Spela hockey, skelleftesvin!

En klassisk gammal ramsa från förr. 80 och 90-talet primärt. Nuförtiden skulle det säkert bli ramaskri hos vissa ”supportrar” till den klubben vars fans skulle yttra dessa orden. För det kan väl inte bara vara vi som har en falang av lättkränkta och politiskt korrekta besökare i arenan? Eller kanske besökare i verkligheten.

Men nog om detta. Det var inte alls syftet med inlägget, men det kom sig av någon anledning väldigt naturligt. Att kritisera gnällspikarna alltså (som om de mot all förmodan läser detta, ändå inte förstår piken). Nej, vi ska snacka utvisningar. För oss. Och vi ska göra det med dämpad belysning, en stor, varm tekopp, filtar och helt enkelt bara mysa ner oss.

I vanliga fall blir man förbannad när utvisningen kommer. Antingen på domaren eller på spelaren som tar den onödiga utvisningen. Panikkänslorna kommer direkt det blir spel i numerärt underläge, insläppt mål, jaga, jaga, förlust och med maximalt oflyt är hela säsongen förstörd. Lite lätt överdrivet mardrömsscenario, men man vet aldrig.

Så här i efterhand njuter man snarare av när Fredrik Näsvall blev less och förnedrade domaren verbalt eller när Pavel Skrbek inte hängde med och blev tvungen att ta en holding. Ett frispel på Tomas Larsson eller Jyri Marttinen är ju aldrig fel. Tycker du att det är lite tunna exempel på spelare och deras utvisningar? Det beror nog på att de riktigt tunga namnen kommer när det här inlägget börjar hetta till ordentligt.

Vi ska nämligen spekulera i vilken AIK:are som är troligast att ta vilken utvisning. Vilken utvisning = vem är troligast (genom tiderna) att åka ut för tripping, och så vidare? Som sagt spekulationer, men räkna med att det kommer att bifogas en hyfsat gedigen motivering. Ingen spelare kommer att nämnas två gånger, för breddens skull. 

Andra sidan av myntet innebär att vissa spelare bara måste figurera i en så här noggrann granskning av utvisningar genom tiderna. Även om vi inte har lyckats hitta den optimala brottsrubriceringen på just den spelaren, så förtjänar han ändå rampljus. Så ta på dig en ögonbindel, förflytta dig till AIK:s utvisningsbås och lyssna. 

”Skellefteå AIK drabbas av en charging-utvisning. Förövaren heter…”

Nu gör du din egen mentala shortlist över tripping, checking to the head, spearing och så vidare. Vilka tror du att vi har valt? Kommer det att stämma överens med dina val? Svaren på alla dina frågor kommer här.

Abuse of officials: Albin Eriksson

Det var några tunga månader där Albins hyfsat lovande karriär, kanske inte förstördes, men åtminstone tog en annan riktning. Utvecklingen stannade av och det blev ett omtag i juniorlaget. Där spårade han ur och betedde sig väldigt illa mot domaren. En engångsföreteelse kan tyckas, men vi ser stor potential hos Eriksson att anse sig förfördelad och dessutom inte kunna ta sig samman och svälja förtreten. Dessutom tror vi att han saknar den listen och finessen som exempelvis Jimmie Ericsson hade, och därmed är det troligare att Albin uttrycker sig på ett osmidigt sätt mot domarna, vilket kommer att ge 10 minuters personligt straff.

Boarding: Petter Granberg 

På plats med ett förtydligande direkt. Vi har alltså tagit med spelarna som är troligast att åka ut för dessa förseelser och inte de som nödvändigtvis är troligast att utföra dem. Boarding är en vårdslös tackling mot sargen och nog är det troligt att Granberg (felaktigt) kommer att åka ut för den. Trots att verkligheten säger oss att han bara är starkare än sin motståndare och därmed kommer det att smälla ordentligt. "Om man är stark måste man vara snäll", sa Bamse och det är något som Petter har tagit fasta på. Han kan inte hjälpa att domarna inte förstår eller vill förstå.

Butt-ending: Håkan Strömqvist

Att Strömming ska finnas med på den här uppräkningen är givet. Inte helt givet vilken utvisning som skulle falla på honom, då han har en bred repertoar. Vi fastnade till slut för butt-ending, vilket är en av de fegare grejerna som man kan göra på isen. Vi påstår inte att Håkan var feg. Däremot var han väldigt het och det ledde till ett stort antal skärmytslingar. Vid någon eller några av dessa har han inte kunnat hålla ihop sig och mitt i alla dessa känslor är det tänkbart att han kört knoppen på klubban i magen på en motståndare. Förslagsvis en Björklövenspelare.

Charging: Johan Forsberg

Historian om hur Forsberg släckte Daniel Fernholms karriär känner du redan till, så den behöver vi inte fördjupa oss i. Problemet är egentligen större än så och gäller inte bara Johan. Många av dagens spelare är så vansinnigt vältränade att de är både för snabba och starka för sitt eget bästa. Åka fort och inte riktigt förstå, kan innebära stora problem, inte bara på ett sätt. Om dessutom tacklingsmottagaren (vi syftar inte på Fernholm) är av samma snitt, så kommer han heller inte att vara beredd och en sekund senare så ligger han där med en hjärnskakning, medan Johan Forsberg (exempelvis) åker därifrån med sju matchers avstängning att vänta.

Checking from behind: Henrik Hetta

Med exakt samma motivering som ovan. Och det är ofta svårt att veta vad domarna ska välja för rubricering på utvisningen. Johan Forsbergs tackling på Fernholm bedömdes som en armbågstackling och även när Henrik Hetta har tagit lite för många skär och smällt på Oscar Engsund bakifrån skulle det lika gärna kunna vara en charging eller eventuellt boarding. Idag gör vi bedömningen att Hetta åker ut för en checking from behind. Tacklingsmottagaren har givetvis ansvaret att inte vända ryggen till bara för att någon kommer. Delat ansvar blir ibland inget ansvar alls.

Checking to the head: Per-Anton Lundström

Under ett par veckor under säsongen 2007/08 var Per-Anton Elitseriens mest fruktade spelare. Brynäs Emil Sandin var ett av offren och deras sportchef Michael Sundlöv berättade för Aftonbladet att det här var den tredje spelaren den här säsongen som Lundström hade skickat till sjukhus. "Brynäs får tycka att jag är vårdslös. Det är ett fritt land och de får tycka vad de vill. Jag kommer inte att förändra mitt spel." Du har helt rätt, PAL! In och kötta! Checking to the head är en av många saker som det skulle kunna leda till, och det är egentligen den utvisningstypen som är värst. Träffas inte huvudet av något så kan det aldrig bli en hjärnskakning. Per-Anton är tyvärr lite för osmidig för att vi ska kunna lämna några garantier.

Crosschecking: Alexander Urbom 

”Bära hästsvans och jobba som vakt i nån dörr. Broiler, broiler. Broiler, broiler. Behärskar både kung-fu och karate, så dom fixar spöa en brud som är full. Utan minsta diskussion tar han till strid, för där hjärnan tar slut, där tar nävarna vid.”

Vi är inte jättesnälla med Urbom nu, när vi citerar Magnus Ugglas IQ. Men om man byter lite till hockeyperspektivet så kan man tänka sig att Urbom vaktar sin målvakt och behärskar crosscheckingen. Den fulla bruden blir snarare en irriterande motståndarforward som får smaka. Sista meningen från Ugglas låt råkade bara slinka med.

Delaying the game: Igor Matushkin 

Här är vi kanske inte fullt allvarliga, utan syftar mer på Igors enorma långsamhet. Det är sällan (har aldrig hänt AIK?) som någon blir utvisad för det här numera. Det vill säga att en back står bakom den egna målburen och tvekar och tvekar på var uppspelet ska hamna. När oceanångaren Matushkin blir stillastående i ett sådant läge skulle det kunna leda till en delaying the game-utvisning. Du har själv sett på film hur lång tid det tar från det att det första kokset kastas in i ugnen tills fartyget börjar röra på sig.

Diving: Magnus Wernblom 

Här måste vi vara tydliga med att den mängden stryk som Wernblom fick framför mål var en omänsklig mängd. Men han stod pall för allt och gav ännu mer. Klagade aldrig. OM ett par backar vid något tillfälle, med gemensamma krafter, fick honom på fall, trodde domarna inte sina ögon och dömde diving på Magnus. I ärlighetens namn så krävdes det att han förstärkte för att få en utvisning med sig och så ska det ju inte vara. Och det i sig skulle kunna leda till utvisning även på Wernblom.

Elbowing: Pär Mikaelsson 

Höga armbågar var vardagsmat för Mikaelsson som i regel höll undan två motståndare i sarghörnet. Bilden nedan är ett ypperligt exempel på hur en riktigt rejäl armbågstackling kan se ut och när Pär var på det humöret skonade han ingen. Även han har en bred repertoar och hamnade gärna och ofta i diverse gruff. Slashing, crosschecking och boarding. Pär Mikaelsson hade allt, men just idag får han vara ansiktet utåt för elbowing.

