Jobba, jobba AIK - Klassiska yrken

Arbete. För de flesta av oss innebär det 7-16 eller liknande, skiftgång, delade turer och jour. Pengarna ska in och det är inte jätteglamoröst. De flesta av oss trivs på vårt arbete och klagandet som kan yttras ibland är inget att ta på allvar. Det hör till. 

Att vara hockeyspelare är ett konstigt jobb. Man utövar sin hobby professionellt och tusentals människor sitter och tittar och bedömer vad man gör. Några stycken sitter förvisso också och tittar på exempelvis busschauffören, men sällan eller aldrig buas, klagas eller jublas det. Busschauffören kan aldrig vinna eller förlora. Han kör buss och på sin höjd blir han lite sen.

Busschauffören samlas heller aldrig med kollegorna efter dagens pass och klappar om varandra och åker hem som en vinnare. Han får heller aldrig en rejäl adrenalinkick av en lyckad omkörning eller en snabb upplockning av en skolklass på en hållplats. Att gå i pension från bussföraryrket (och många andra yrken) är relativt lätt. Att pensionera sig från hockeyn är betydligt mycket svårare.

Då var det lättare på 70 och 80-talet, då i princip alla hade ett arbete vid sidan om. Karriären blev också kortare, då det kanske var väl så lönsamt att jobba heltid civilt. Inte heller på 90-talet var AIK:arna proffs, mest baserat på föreningens oerhört svaga position i hockeyhierarkin. Några år innan vi avancerade till Elitserien blev dock spelarna hockeyspelare på heltid, med några få undantag genom åren.

Det som vi ska titta på idag är yrken som spelare har eller har haft. För att det inte ska bli ett mastodontinlägg så nöjer jag mig med att ta det rakt ur huvudet och inte forska eller göra research. Kommer du på andra AIK-relaterade arbeten som du på något sätt har kommit i kontakt med, får du mer än gärna bidra med det.

En story om när Niklas Mannberg var tandläkaren som lagade ett hål eller att få Per-Anton Lundström som försvarsadvokat, vore historier värda guld. Jag har valt att hoppa över allt som har med ishockey eller övrig idrott att göra, då det känns som ett för litet steg från hockeyspelandet. 

Eftersom jag tar det här rakt ur minnet, så kommer de tidigaste yrkena att vara från mitten på 80-talet. En stor källa är matchprogrammet. En annan Norran och en tredje mina egna erfarenheter. Studerande och arbetslösa går bort och lika så mina fördomar om att ALLA spelare på 70-talet jobbade på Rönnskär eller på någon annan industri.

Bank

Eftersom arbetena kommer i bokstavsordning, så kommer det allra mest klassiska först. Johan Ramstedts första kontakt med det riktiga arbetslivet blev minst sagt traumatiskt. Lämnad ensam på Swedbanks kontor i Skelleftehamn, mötte han en rånare redan under första dagen. Resultatet av det mötet har ni läst om tidigare, men om du mot all förmodan har missat det, så kommer länken här:

https://parmikaelsson.blogspot.com/2020/06/johan-ramstedt-i-ranardrama.html?m=1

Bilförsäljare

Magnus Wernblom ville inte bara gå hemma mellan träningar och matcher. Han ville vara igång, snacka med folk och bidra till samhället. Att jobba som bilförsäljare på deltid blev den perfekta lösningen (något som han även pysslar med i Örnsköldsvik). Och ärligt talat, så finns det väl ingen som är bättre lämpad för det yrket? Skulle man gå in på den bilfirman och Wernblom får klorna i dig, så kommer du garanterat att komma ut med en ny bil och ett nytt billån. Hur skulle du kunna (våga) säga nej?

