Fortsätt till huvudinnehåll

21 november: Ulf Hedman

Från en 50-åring (gårdagens jubilar Johan Åkerman) till en 70-åring. Från Elitserieavancemang till SM-final. Från Nobelhallen i Karlskoga till Scandinavium. Från en tid till en annan. Likheterna kanske inte är jättemånga, men skölden på bröstet är densamma.

Skellefteå AIK är ett lag och förening som har varit med om mycket, både himmel och helvete. Vi försöker ägna det här födelsedagsåret till att hylla och lyfta fram det positiva, men dragningen mot de tunga stunderna och ångesten finns där. Utan motgångar blir inte stunderna av medgång lika lyckliga.

Tiotalet är ju en enda lång framgångssaga som ironiskt nog har skapat en viss mättnadskänsla i bygden. Utan motgångar blir inte stunderna av medgång lika lyckliga. Gulden 2013 och 14 var naturligtvis fantastiska och likaså dynastin, men skulle vi tvingas ranka är det två andra bedrifter som väger lite tyngre. 

Att gå upp i Elitserien efter så många års fruktansvärda motgångar och allmän förnedring var helt underbart. Glädje blandat med lättnad, men samtidigt fanns det nya mål att sätta. Wernblom, Branda, Ramstedt och Åkerman. Hela den truppen är eviga hjältar.

Men måste man ranka så smäller SM-guldet 1978 allra högst. Personligen är jag för unga för att ha minnen från det, men första gången är speciell och dessutom var atmosfären råare då. Inga stora matcharrangemang och krav från publiken att underhållas. Hockeyn var underhållningen. Punkt slut.

Om kvalhjältarna från 2006 är eviga hjältar finns inga ord för 78-gänget. Och den truppen var betydligt mer hemvävd. Grabbar som vuxit upp i Skellefteå med omnejd förstod vad det här innebar för hela stan. Ulf Hedman var en av dessa och det pirrar lite extra när man vet att han härstammar från Byske.

Kanske tog sig familjen in till Norrvalla då och då för att följa den tidens idoler. Kanske drömde Ulf redan som liten grabb om att bli hockeystjärna. Men det var nog nästan längre från Byske in till stan än vad det var från Huddinge eller Litvinov 2006. Så Hedman tog ett gyllene mellansteg.

Eller vad sägs om fyra säsonger i Rönnskär! Medan avfall från Rönnskärsverken strilade ner på grabbarna på uterinken hoppades han såklart på att bli upptäckt. Åren i Skelleftehamn gjorde honom till en man och 21 år gammal var han redo för nästa steg.

Säsongen när det gällde att kvalificera sig för den nya Elitserien debuterade han i svartgult. Blygsamma 7 poäng på 26 matcher, skulle snabbt bli mer. Året efter debuterade Ulf Hedman i b-landslaget och mer än tripplade sin poängskörd. Sammanlagt skulle det bli nio säsonger i Skellefteå AIK.

Höjdpunkten var givetvis guldet och han kom att spela en viktig roll. Gnaget tog ledningen med 0-1 i den avgörande finalmatchen, men då klev Hedman fram och kvitterade. Att han gjort mål i en direkt avgörande SM-final är få förunnat och åtminstone vad gäller ishockeyn är det hans största bedrift.

När man fyller 70 är det inte på långa vägar dags att summera livet, men vi hoppas och tror att Ulf tänker tillbaka på karriären ikväll och att han plockar fram det där målet ur minnet. Stort grattis Uffe!

Kommentarer

  1. Fick en trasig träklubba efter en match som Ulf Hedman hade spelat med i början av 80-talet vilket var hur stort som helst då.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar