Skulle det anordnas en omröstning om vilket lag som de flesta vill ska åka ur SHL, gissar vi att de flesta rösterna antingen skulle landa på Växjö eller Oskarshamn. Växjö Lakers har vi tjatat om tillräckligt mycket, så idag lägger vi allt fokus på det oönskade laget IK Oskarshamn.
Anledningar till att många vill ha bort dem kan vara att de ligger oländigt till, rent geografiskt. Eller att de inte är ett klassiskt gammalt lag. Eller att deras arena inte håller SHL-standard (de som framför den åsikten jobbar förmodligen på SHL:s eget kontor). Men ingen kommer att säga att man önskar att O-hamn ska åka ut på grund av deras sätt att spela ishockey.
För när man möter Oskarshamn kan egentligen vad som helst hända. 7-5 och konstant hawaii-hockey är rimligt resultat och en rimlig matchbild. Säkert fruktansvärt för tränare och strateger, men roligt för publiken och det är roligt att det potentiella bottenlaget väljer en offensiv strategi istället för att fega, vilket helt förståeligt är vanligt bland nykomlingar och förmodade bottenlag.
Att de har sneglat på Skellefteå AIK tar vi för givet. Det gör alla lag. Vi har varit Sverigeledande under många år och under 10-talet var det oss som lagen kopierade och ville vara som. På senare år har den defensiva tråkhockeyn fått ett allt större fäste och det finns en risk att det går mode i att spela styrspel och vara mer cyniska. Men inte Oskarshamn. De vill vara som oss och genom åren har de haft en hel del spelare och ledare med erfarenhet från Skellefteå AIK. Vi ska alldeles strax titta på det, men vi inleder med en kort bakgrund.
Föreningen grundades 1970 efter en sammanslagning av två andra lag. 1992/93 spelade man fortfarande i Division tre, men avancerade snabbt genom seriesystemet bland annat efter monstervärvningarna Peter Ekroth, Jarmo Mäkitalo och Ivan Hansen. Skellefteå AIK förnedrades i playoff 2001, då vi förlorade på hemmaplan med 2-5. Något som indirekt var startskottet till den stora satsningen som har lett oss dit vi är idag. Det året som vi lämnade Allsvenskan bakom oss befann sig Oskarshamn i den serien, som hade bantats från 24 till 16 lag. 2018 tog de steget upp i SHL och AIK har sedan dess haft väldigt svårt för laget som vi egentligen alltid borde vinna mot.
Jeff Hällegard
Hällegard är den förste spelaren att någonsin representera både Skellefteå HC och IK Oskarshamn. Den enda om man lägger tyngden på just SHC. Han gjorde några oväntade klubbval och klubbyten mot slutet av karriären och ett av dessa var alltså Oskarshamn. Flopp är kanske att överdriva, men 6 poäng på 13 matcher imponerar inte och efter halva säsongen drog Jeff vidare till Nyköping där han avslutade med en oerhört stark säsong.
Robert Ohlsson
Robban är sällan nöjd med lagets prestation mot just Oskarshamn. Svängdörrar åt båda hållen och till synes total avsaknad av struktur. Desto roligare då att spela där och Ohlssons bästa år var faktiskt 2000/01, då laget både slog ut Skellefteå och han själv gjorde 38 poäng på 37 matcher. Därefter gjorde han aldrig fler än 13 poäng på en säsong. Det gick kanske inte att ladda om efter att ha nått sina drömmars mål; att vinna en match i Skellefteå.
Marcus Svensson
Tre sejourer i Oskarshamn fördelat på sju säsonger är anledningen till varför Marcus Svensson hamnar i rampljuset idag. Mittenvändan blev mest lyckad då han fick göra två säsonger som ordinarie målvakt. Sedan lånades han faktiskt av O-hamn säsongen innan han hamnade i Skellefteå AIK. Krister Holms målvaktsöga har aldrig varit skarpare.
Emil Ekblad
Med några mils och års omvägar hamnade Emil Ekblad till slut i Oskarshamn. Laget där han spelade flest säsonger i karriären och dessutom slog ett massivt personligt poängrekord (i Sverige i alla fall) med 24 poäng under säsongen 2006/07. Faktum är att han på tre säsonger och 86 matcher i AIK endast skrapade ihop 16 poäng.
