på en av semifinalerna mot Djurgården, där han ansåg att allt och alla var mot honom och hans lag. Djurgården spelade fult. Västerås läkare lämnade in en anmälan mot Löven. Dessutom är laget aldrig tillräckligt bra.

Ansvarig för alla dessa fiaskon är Per Kenttä. Mannen som plockade in Hasse Wallson. Mannen som går för de kortsiktiga lösningarna med finländare och transatlanter. De åker hem och räknar pengarna efter säsongen. Efter en timme eller två spelar det ingen roll, för dem, i vilken division som Löven befinner sig. 

Filosofin med the quick fix = utländska spetsspelare, kanske inte heller var optimal då dollarkursen sköt i höjden under senaste säsongen. Brickley, Vela och Halloran blev nog för dyra. Istället fick AIK-rejects som Jacob Andersson, Jacob Olofsson och Joel Mustonen för stora kostymer att fylla. 

Per Kenttä har hittills charmat supportrarna och fört sig väl i media (clown-intervjun borträknad), men vilket tålamod finns i Umeå? Fansen har startat drev som har fått bort både tränare och sportchefer förr och i och med att hela föreningen känns amatörmässig så kanske inte luftslottet Jesus överlever hur länge som helst.

PS. Det var oerhört gulligt när Kenttä utsågs till årets sportchef efter förra säsongen. Trodde att det bara var barn som fick tröstpriser. DS.