Jocke Lindströms passning till Filip Sandberg

Det hade kanske varit rimligt och klädsamt att leverera en hyllningskrönika till den bäste spelaren genom tiderna, nu då det står klart att karriären är över. Men det går inte. Jag saknar både kraften och orden. Sorgen är monumental och hockeyn och livet kommer aldrig att bli sig likt igen.

Det var bland annat Jockes hängivenhet till de små detaljerna som gjorde honom så överlägsen, och det är också en av alla dessa som jag väljer att beskriva idag. En passning som bara han kunde slå. Vill du ändå väldigt gärna ta del av text som hyllar Joakim Lindström riktigt ordentligt, så bifogar jag den födelsedagshälsningen som publicerades på bloggen senast när han fyllde år. En sak är i alla fall säker; det sista inlägget om Jocke är inte skrivet, men den här sorgens dag så får du hålla till godo med en liten detalj bara. 

https://parmikaelsson.blogspot.com/2022/12/5-december-joakim-lindstrom.html?m=1

Nog är man ju fortfarande redigt besviken på det förlorade SM-guldet 2023. För det känns som att det var AIK som förlorade det och inte Växjö som vann det, oavsett om det handlade om bristande grit, ett stångande in i väggen för att till varje pris följa spelsystemet eller Emil Larmis orimliga insatser i finalserien. Vi förlorade för att vi inte kom upp i vår högsta nivå. Växjö spelade som de alltid gör.

Redan under kvartsfinalen och semifinalen hade vi ryggen mot väggen, men lyckades krångla oss ur Rögles och Örebros grepp. Spelmässigt var vi egentligen aldrig på topp, men AIK var så pass mycket bättre att det gick att vända ändå. Nyckeln till att det här slutspelet inte blev ett stort fiasko var uppryckningen hemma mot Rögle.

Underläge med 0-2 och absolut ingenting som talade för oss. Men när Albin Sundsvik reducerade i boxplay hände det något. Stämningen blev plötsligt elektrisk, både på isen och på läktaren. Pudas kvitterade med ett konstnummer och när förlängningen startade var det inte en fråga om vilka som skulle vinna matchen, utan om NÄR Skellefteå AIK skulle avgöra.

I historieböckerna kommer det för alltid att stå Filip Sandberg, och det var också han som satte pucken i nät. Men vi vet ju alla, rubriken är mycket avslöjande, hur det gick till och vem som låg bakom målet. Du kanske har sett Torbjörn Blomdahl leverera en mästarstöt i trevallars carambole (ska särskrivas) eller Skalman spela minigolf? Ingen av dem är ens nära Lindströms genialitet. 

09.40 in i förlängningen vann Pär Lindholm pucken i kamp med två Röglespelare och skickade den till Joakim Lindström i vänster sarghörn. En Jocke med relativt gott om tid i offensiv zon är alltid lika med målchans. Men inte ens den mest hoppfulle kunde förutspå passningen som skulle komma att slås.

När Jocke fick pucken var Sandberg vid övre kanten på vänstra tekningscirkeln och det kändes som sagt omöjligt att matchen skulle vara avgjord om ett par sekunder. På bilden nedan är det en tiondel kvar tills Lindström har pucken och som synes är Filip Sandberg på väg bort från målet. Tre Röglespelare är i närheten eller åtminstone bevakar honom.

På nästa bild har Jocke pucken och en spelare är på väg ut mot honom i ett naivt försök att skära av vinklar och/eller stressa honom. De övriga två har identifierat att Sandberg är det enda reella hotet i den här situationen och närmar sig honom från varsitt håll. Den ena sätter upp klubban mot honom för att få ner farten och för att komma in på livet för att försäkra sig om att ingenting ska hända.

Att hålla pucken och vänta in möjligheten att slå en smörpassning är som bekant Lindströms specialitet, men om du tittar på både ovanstående och nedanstående bild ser man inte ens luckan, trots att man vet vad som är på väg att ske. Filip Sandbergs enda uppgift är att hålla nere klubban och göra något av pucken när den kommer.

- Slog han in den på volley?

- Nej, jag tänkte att det var bättre om pucken la sig på isen.

En fråga och ett svar dagen efter målet. Det skulle vara oerhört intressant att kunna vrida runt kameran och se den exakta vinkeln från där pucken slås. Sådana resurser har vi dock inte, men om vi skulle spekulera lite i vilka marginaler som han har att spela på så är det först och främst bra att veta att puckens diameter är 76 mm.

Pucken passerar en utsträckt klubba, precis mellan back och målvakt och hamnar någon decimeter utanför målvaktens område, på bladet på Filip Sandbergs klubba. Lägg därtill att den svävar i luften från det att den lämnar Jockes klubba tills den landar (helt platt) en millimeter framför ovan nämnda klubba. Perfekt, riktning, höjd och hårdhet. Gissningsvis har han cirka tio centimeters marginal (pucken alltså 76 mm).

Det sker dessutom i högt tempo, även om Lindström själv säkert upplever att han har oceaner av tid. Ingen annan spelare, alla kategorier, kan slå den här passningen och om det mot all förmodan skulle ske, så skulle det ändå bara ha varit tur. 

Vi har många gånger lyft Joakim Lindströms extrema kompetens och genialitet, men en bättre passning än den här har vi aldrig sett. Det dröjde inte många sekunder från det att målet föll tills det var bestämt att det skulle rendera i ett inlägg. Och här har du det. Vill du se rörliga bilder så bifogar vi länk till detta.

https://twitter.com/cmorehockey/status/1639372784672591873?s=46&t=FzE5v1Yj5Ay4L8G5gIFuKA