Fighting: Lee Goren 

Det här är ett och två snäpp värre än roughing och det kändes tämligen givet att välja Goren. Ingen har någonsin haft mer respekt med sig i Elitserien än vad han hade. Tollefsen, Chara och Ward kan slänga sig i väggen. Det finns ett par klassiska fighter, där den mot Andreas Pihl är den som fastnat mest på näthinnan. Tyvärr fick vi aldrig se honom kasta handskarna i Skellefteå och verkligen ta hand om en stor och störig spelare i valfritt motståndarlag.

Head butting: Christian Söderström 

Att skalla någon känns otroligt fegt och det känns också som att det kräver en sorts ”barslagsmål i England”-mentalitet. Vi anser inte att Söderström besitter någon av dessa kvaliteter, men han har något annat som eventuellt skulle kunna leda till en head butting. Han har en galenskap någonstans långt därinne. Det ska mycket till om den ska utlösas, men när och om den gör det skulle exakt vad som helst kunna hända. Om du inte tror oss så kan du surfa in på Youtube och skriva in ”Christian Söderström Andreas Jämtin” och spana in Crippes blick. 

High stick: Johan Ramstedt 

Nej, vi är inte ironiska och vi tänker inte heller på när Boden-klacken drog igång ramsan med samma text som dagens rubrik när Ramstedt råkade sätta upp klubban i ansiktet på Jens Näslund eller något annat no-name i Boden. 2+2 och Rama fick be om syndernas förlåtelse. Fast det som vi egentligen tänker på är hans härliga vana att sno tillbaka pucken genom att lyfta på motståndarens klubba. Lätt hänt att missa och att klubban istället hamnar i ansiktet.

Holding: Niclas Burström 

Ingen spelare har någonsin fastnat i andra spelare och till synes inte haft en chans att ta sig loss, som Niclas Burström. Om man följer honom med blicken under en match, särskilt när pucken är långt borta, så är han ständigt i händelsernas centrum. Otroligt frustrerande för motståndarna när han dels är så irriterande liten och dels förmodar vi att munnen går i ett. När domarna upptäcker vad som är på gång fastnar Burström ännu mer och påvisar gärna hur dum den andre killen är. Trolig dubbelutvisning för holding.

Holding the stick: Oscar Lindberg 

Den lömskaste av alla utvisningar och lömskast av alla är Oscar Lindberg. Eller det är han kanske inte, men att påstå att det är en svärmorsdröm som går in i närkampen och ”råkar” få fast motståndarklubban under armen, vore att ljuga. Men gränsen är hårfin och om domaren är lite listig så inser han att det är minst lika ofta forwarden som kniper åt med armhålan och således är den som håller fast klubban. Vi ville gärna ha med Ogge här, då hans grit är i toppklass och han inte drar sig för att försöka få med sig fördelar.

Hooking: Niklas Söderström 

Givnast av alla i det här inlägget. När en motståndarforward får upp farten (i ärlighetens namn behövs ingen större fart) och trampar runt Söderström är det kört. Han kommer att ta sig in på mål och det kommer att bli farligt. Om inte. Niklas har en plan B. Haka det hårdaste han kan. Inte diskret, utan med full kraft. Hans acceleration är näst intill noll och han har garanterat hundratals minuter för hooking under sin karriär. Det är exakt av den här anledningen som ni skulle mysa ner er i fåtöljen. Minnas tillbaka på klassiska sekvenser från en svunnen tid.

Interference: Mikael Tjälldén 

Kanske ett oväntat drag från vår sida. Tjälldén kom till Skellefteå med rykte om sig att vara både hänsynslös och galen. Av det såg vi egentligen ingenting, utan det var oftast han som blev liggande vid sargen, till synes svårt, svårt skadad av ingen anledning. Av alla tilltänkta roughing och charging bidde ingenting. Däremot var han väldigt pigg på att (tydligt) obstruera motståndarforwards i offensiv zon. Någon gång gick det bra, men oftast åkte han faktiskt ut.

