Att göra comeback - rätt eller fel?

Rubrikens fråga är minst sagt befogad just idag, då bloggen valt att återuppstå. Vi är nöjda med första vändan då (citat av läsare), ”vad som helst kunde komma”. Födelsedagssatsningen gick sämre, då det snabbt blev slentrian. Men nu är vi tillbaka på obestämd tid och har beslutat att sänka ribban från Patrik Sjöberg-nivå till Stefan Holm. Två inlägg/vecka. Givetvis torsdag och söndag eftersom det var då som Elitserien, ALLTID, hade full omgång förr i tiden.

Men är det rätt att göra comeback? Är det inte bättre att läsarna minns bloggen i ett rosenskimrande sken? Finns det inte bara saker att förlora på en nysatsning? Svaret i det här fallet är Ja, det är rätt att komma tillbaka. Bloggen har inget självändamål utan är till för tre saker. 

1. Låta riktiga AIK-fans få chansen att minnas tillbaka till stora matcher, händelser och spelare. 2. ”Utbilda” nya, unga fans i vår historia. Låta ungdomarna få ta del av den enorma hockeykulturen som finns. 3. Kanske inte utmana Norran, men finnas som en motpol. Både vad gäller att inte bara använda formulär 1A för att skriva en text eller referera en match, men att också använda sig av korrekt svenska.

Så här är vi nu. Lite otränade, utan matchvana, redo att hoppa upp på hästen igen. En nackdel är att nästan alla de riktigt minnesvärda ögonblicken redan är avhandlade och många av AIK:s största profiler är intervjuade och hyllade. Vi väljer ju hellre att se bakåt än framåt, så förvänta er i princip inga ”inför matchen” eller matchrapporter. 

När filmbolagen ska göra en trailer på en ny film, klipper de ihop händelser som ska skapa intresse och få människor att komma och titta på filmen. Vi vill också locka läsarna att stanna kvar genom högt och lågt, bra och dåligt. Så här kommer några av de sakerna som ni kan förvänta er att få läsa om; Rapport från Pär Mikaelssons bröllop, Finnkampen, intervju med Rickard Rauge samt SM-liigas poängkoefficient. Det och mycket, mycket annat.

Men vi är inte ensamma om att ha gjort comeback. Stora idrottsmän har saknat rampljuset, pengarna och nerven och mer eller mindre dumt valt att återvända. Björn Borg, Muhammad Ali och Lance Armstrong är några exempel. Vi tar idag (och alla andra dagar) på oss våra svartgula glasögon och tittar på AIK:are som gjort comeback. 

Egentligen är grundkriteriet att man avslutat karriären i Skellefteå, fått upp suget igen och börjat om - i AIK. Den beskrivningen stämmer endast in på fyra spelare och så klena vill vi inte att vår egen comeback ska vara, så vi har (utöver dessa) plockat fram sju till comeback-varianter med AIK-koppling. Men vi börjar med de fyra riktiga comebackerna.

Pär Mikaelsson 2003

Efter ha lidit under två säsonger med Pasi Mustonen och, enligt Pär, hans dåliga ledarskap, tappades sugen på ishockey. Och även om Mustonen hade lämnat så fanns inte suget att dra igång med barmarksträningen ännu en gång. Pär la av, men vi gissar att det sista som sas till AIK var att dörren inte var heelt stängd.

Elva matcher in på säsongen kom den oundvikliga frontalkrocken mellan Fredrik Näsvall och Ulf Tavola. Skilsmässan var ett faktum och en ersättare måste in. En ersättare av hög klass. Och tänk, bara ett par kilometer från ishallen, på brandstationen, fanns han. Mikaelsson bad om tjänstledigt och var redo igen.

”Jag saknade grabbarna i laget och själva spelet.” Ett par träningar senare och Pär var matchklar. I tröja #19, trots att ingen bar klassiska 18. Men Mikaelsson har aldrig varit en stor romantiker och vi var överlyckliga, trots det märkliga valet av nummer. 

Comebacken skedde på hemmaplan mot Hammarby. Skellefteå AIK vann övertygande med 5-1 och Pär gjorde det fjärde målet. Säsongen slutade med debaclet i Leksand, men Mikaelsson fortsatte ytterligare en säsong och var nästan bättre än någonsin. Betyg på comebacken: 5

Mikael Renberg 2008

Ni känner ju till turerna kring Renbergs känsliga övergång till Skellefteå. Och faktum är att redan innan papperna var påskrivna hintade Pea Israelsson, på ett supportermöte, att Micke skulle spela i AIK under en eller två säsonger. Vi trodde inte att det kunde vara sant, men under första isträningen i Kopparhallen var han där.

Första säsongen var egentligen väldigt bra. 33 poäng på 41 matcher i ett tippat bottenlag och en ”bergskedja” som under en period var en av Elitseriens allra bästa enheter. Renberg förstörde för Luleå och bidrog med värdefullt ledarskap i Skellefteå. Säsongen slutade i dur och alla mådde bra.

