Hur gärna man än vill så kan vi inte klandra Niklas Brännström för valet att lämna Skellefteå HC. Med facit i hand så var vi fortfarande kvar i Allsvenskan när hans karriär var över. Och det var den redan vid 32 års ålder, men det hann hända en hel del under den.
Starten var strålande. JSM-guld för b-juniorer och tidig stjärnstatus. På den tiden var det bara att acceptera att man var tvungen att göra värnplikten, så Brännström fick ta ett halvt sabbatsår i CRIF. 30 poäng på 29 matcher får ses som ett godkänt facit.
När han monterat ner sin sista bössa och bäddat om sin säng för sista gången var det inget snack om att han skulle spela a-lagshockey i Skellefteå. Förhoppningarna var stora på killarna födda i början av 70-talet och det var onekligen dags för en generationsväxling.
Stoltz hade slutat. Forsman och Lindblom sjöng på sista versen. Men vi hade grejer på gång. Det ryktades om en supertalang som hette Mats Lindgren och Niklas Brännström var redan flygfärdig. Tyvärr var resten av laget helt enkelt inte tillräckligt bra.
Det var tungt när vi åkte ur, men vi hade ju rett ut stormen för fem år sedan, så varför skulle det inte gå den här gången också? Tyvärr orkade inte alla ladda om igen och vi vet ju hur det gick. Niklas var bara tjugo år gammal, så för hans del var det inte aktuellt att flytta någonstans.
Division ett norra var ingen höjdare och minnet är egentligen att jag satt högt uppe på ståplats och väntade på att Brännströms kedja skulle komma in. Han vann interna poängligan i stor stil före ikonerna Martin Pettersson och Micke Granstedt. Säsongen i stort blev dock ett fiasko.
Men paniken var ännu inte total. Ett par till år med Niklas Brännström och vi borde vara tillbaka. Då kom chocken! Vår stora stjärna valde att flytta härifrån. Färjestad var klubbvalet och det här var ingenting som vi var vana eller kunde hantera. Vi var långt nere i hierarkin.
Känslan är ändå att bygden förstod. Niklas var en potentiell landslagsspelare och det såg otroligt mörkt ut här i Skellefteå. Det gick ganska lätt att glädjas med honom och redan ett och ett halvt år efter den stora degraderingen följde man Elitserien som man idag följer NHL. Fokus på AIK-produkterna.
Vi orkar inte prata om Niklas Brännströms övriga karriär. En karriär som borde ha spenderats i Skellefteå och Elitserien. Nästan lika mycket svider det att vi inte fick ta del av nästa generation. Grabbarna Erik och Isac hade mer än gärna fått ha hjärtat i Skellefteå (vilket de ju innerst inne har) än i HV71.
Men. Så är livet. Niklas fyller 52 år idag och eventuellt knöt han näven när AIK gick upp och när gulden bärgades. På något sätt känns han som flickvännen som gjorde slut och blev tillsammans med en snyggare och mer framgångsrik kille. Även om vi tror att hon tänker tillbaka och saknar det fina som vi hade den där korta tiden.
Kommentarer
Skicka en kommentar