Interference with spectators: Lasse Marklund 

Avdelning slå in öppna dörrar. Och slaget som öppnar dörren sker med en hårt knuten näve signerad Lars Marklund. Vi syftar givetvis på när en överförfriskad? Vita Hästen-supporter tog sig ner i Skellefteå AIK:s bås för ett kvartssamtal med vår tränare Rolle Stoltz. Då tog Lasse sitt ansvar och sänkte honom. Rättsligt efterspel följde, men det blev egentligen ingenting av det. En mycket ovanlig utvisning som vi nog inte har hört talas om, varken förr eller senare. Närmast är väl när Malmös Jens Olsson knuffade till en isskraparpojke.

Kicking: Patrik Westerback 

”Can I kick it?”, frågade inte Patrik Westerback, och sparkade hårt. Ett totalt påhittat scenario från  vår sida, men det speglar ändå vilken vansinneskapacitet som den finske snidaren besitter. Bortsett från alla hans magiska, tekniska kvaliteter så kändes han nästan som ondskan själv. Skulle Westerback hamna i en situation där han känner sig orättvist behandlad (vilket sker ofta) kan vi egentligen inte utesluta någonting. Inte ens karatespark med skenan först mot motståndarens oskyddade knäsena.

Kneeing: Jens Nyström 

Va, finns det andra spelare på isen? Ibland kändes det som att Jesse James chockades av det faktumet. Han kunde runda egen målbur i godan ro och när det dök upp en motståndare kändes det väldigt oväntat. Addera ingrediensen att han inte var jätterapp på små ytor och du har en tänkbar kneeing. Nyström hade dessutom auran av att vilja göra något kul för polarna på läktaren, och nog kunde det vara rätt kul att smälla på rejält. Då kan det också ske smärre olyckor.

Puck out: Johan Åkerman 

Var är Kirill Kabanov,? tänker du kanske. Han är i Danmark och dricker en Tuborg. Han fanns med som kandidat till den här utvisningsmetoden, men i slutändan var Åkerman ett ganska enkelt val. När regeln just hade kommit till lyckades han, i boxplay, skicka pucken över hela banan, över motståndarnas mål och över plexit. 3 mot 5. Dessutom kan ingen lyfta en backhand lika högt som honom, och oturas det så kan pucken hamna på högkant. Egentligen är det tack vare sin skicklighet som han fick komma med här.

Roughing: Martin Lundberg 

Om han var självutnämnd polis eller bara polis vet vi inte, men under några år fanns det inte en situation där Martin inte dök upp och plockade ihop slagskämparna från det andra laget. Skönt för Niclas Burström att ohämmat kunna åka runt och vara småjäklig, utan minsta oro för repressalier. Han visste ju att Lundberg skulle ta hand om röran som han var på väg att ställa till. 2+2 för roughing är något av det finaste som man kan ge till en blodtörstig hockeypublik.

Slashing: Mikael Renberg 

Behöver du späntved? Ring Micke Renberg. För ingen kan slå sönder en motståndarklubba som han. Tänk dig det hårdaste yxhugget som bara är möjligt och multiplicera det med tio. Då har du en standardslashing av Micke Renberg och det värsta (bästa) är att han i princip alltid kom undan med det. Så egentligen borde han inte alls vara med på den här listan, men…

Slew footing: Jimmie Ericsson 

Det här är en ganska ny benämning på en utvisning, men skulle den ha existerat när Jimmie gjorde upp med Per-Anton Lundström så hade han nog åkt på den. Det är klart att man hamnar i många hätska situationer när man hela tiden befinner sig i händelsernas centrum och kämpar om den där kvadratmetern framför kassen. Det finns ingenting som Ericsson inte skulle tänka sig att göra i de lägena och då kan det hända (och har hänt) att han får en avstängning för slew footing.

Spearing: Joakim Lindström 

Han är väl egentligen ingen ful spelare i grunden, men han har haft en tendens att se svart och spåra ur när det går honom och laget emot. Joakim Lindström har dragit på sig matchstraff för roughing, high stick, crosschecking och även för spearing. När semifinalserien mot Rögle rann oss ur händerna avslutade Jocke med att sätta klubban mellan benen på Moritz Seider. ”Jag är förvånad att den tog så hårt”, sa en relativt skuldomedveten Lindström.

Tripping: Brett Harkins 

Tappad puck i offensiv zon. Dags för en backchecking trots den där konstiga smaken i munnen. Kan det vara den där mjölksyran som jag har hört folk prata om? Bäst att spara på krafterna och sträcka ut klubban istället. Med lite tur så träffar jag pucken och vi kan ställa om. Om oturen är framme så blir det en trippingutvisning, men det kan hända den bäste. Då får jag i alla fall vila två minuter, så att jag är pigg igen när det blir dags för anfallsspel.