Brandman

Någon sorts motsvarighet till hockeyns kickar borde finnas här. Larmet går, på med kläderna och adrenalinet pumpar. Definitivt samlas man efter vunnen kamp (släckt brasa) och klappar om varandra. Dessutom håller man igång formen för att kunna göra ett gott arbete. Två av AIK:s hårdaste spelare, Roland Stoltz och Pär Mikaelsson, arbetade som brandmän under och efter karriären, och känns som gjorda för det. Trygga, rejäla män som man gärna håller i handen. Men ingen av dessa nådde positionen som brandchef. Läs nedan om en som gjorde det.

https://parmikaelsson.blogspot.com/2020/04/randy-heaths-praoperiod.html?m=1

Canon

Där jobbade Johan Åkerman och om jag minns rätt så skrevs det en artikel i Norran med Johan glatt poserandes framför Canon, Skellefteå. Där deltidsarbetade han som försäljare av skrivare och kopiatorer och med tanke på den statusen som han byggde upp för sig själv i stan, så var det ingen som någonsin tackade nej till en uppgradering av sin teknikavdelning på jobbet. Det ryktas till och med om personer som ringde dit bara för att få småprata med honom.

Dödgrävare 

Jag har tidigare på bloggen fantiserat om att grävas ner till sista vilan av Skellefteå AIK:s förre lagkapten Daniel Pettersson. Definitionen av trygghet, om man nu är medveten om vad som sker. Tanken att Danne någon gång ska tvingas begrava en gammal lagkamrat är både vacker, rörande och otäck. Jag antar att alla har samma bild i huvudet som jag; att Pettersson med en spade handgräver jordhögen över kistan, gör korstecknet och mjukt klappar på jorden med spaden och säger ”vi ses”.

Elektriker

Här saknas det hundraprocentiga minnet, men jag är ganska säker på att det stod i matchprogrammet att Johnny Forsman arbetade som elektriker. Tänk dig att strömmen hemma har kortslutit eller något annat som man inte är kapabel att fixa själv (det vill säga det mesta). Du ringer elfirman och tjugo minuter senare står Johnny Forsman, med en stor snus under läppen, i farstun och är beredd att göra ett gott arbete. Nivån på fikat som du bjuder på är mycket högt.

Fritidspedagog

Hittills har du bara fått läsa om yrken som inte kräver en vidareutbildning, men nu höjs nivån ett snäpp. Och det höll på att kosta oss nästan allt som vi hade. Dick Andersson hade beslutat sig för att börja planera för livet efter karriären. Han kom in på fritidspedagogutbildningen i Umeå. Samtidigt kom han inte överens med AIK om sitt nya kontrakt, och kontentan blev en flytt till Umeå och Björklöven. Fyra usla insatser senare var han hemma igen. Utbildningen genomfördes dock och Dick är kvar i yrket.

Försäkringsbolag 

”Ja, tjena det är Micke på Folksam (eller vilket bolag det nu var). Ska vi ta oss en titt på vilka försäkringar du har?” Absolut, är svaret och vips har man ett ganska mysigt samtal med trevlige killen Micke Granstedt. Med silkeslen röst förklarar han sedan att jag behöver en livförsäkring, en drulleförsäkring och ny olycksfallsförsäkring. Månadskostnaden ökar med några hundralappar, men det kan det vara värt. Numera är Granstedt vaktmästare.

Kommundata (numera Tieto)

Min första riktiga kontakt med en AIK:are var när min pappa tog med mig till Martin Petterssons rum. Det hela slutade med en flera år lång kärlekshistoria (från min sida) där jag gav Martin teckningar på honom och hans lagkamrater. I gengäld fick jag vid ett par tillfällen spela på hans dator. Även Jörgen Marklund jobbade där, men det var som att jag kände på mig att han skulle flytta till Björklöven. Jag gick aldrig till Jörgens rum.

Lastbilschaufför

Att Stefan Lundqvist skulle gå upp i vikt när han slutade med hockeyn var helt givet (i skrivande stund vet jag inget om Slungans nuvarande vikt). Men att sätta sig bakom ratten och småäta en hel dag kommer att kosta på, oavsett genetiska förutsättningar. Det har skrivits förr om när AIK stannade till på Dockstabaren och Pär Mikaelsson sa: ”Det är här man skulle kunna träffa Stefan”, och så var han där.

Lärare

EN lärare i kommunen sa upp sig i protest mot konceptet ”lärarlönelyftet”. Mest för att han själv inte fick det, men även av ren princip. Och principer är viktigt för Mattias Nilimaa. Ordning och reda är också viktigt. Likaså att alla är värda lika mycket. 

Modell

Har du någon gång burit ett Versaceplagg? I så fall har du bidragit till Mantas Armalis modellgage. Det är ju allmänt bekant att han har extraknäckt som modell, men visste du att har fått kritik av sin modellagentur att han har FÖR mycket lårmuskulatur? Fyra år på catwalken i Milano är det inte många som har fått ihop.