Henrik Karlsson
Samtidigt som Marcus Svensson lämnade Oskarshamn flyttade Henrik Karlsson dit. De två skulle som bekant komma att mötas igen. Henke hade det tufft i Småland och fick bara spela 12 matcher på två säsonger. Totalt utkonkurrerad av Timo Leinonen. Men han gav sig inte och fem år senare var han NHL-målvakt.
Niclas Westerlind
Den under många år oerhört billige åttondebacken Niclas Westerlind bytte Teg mot Arboga mot Oskarshamn och tänkte nog att det var dags för nästa steg, men så blev det inte. Han gick från 29 poäng i Arboga till 6 i Oskarshamn och under sin andra säsong lånades han ut. Men i slutändan blev allt bra. Westerlind gjorde 20 matcher i Kovland under en säsong när de mötte Björklöven och vann, trots att det bara bor 500 pers där.
Patrik Rönnqvist
Rönken signade för Oskarshamn på ren impuls och av ilska över att AIK inte omedelbart signalerade att de ville ha honom kvar. Bristen på tålamod gjorde att han mer eller mindre tog det första budet som kom. Nu hade han ju aldrig fått kontrakt med oss, så det var kanske det rätta valet. Två svaga år i Oskarshamn och sen fick det räcka. 24 år gammal la Rönnqvist ner karriären.
Jonas Lennartsson
Mindre känslor när Jonas Lennartsson gick samma väg. AIK:s mest anonyme spelare någonsin och det kan inte finnas en enda människa som minns en enda svartgul sekvens med Jonas. Men man kan ju få ett sämre omdöme. I Oskarshamn utmärkte han sig inte heller, utan nötte på med ett hyfsat gediget spel och blev kvar där under tre år med ett poängsnitt på fem poäng/säsong.
Jesper Olofsson
Maken till berg och dalbana har man sällan sett. Jeppes säsong 2011/12 innehöll det mesta. Först och främst poängkung i Modos J20-lag. Utöver det fick han göra sitt första elitseriemål, men han hann också lånas ut till Björklöven i Division ett under ett par matcher. Men det som är viktigast av allt (i det här inlägget) är de elva matcherna och enda målet i Oskarshamn.
Mattias Granlund
Granlund är en av många födda i början av 90-talet som fick lida av överflödets förbannelse. Han fick spela åtta matcher i Elitserien, men var aldrig riktigt nära ett kontrakt med AIK. Oskarshamn var ett bra alternativ och Granlund gnuggade på där under ett par säsonger. 19 poäng på 103 matcher gjorde dock att kontraktet inte förlängdes.
Oskar Sehlstedt
Michael Zajkowski och Stefan Stéen hette konkurrenterna under hans första år i Oskarshamn. Nästa år slogs han mot Gasper Kroselj och Marcus Högberg. Svåra uppgifter som också blev övermäktiga. 20 matcher under dessa två säsonger är ändå inte så tokigt. Att släppa in i snitt 3.50 mål/match var desto tokigare.
Stefan Stéen
Under guldsäsongen 2013/14 (där Stéen hade helt fantastiska siffror i AIK, GAA 1.27 till exempel) lånades han ut till Oskarshamn för att få spela fler matcher och vänja sig vid seniorhockeyn. Försvarsspelet där, trots bland annat Fredrik Styrman i uppställningen, höll inte samma klass och statistiken blev därefter.
Fredrik Styrman
Vad skulle vi med Styrman till? Den frågan ställde vi nog till oss själva redan vid offentliggörandet 2011. Det blev heller ingen succé och efter halva andra säsongen för honom i AIK, tog Brynäs över kontraktet. Fredrik Styrman missade den givna guldmedaljen, men istället fick han göra fyra år i Oskarshamn och Hockeyallsvenskan. 2014/15 stod han för 20 poäng, vilket blev hans karriärbästa.
Jonathan Johnson
Johnson trivs mot Oskarshamn. Stora ytor och mer fokus på teknik och känsla än på taktik och balans. Och som du redan har gissat så har han också representerat smålandsklubben. Dit lånades han ut från Frölunda under hela (nästan) säsongen 2013/14 och lyckades få ihop oerhört svaga 6 poäng på 45 matcher. Det tog ett bra tag innan han lyckades kombinera sin uppenbara talang med den andra uppenbara ingrediensen som behövs ifall man vill bli något; det hårda jobbet.