Nästan direkt efter säsongen aviserade Micke att han skulle sluta, men om motivationen återkom så var det bara AIK som gällde. Alla med förmåga att läsa mellan raderna förstod att det skulle bli en comeback, och med tanke på hans första år så kändes det bra. 

28:e november kom beskedet att Renberg skulle förlänga karriären med ett år till. Fyra veckors träning trodde han skulle räcka för att komma ikapp. Men en tung kropp var nu ännu tyngre, så det hade inte varit så dumt med ordentlig försäsongsträning. 

Kortfattat så blev det ett stort fiasko. Mikael Renbergs plats blev fjärdekedjan och det var jobbigt och tråkigt att se honom ligga steget efter och inte ha kvar nästan någonting av det som gjorde honom till en superstjärna. En av få saker som var bra med hans återkomst, var att han förhandlade fram att hans moderklubb Piteå skulle få 100000kr. Betyg på comebacken: 1

Jimmie Ericsson 2017

I Jimmies fall handlade det nog om en kombination av att slippa sommarträningen och att återfå suget efter hockeyn, men framförallt att läka ihop kroppen. Blocker hade en uppoffrande spelstil och planerade säkert att kunna förlänga karriären med mer än bara det här året, vilket också blev fallet.

Från början var vi inte oroliga och tänkte att det var givet att han skulle komma tillbaka, men ju längre tiden gick ökade oron och det var inte förrän i mitten av december som uppgifter började sippra ut att Ericsson och AIK hade börjat förhandla om ett nytt kontrakt och dessutom hade han spelat en match med Lejon.

Tanken var att skynda långsamt, men skador, avstängningar och en ganska svag trupp gjorde att comebacken tidigarelades. Malmö borta i början av januari 2018, och matchen minns du tyvärr mycket väl. Jimmie assisterade till Katic 0-2-mål och AIK seglade ifrån till 0-4 med bara sex minuter kvar. Men Malmö vände på steken och vann med 5-4 efter sudden. 

I slutspelet gjorde han drömmålet mot Djurgården och fick ytterligare en silvermedalj. Kontraktet med AIK förlängdes med ett år till och det hade säkert blivit ännu fler säsonger om inte den olyckliga skadan avslutade hans karriär i februari 2019. Betyg på comebacken: 3

Melker Karlsson 2023

Han aviserade sitt avsked från hockeyn, men kunde samtidigt inte riktigt ta ordet ”sluta” i sin mun. Hans egen personliga deadline sköt han framför sig och till slut stod han där på isen. Just innan transferfönstret stängde kom beskedet att Melker Karlsson var tillbaka. Kanske som backup, kanske för att spela. 

Fast nog kändes det givet att satsningen var fullt ut. AIK hade chans på guldet och Karlsson kände sig fräsch i kroppen igen. Efter att ha lidit av ryggsmärtor i flera år, och inte kunnat göra sig själv rättvisa var det roligt att spela igen. Om Micke Renberg aldrig kom tillbaka i matchform tog det Melker ett par träningspass innan han var redo för spel.

Prestigelös och med lagets bästa som enda fokus tog han plats i fjärdekedjan, tog den istiden han fick och det svartgula hjärtat bultade. Slutskedet av serien blev snarare en startsträcka för Melker. Ett mål blev det och benen såg piggare och piggare ut.

Betyget såg ut att kunna bli skyhögt, men idrotten är resultatbaserad och förhoppningarna om guld blev ”bara” ett silver. Karlsson gick -8 i slutspelet och missade de sista matcherna. Ryggen gjorde sig påmind och mådde säkert inte bättre av ännu en silvermedalj runt halsen. Nu är karriären definitivt slut och vi tackar för allt. Betyg på comebacken: 3

Comeback i AIK efter långtidsskada

Adam Mascherin trodde vi nog aldrig att vi skulle få se i svartgult igen när han med hängande axel lämnade Skellefteå Kraft Arena. Och inte blev vi mer hoppfulla när han skrev ett treårskontrakt med italienska klubben Asiago. Officiellt var anledningen att han skulle ha chansen att spela OS med Italien, men vi tror att det var minst lika viktigt att säkra någon sorts inkomst ifall att axeln inte skulle läka.

Ingen har någonsin trivts så bra i Skellefteå som Mascherin och redan innan operationen flirtade han med Erik Forssell om en återkomst. Det blev inte en enda match med Asagio och när kontraktet bröts kändes det redan som att han var klar för AIK. Comeback kan man helt klart kalla det, även om det inte följer det klassiska; sluta - börja om.

Att återkomsten i Skellefteå blev allt annat än vad vi, och framförallt Adam hoppades på, är tråkigt såklart. Axeln var inte redo och några matcher in i comebacken kastade han in handduken för gott. Vissa spelare glömmer man aldrig och Adam Mascherin är en av dem.

