Fortsätt till huvudinnehåll

29 november: Anton Lindholm


Anton Lindholm-situationen är väl egentligen ganska identisk med hur det blev med Martin Lundberg. Båda killarna spelade flera år på ett väldigt billigt kontrakt här. Laglojala spelare med Skellefteå AIK som moderklubb. När chansen att flytta till Nordamerika kom, så tog de den.

Så långt allt väl. Flyttar man till Nordamerika (oavsett om utfallet blir NHL eller AHL) ökar lönebilden vid återkomst till SHL. Rejält. Och via sina agenter fick både Anton och Martin veta att det fanns ett stort intresse, som inkluderade en löneökning (jämfört med tiden i AIK) som var överraskande stor.

”Och via sina agenter”… Jag tvivlar starkt på att Pär Lindholm gav sin agent uppgiften att sondera terrängen. Pärs besked var garanterat att han skulle spela i Skellefteå AIK och att agenten skulle försöka maximera pengarna utifrån de premisserna.

Lindholm och Lundberg ville scanna marknaden och var således öppna för förslag. Personligen har jag noll förståelse för det, men då är ju jag supporter som endast vill det bästa för mig och laget. De enskilda spelarnas lönecheck struntar jag helt i.

Micke Lindgren gjorde ett försök att spela ut hemma-kortet med Martin Lundberg, som trots avsevärd nivåskillnad på buden våndades över sitt beslut. Erik Forssell insåg att det var kört och gav kanske inget konkret bud. Tveksamt om Anton Lindholm är så korkad att han inte tror att AIK var intresserade, vilket han har uttryckt.

Egentligen är ju Lindholms svek värre. Han har tjänat sina miljoner och skulle säkert ha fått en bra peng av AIK. Martin Lundberg hade knappt tjänat en krona dittills och fick ett chockbud av Växjö Lakers. Då rasade vi, men när Anton Lindholm svek oss ryckte vi på axlarna och tyckte inte att han var värd de pengarna.

Har vi hunnit bli så cyniska på några år eller såg vi Martin Lundberg som en potentiellt större AIK-ikon? Jag anser att Martin förtjänar skiten han fick för att ha svikit sin moderklubb för en promille av alla pengarna som han någonsin kommer att tjäna. Jag tycker att Anton Lindholm borde ha fått minst lika mycket skit. Mer!

Om vi går över till spelaren Anton Lindholm och hans tid i Skellefteå, så är han en stor favorit. Rejäl, fladdrande hår och mer komplett med pucken än vad han fick cred för. Skulle man kunna mäta inneboende kvalitet kontra hur mycket jag beundrar spelare, så kommer Anton väldigt högt.

Trots att jag insåg att han, då, inte var en toppback så höll jag honom extremt högt. Så jag skulle tippa att han är högt där uppe tillsammans med Daniel Ström och David Nyström på listan över spelare som jag obefogat gillar. Så det sved rejält i somras.

Men Per-Olof Ejendal öppnade börsen och lastade upp 280000kr/månad. På hockeykultur.com beskrevs Anton Lindholm (runt 2014) som en kille som är mycket kompatibel med loafers, skinnväst och fylleslag och fight på logdans. Så det blev kanske inte så dumt med Leksand ändå.

Så nu har du valt bort oss, Anton. Din moderklubb. Då är man inte välkommen tillbaka. Fast jag ljuger nog för mig själv. Även om taggarna är kraftigt utåt just nu, tror jag säkert att jag kommer att jubla högt åt en återkomst och glömma allt som varit. Vi får se. Grattis i alla fall!

Kommentarer

  1. Både Martin Lundberg och Anton Lindholm är lika mycket Judas.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar