”VM-spelare klar för Skellefteå AIK.”
Puls? 195! För den där typen av rubriker var ju helt fantastiska. Det här händer ju aldrig numera. På gott och ont. Nog kan vi ju fortfarande värva en VM-meriterad spelare, men då är han så pass välkänd att han kommer att nämnasp vid namn istället för att click-baita likt ovan.
Vår position är annorlunda nu. Bättre. Och januarivärvningar som Kovacik sker sällan eller aldrig. Vi kommer dock aldrig att komma över Erik Forssells (av alla människor!) sena värvning av Toni Kallela. Kallela hade inte ens VM-meriter. ”Finsk spelare klar för AIK.”
Annat var det när Kovacik kom. En spetsvärvning rakt in i en toppkedja. Så måste det ju vara, med de meriterna! Så tänkte vi och så sa vi. Fast innerst inne visste vi utgången av detta. En östeuropeisk spelare som aldrig lämnat hemlandet kommer att få svårt med alla möjliga omställningar.
Om han inte heter Daniel Branda förstås och är en supermänniska. Men 2008 hette han inte Daniel Branda, utan Miroslav Kovacik och levererade ganska exakt enligt våra inre, pessimistiska förväntningar. 2+1 på 16 matcher av mannen som var Johan Ramstedts ersättare.
Rama som fått sådan soppatorsk att motorn skurit totalt, efter den finfina säsongen 2006/07. Det här var året då han skulle ta ytterligare kliv, men med rundade armbågar istället för vässade, dalade han i hierarkin och i samband med firandet av Jesu födelse fick han nog.
Kontraktet bröts. Ramstedt som hade producerat 2+1 på 29 matcher och dessutom låg -5 i plusminus och hade dragit på sig skyhöga 14 utvisningsminuter, orkade inte mer. Peo Larsson gick på värvarstråt och med facit i hand hittade han en spelare som producerade aningens bättre än Ramstedt.
Identiska poängsiffror, men bättre plusminus (-2) och färre minuter på botbänken (6). Marginella skillnader, så frågan är om någon hellre hade tvingat kvar Johan Ramstedt. Det rätta svaret är givetsvis nej, då det är en människa och känslor som det handlar om, men å andra sidan fanns det ingen charm med Kovaciks tid här.
Vissa spelare, som misslyckats totalt i AIK, minns man ändå med värme och kärlek. De innebar någon sorts känsloyttring och genererade minnen. Man kan väl inte säga att Kovacik vare sig floppade eller flippade. En grå spelare i en tid som i övrigt fylldes med allt mer ljus. Han fick dock spela VM igen under våren och kanske stod det ”VM-spelare klar för Ocelari Trinec”, under kommande sommar.
Kommentarer
Skicka en kommentar