Fortsätt till huvudinnehåll

28 november: Michael Kostka


Phil Kessel, Patrick Kane, Steven Stamkos och Mika Zibanejad. Där har ni några av Michael Kostkas gamla lagkamrater från hans NHL-karriär. En karriär som var brokig och saknade kontinuitet. Sammanlagt spelade han 85 NHL-matcher i fyra olika lag. 

På ett sätt kan det vara svårt att förstå. Kostka var på sin höjd en habil SHL-back, utan egentliga spetsegenskaper eller svagheter för den delen. Men att vara femte eller sjätte back i NHL finns det ganska många som klarar. Åtminstone om man accepterar att det är sarg ut och 0-0 som gäller.

Vi anser att det är helt givet att David Rundblad, Anton Lindholm och Petter Granberg är större talanger än Kostka, men Michael spelade kanske mer efter sina resurser och nöjde sig med att göra exakt den han skulle när han fick chansen. För sett enbart till inneboende talang har han spelat hundratals procent mer NHL-hockey än ovanstående herrar.

I grunden var han faktiskt en offensivt lagd back och har gjort fantastiska 54 poäng under en AHL-säsong. 2012/13 svarade han för exakt en poäng/match i Toronto Marlies. Men nog om detta. Det är ju Kostkas tid i Skellefteå AIK som du brinner av längtan att få höra om.

Första frågan är väl egentligen hur det kom sig att han dök upp här i Skellefteå? Säsongen var på väg att starta och vi hade tillräckligt många backar på kontrakt, men det fanns en osäkerhet kring Anton Öhman, Anton Danielsson och inte minst Ludwig Stenvalls kapacitet. Johan Alm skadebenägen. 

Så visst fanns behovet. Micke Lindgren sökte med ljus och lykta efter en rightare. Det var oerhört viktigt att ha en vänsterfattad och en högerfattad spelare i varje backpar. Då kunde man spela pucken i rundeln, fram och tillbaka. Något som AIK gjorde extremt mycket det året.

Kostka kom in som en ganska frisk fläkt och gjorde absolut sitt bästa. Han tillhörde den andra powerplay-enheten och svarade för 17 poäng (4+13) på 50 matcher. Jason King gjorde 15+4 på 55 matcher, och den statistiska jämförelsen är helt enorm, anser vi.

King sågs ändå som en halvlyckad värvning och var ett av våra offensiva hot, medan Kostka (med typ samma poängskörd från backplats) väl ändå var en semiflopp? Det har hänt mycket med Skellefteå AIK under de senaste tjugo åren.

Året slutade med finalspel. Kostka gjorde 4 poäng på 16 slutspelsmatcher, men vi minns ingenting av det. Trots silvermedalj minns vi säsongen som ganska svag och själlös. Michael Kostka var en av ganska många legoknektar som kom eftersom Lindgren inte orkade/kunde scouta. Han köpte i blindo agenternas rosenskimrande beskrivningar av sina klienter och köpte grisen i säcken.

Grisen Kostka var som sagt helt okej och han gjorde något som bloggredaktionen är mycket svag för. Han avslutade hela sin långa karriär i Skellefteå. Sjutton säsonger kröntes med spel på den finaste av platser. Idag fyller han (endast) 37 år och är helt klart värd en honnör.

PS. Om du minns inledningen, så tror vi ändå att han minns Jocke Lindström som den bäste som han någonsin spelat med. DS.

Kommentarer