Målare

Lycka är att ha ett rum eller en timrad stuga målad av Jörgen Wännström. Han som slutade med hockeyn bland annat eftersom han ville fokusera mer på sitt civila arbete. Men han är inte den enda målaren som har spelat i Skellefteå AIK. I Wännströms fall gick det att skriva rubriker likt ”Jörgen målade ikväll”, då han är bland de spelarna som har gjort flest mål i AIK:s historia. Den rubriksättningen fungerade dock inte på Johan Seth. Han värvades visserligen som målskytt, men var förhoppningsvis bättre på att måla.

Något med data

Nu har deras vägar gått åt varsitt håll, men när de värvades 2001 hade både Stefan Klockare och Fredrik Krekula ett deltidsjobb på något sorts dataföretag (tror jag). Krekula pysslar fortfarande med liknande grejer, men han har garanterat avancerat och har någon sorts manager-position. Om Klockare har avancerat är svårt att säga. 

Parkeringsvakt

Det finns en sång av Galenskaparna där en p-vakt går runt på Göteborgs gator och vill ha ett hurra för sina insatser. Det är kanske inget jobb där man skaffar en massa nya vänner, då den enda arbetsuppgiften är att sätta dit och bötfälla folk. I ur och skur vandrar Ted Söderlund runt och gör just det. Man får ge honom att han är ihärdig.

Polis

Ett populärt efter karriären-yrke, där det också är lätt att hitta situationer där adrenalinet strömmar till. En jakt till fots eller ett ingripande mot en känd våldsverkare kräver både psykisk och fysisk styrka. Passande för en elitidrottare som sjungit den sista versen. Johan Karlsson var polis redan under den aktiva karriären, medan både Magnus Berglund (numera tränare i AIK:s organisation) och Per Helmersson klev på när hockeyn tagit slut.

Revisor 

Auktoriserad revisor och kontorschef är inga titlar som man skojar bort. Jag har tidigare berättat om hur Daniel Olofsson och jag spenderade ett antal lektioner inom ämnet marknadsföring åt att göra ett gemensamt Dreamteam i Elitserien, men Danne verkar ha tagit sig samman. Micael Engström har en ännu finare titel. Han är ansvarig för regionerna i Sverige för EY:s räkning. Jag förstår inte vad det betyder, men det låter fint. 

Slambilsförare

”Det är din skit. Det tycker jag var bra sagt.”

Lennart Sundström, Tank & Slam. Du känner till karaktären från filmen ”Torsk på Tallin”. Han finns på riktigt och åker runt och slamsuger med attityd. Hans Hjalmar heter han och ingen sätter sig på honom. Tvärtom, det finns starka källor som säger att alla som han kommer i kontakt med honom (åtminstone på jobbet) är rädda för honom. 

Sopgubbe

De flesta hockeyspelarna sadlar ju om till slut och varför inte dra på sig blåstället, stiga upp 03.00 och åka ut och hämta upp folks sopor. Det var precis det som Peter Lundmark gjorde och det som han uppskattade mest med yrket var att arbetsdagen var slut tidigt på dagen. Sedan dess har PL sadlat om igen och tränat AIK:s juniorer. Motsatsen till sopor.

Säljare

Ibland händer det att inlandet får sig en släng av fördomssleven. Jag behöver inte dra alla detaljer, men ett välsmort munläder ingår inte i beskrivningen. Lik förbaskat är det precis där som bröderna Lindgren hamnade. Fredrik inledde på New Wave innan han drog vidare och Micke jobbade som säljare både för och efter tiden som sportchef. Just nu platschef på Bavaria bil.

Taxichaufför 

Till och med delägare och allt! Inte illa för någon som saknade körkort när han lämnade Skellefteå AIK som 36-åring. Men nu gör inte Fredrik Öberg annat än köra runt på gatorna i Skellefteå. Favoritämnet bör vara 5-4-målet mot Bofors när vi blev klara för Elitserien 2006. Det måste också vara trevligt att få en körning med ett par gamla lagkamrater. Johan Ramstedt och Pontus Petterström kanske behöver hämtning efter ett fylleslag på stan?