Comeback i annat lag efter långtidsskada

Kyle Cumiskey kände till skadan, men skrev på (dyrt) för Skellefteå ändå. Han var ruskigt bra i en match, så vi fick se vad vi gick miste om. Efter säsongen slutade han för att ta hand om kroppen, men efter det sabbatsåret gjorde Cumiskey comeback och spelade faktiskt 2022/23, även om han mestadels fanns på skadelistan.

En annan som var mycket skadedrabbad var Johan Alm. Under de tre säsongerna efter att ha lämnat AIK gjorde han endast 18 matcher och under hela 2020/21 rehabtränade han. Nu ådrog han sig visserligen inte den svåra knäskadan i Skellefteå AIK, men ingen kan ju neka till att Alm har tydlig AIK-koppling och att han har gjort comeback.

”Comeback” fast man nog egentligen tänkt sluta

Efter att ha hamnat på kant med moderklubben Boden var karriären över. Och är man 35 år och spelar för brödsmulor så var det kanske dags att klippa sig och skaffa sig ett jobb. B-O kunde titta tillbaka på en lång och fin karriär. Då ringde Gunnar Eriksson och Karlsson fick avsluta med sina bästa hockeyår.

Frågan är vad Jocke Lindström tänkte under sommaren 2022. Rykten sa att det kändes jobbigt att ladda om och att de långa resorna och tid borta från familjen tärde. Men i slutet av sommaren viskade källor om att han tränat hårdare än någonsin och att det fanns en hel del bensin kvar i tanken. Både Erik Forssell och Robert Ohlsson hade räknat bort Lindström, men det ska man aldrig göra. Magisk säsong av en 39-åring.

AIK:are som gjort mini-comeback i lokala klubbar

Erik Forssell ratades av Skellefteå efter den sjätte raka finalen, men förlängde karriären med två okej år i Malmö. När skridskorna lagts på hyllan var hemflytten given. Det blev en match till, med moderklubben SK Lejon. Inför hela 2849 åskådare gjorde Forssell exakt det som alla förväntade sig; dominerade med 2+1 och 100% vunna tekningar.

Fredrik Lindgren gjorde ungefär samma resa. Fick inte nytt kontrakt, trots att han ville. Säsongen 2019/20 spelade han inte alls, men har haft svårt att släppa kontakten med hockeyn och året därefter spelade även han en match med Lejon. Lindgren gjorde mer än förväntat och var både stabil och stod för en passningspoäng. 

AIK:are som blev ettårsfall och missade en säsong 

Leif Boork är ingen favorit, men det överlägset värsta han gjorde var att rata Mats Lundström i Frölunda på grund av hans höga ålder (26). Mats tvingades acceptera det och bad att få flytta till en dansk klubb istället. Då krävde Boork alldeles för mycket pengar för den övergången och säsongen 92/93 gick upp i rök.

AIK:are som avrundat lokalt, slutat och gjort comeback 

Hockeyn tog för mycket tid för Jörgen Wännström. Familj och arbete som målare gjorde att dygnet hade behövt ha fler timmar. Men att sluta helt var inget alternativ. Karriären fortsatte med fem säsonger i moderklubben Burträsk innan det var slut på riktigt. 2018/19 återkom 49-årige Wännström och gjorde en match till. Poänglös.

Få karriärer har spolierats som Mattias Lindströms. Efter att ha gjort ett försök i USA fick han nog och la av, 22 år gammal. 2017/18 började det klia i tacklingsaxeln och Clemensnäs fick ett superförvärv. Tre kanonsäsonger senare slutade han för gott. Trodde vi. Men Clemens storsatsning 22/23 lockade och det var som att Lindström aldrig varit borta från isen.

Copy - paste, så har du Johan Lindberg. Helt sanslös poängproduktion i Clemensnäs under tio års tid, med den högsta peaken med 87 poäng på 23 matcher under hans sista säsong. Eller sista och sista… Även Lindberg lockades av Clemensnäs kanonlag och precis som för Mattias Lindström blev det comeback. Runt tre poäng/match är väl lämpliga siffror när man gör comeback.

Gubb-comebacken 

Lite Korpen är ju aldrig fel och det är många gamla spelare som lirat några matcher med polarna i de lägre divisionerna. Vi väljer idag att lyfta fram Henrik Karlsson som gjorde en match och räddade 90% av skotten när han comebackade med Brödernas Hockey i Division tre. 

Claes Lindbloms comeback var lite mer seriös. När Västerås gick i konkurs och tvingades börja om i Division två snörde 38-årige Lindblom på sig skrillorna igen och gjorde 67 poäng på 32 matcher. VIK gick upp till ettan och under karriärens sista år blev det 28 poäng på 39 matcher.

Så. Det var det första framträdandet under bloggens comeback. För tidigt att lämna ett omdöme, men ha tålamod så blir det kanske bra.