7 december: Marc Busenburg

”Årets trupp känns mycket bra och bred.”

En nöjd Peo Larsson som äntligen fick gå på semester i mitten av juli 2005. Sista pusselbiten var lagd och såren från de två senaste kvalserierna var slickade. Marc Busenburg hette mannen som gjorde truppen komplett och ingen vet hur det gick till när Peo scoutade fram honom.

För mindre merittyngd spelare får man leta efter. Fem AHL-säsonger helt utan att glänsa. Under de två senaste skrapade han ihop 22 poäng på 125 matcher, men sågs heller inte som en stark defensiv back. En klassisk allroundback utan några egentliga kvaliteter.

Och Peo var försiktig när han beskrev Marc. ”En spelare som alltid gör sitt bästa för laget. Han är inte direkt någon publikspelare, utan är bra på allt och ger alltid 100%.” Det går inte direkt att klaga på Larssons beskrivning, även om hans förhoppningar överträffade verkligheten.

Fortfarande har vi inget svar på HUR Peo hittade honom. Det känns inte som att han satt och nötte AHL-matcher via parabolen och kontaktnätet bestod väl mest av Mats Lindgren och lite Guy Gosselin. Vi hittar inga AIK-kopplingar, även om han spelade med Tom Pyatts bror Taylor i Rochester Americans under några matcher.

Marc Busenburg var dessutom artistskattare. Något som vi förknippar med höga löner och ordentliga meriter. En såpass stor stjärna att vi aldrig hade kunnat avlöna honom på ett vanligt kontrakt. Även om Internet inte var vad det är idag, så skapade våra googlingar 2005 mer frågetecken än utropstecken.

I oktober anlände han och gjorde väl inte en människa glad. Vek längs sargen, helt okej skridskoåkning och puckbehandling, men inte alls tillräckligt bra. Det kände han själv också och sådana insikter gör sällan att man presterar bättre.

I de statistiska kolumnerna hittar vi 1+2 på 26 matcher och 37 utvisningsminuter. Målet minns jag inte alls, men någonstans i bakhuvudet finns ett vagt minne av matchstraffet. Känslan är att det var ett gruff som ledde till dubbla matchstraff för roughing. Busenburg klar förlorare i den fighten.

Flytt till Borås och deras fans fick njuta av ”Busen” i knappt tio matcher. När Marc lämnade oss gjorde Daniel Branda och Libor Prochazka entré och det är väl det enskilt bästa minnet av hans tid här. Fast han var rightare. Det kan vi aldrig ta ifrån honom.