Ett lag består av tjugotalet spelare och det är ju ganska lätt att enas om att även om laget inte når några framgångar, så kan enskilda spelare vara framgångsrika. Pär Mikaelsson, Dick Andersson, Anders Söderberg och Lee Goren är några sådana exempel.
Spelarnas prestationer mäts dels i poäng, plusminus och all möjlig statistik och man kan alltså anses vara en duktig spelare även om laget misslyckas. En tränare däremot, kan man (om man hårdrar det) bara bedöma utifrån segrar. Ett lag kan spela attraktiv ishockey, men det spelar ingen roll ifall man inte vinner.
Vi förstår att det finns duktiga tränare som inte vinner titlar och mästerskap, men vi är Skellefteå AIK och abonnerar på plats högt upp i tabellen och då räknas framgång i segrar. Robert Ohlsson, idag 48, har vunnit JVM, SM och CHL som tränare och har alltså en vinnarhistorik.
Ohlsson har genomfört en och en halv säsong i AIK och är kontrakterad för ytterligare två och det känns inte helt omöjligt att han blir kvar längre än så. När han lämnar kommer hans gärningar att bedömas på ett enda sätt; var hans Skellefteå ett vinnarlag?
Hittills har vi bara ett svar på den frågan och det är uttåget i kvartsfinalen förra säsongen. Den här säsongen är hittills en smärre succé med framgångar i både SHL och CHL. Så i grunden gör mannen med världens mest mellanchefskompatibla utseende det bra.
Att eran med Stefan Klockare och Bert Robertsson skulle ta slut var givet, och vi funderade på vem ersättaren skulle vara. En tränare med lokal förankring utan större meriter, kändes inte orimligt, men när Robert Ohlsson presenterades var nog de allra flesta av oss nöjda.
Frågan var bara om han skulle kunna kompromissa med sitt sätt att spela kontra AIK:s modell. Skulle den långvariga röda tråden rivas upp och fria tyglar skulle ges till Robban? Givetvis inte. En förutsättning för att anställas här, är att man rättar in sig i ledet. Även om den artistiska friheten givetvis existerar.
Framgångsrika lag är minst lika mycket beroende av att ha en kärna av spelare som driver det hela framåt. Något som AIK har varit bortskämda med i många år. Så Ohlssons stora uppgift är egentligen att hålla alla nöjda. Oavsett om du spelar powerplay eller gör 6-7 minuter/match med uppgift att spela 0-0.
Inom allt ledarskap är relationer det viktigaste av allt och där är Robert omtalat duktig. Men inget av det här spelar egentligen någon roll. Ohlsson får vara hur duktig han vill på att låta alla känna sig viktiga eller ha otroliga isträningar. Vi kommer att bedöma hans tid i Skellefteå utifrån lagets framgångar.
Kommentarer
Skicka en kommentar