Pontus Widerström
Det hårda jobbet kan onekligen vara bra att ha. Widerström och Johnson är varandras motpoler, även om de vandrade längs exakt samma väg ett tag. Juniortiden i Frölunda. av olika anledningar fick de inte plats i a-laget och blev istället utlånade till Oskarshamn av alla lag. Widerström brunkade faktiskt in det dubbla antalet poäng i O-hamn och de var så nöjda att de lånade in honom ytterligare en säsong, med snarlikt resultat.
Anton Karlsson
Nästa Frölundajunior heter Anton Karlsson, men till skillnad från de ovanstående två så satsade han allt och flyttade till Skellefteå. Om det var tuppkammen som var för hög eller kvaliteterna som inte riktigt räckte till låter vi vara osagt, men det tog inte jättelång tid innan han var hemma på Hisingen igen. Därefter följde några utlåningssäsonger. 2016/17 gjorde han 48 framträdanden i Oskarshamn och landade på rimliga 10 poäng.
Oskar Nilsson
Nilssons karriär fick ett lyft av flytten till Småland. Att lyckas hyfsat i norska ligan är en sak, men att komma till Hockeyallsvenskan och göra 30 poäng från backplats är mer imponerande. Oskars-hamn tog sig upp i Elitserien den säsongen och Oskar följde med upp. Efter halva serien manglades han av Brendan Shinnimin och blev borta länge. Han hade hunnit imponera tillräckligt mycket på Erik Forssell under den tiden och här är vi nu.
Johan Alm
Oskarshamns första SHL-mål gjordes av Johan Alm och han gjorde det som lagkapten mot sin egen moderklubb i sin gamla hemmaarena. Som ur en serie i Buster, fast tvärtom, då Busterserierna brukar berätta lyckliga historier. Johan Alms hockeyliv har inte varit särskilt lyckligt sedan dess. 18 på matcher på två säsonger i Oskarshamn. Dessutom med en säsong helt utan hockey däremellan.
Per-Erik Johnsson
Trycker du på panik-knappen i vilken hockeyarena som helst i Sverige så kommer det att gå ett larm hemma hos Perra Johnsson. Han plockar med sig sin "Med gruppen som grogrund"-pärm och är på plats inom 24 timmar. 2019/20 larmade Oskarshamn om att Håkan Åhlunds ledarstil var oförenlig med allt möjligt och tänkbart, och Perra gled in som räddaren i nöden. Du behöver inte ens fundera på hur det gick. Du behöver heller inte fundera på om hans kontrakt förlängdes över nästa säsong.
Niclas Burström
Bloggens besvikelse var enorm när Burström inte fick nytt kontrakt med Skellefteå AIK. Vi hade identifierat honom som en tänkbar kandidat att passera Fredrik Lindgren vad gäller antalet matcher i klubbens historia. Men slå upp sentimental i en ordlista och det är inte Erik Forssell som du kommer att få se. Efter ett äventyr i Tyskland ville Niclas ha trygghet med ett längre kontrakt. Något som Oskarshamn gladeligen kastade fram.
Christoffer Norgren
Från ingenstans dök Norgren upp som assisterande coach i Oskarshamn inför den senaste säsongen. Åtminstone hans Eliteprospects-sida säger att han inte hade någon tidigare erfarenhet av den typen av arbete, utan General manager i Arboga ett par säsonger är allt från hans idrottsledar-CV. Å andra sidan är ju Norgren född till ledare. Han tog hand om våra unga backar under ett par säsonger och även om han inte direkt jobbar med liknande talangbank idag, så känns han som ett stabilt och bra namn att ha i en ledargrupp.
Per Normark
Om vi tittar på de senaste Oskarshamnssäsongerna så börjar deras plan ta form allt tydligare. Deras spel är offensivt och roligt att titta på. AIK-hjälten Niclas Burström styr försvarslinjen. Perra Johnsson kom in en kort period med sina svartgula erfarenheter och Christoffer Norgren är numera assisterande tränare. Men att de skulle norpa åt sig vår tidigare naprapat såg man inte komma. Vad är nästa steg? Micke Lundmark börjar jobba på deras kansli?
Kommentarer
Skicka en kommentar