Tänk dig att du genomför en smash and grab-kupp mot en stor elektronikkedja. Under de få minuterna som du med hårt bultande hjärta befinner dig i butiken, hinner du välja ut en rejäl 65 tums TV och en mobiltelefon av den senaste modellen.
Fina grejer och fylld av självförtroende närmar du dig dörren och friheten och ett förbättrat, teknologiskt liv. Av bara farten roffar du åt dig en Plopp som ligger alldeles nära kassan. Ploppen drar du i dig medan flyktbilen lämnar brottsplatsen och när du summerar kuppen är det knappast den som du minns bäst.
Skellefteå AIK plundrade Björklöven ganska rejält under några år i början av 2010-talet. Skillnaderna mellan klubbarna var enorm då AIK slogs om SM-guld varje år och Löven signerade en konkursansökan och hamnade i Division ett norra.
Om Sebastian Aho var TV:n och Lucas Wallmark får symbolisera den nya telefonen, så finns det spelare som kom hit av bara farten. Likt Ploppen i ovanstående historia. Spelare som det inte alls var något fel på, men heller inte det riktigt stora bytet.
Vi kanske inte behövde, behövde chokladbiten, utan det lockade mer att bara ta den. Trycka till Björklöven lite extra och dessutom förstärka vår redan extremt starka juniortrupp. Du har redan förstått att Wrenman är Ploppen i vår saga och det kan tyckas en smula orättvist.
Redan under hans andra år i Skellefteå togs han nämligen ut i Sveriges U17-landslag och borde nog egentligen åtminstone ha jämförts med en vattenkokare eller brödrost. 2010 lämnade han i alla fall Umeå i hopp om att maximera sin karriär i vårt svartgula gäng.
Sammanlagt blev det 2,5 säsonger i AIK och toppnoteringen blev 29 poäng på 20 matcher i J18-laget. Det räckte dock inte för AIK:s junioransvarige, så Emil Wrenman återvände till Löven och tog genast plats i deras Hockeyettan-lag. Kul för dem och kanske kul för Wrenman.
Ett par års hopp framåt i tiden ledde Emil till det laget där han skulle trivas som allra bäst. I Piteå skulle det bli sju säsonger och en position som stabil poängplockare. Tillsammans med Magnus Isaksson, Carl Becker och övriga svartgula legender firade han stora triumfer.
Men i våras tog det slut. Hockeykarriären var över och den stora frågan var var han skulle välja att bosätta sig? Den flådiga klockan och exklusiva jumpern kanske talar för Teg eller något liknande, men i själva verket har han valt att bosätta sig på landsbygden utanför Piteå. Grattis till en fin kille!
Kommentarer
Skicka en kommentar