Vad har Björn Lavander och Mikael Renberg gemensamt? Det enkla (och inte direkt felaktiga) svaret är att båda är från Piteå och att båda två har representerat Skellefteå AIK, med lite lägre än förväntat resultat. Men det är inte det som vi är ute efter i det här fallet.
Nej, svaret är att båda två har tillhört ”Legion of doom”. Renberg tillsammans med NHL-stjärnorna och bjässarna John Leclair och Eric Lindros. En kedja som med tyngd och kraft dominerade rinkarna i Nordamerika. 318 kg muskler som levererade 176 poäng på 48 matcher (lockoutsäsong) 1994/95.
Samma vinter klev en finnig Björn Lavander upp några minuter tidigare än vanligt varje morgon och knappade in sidan 303 på Text-TV för att se hur många poäng som idolen Mikael Renberg gjort under natten. Föga anade han att han själv skulle ingå i en lika klassisk kedja sex år senare.
För en Piteåspelares lott är att han måste flytta norrut eller söderut för att maximera sin karriär. Efter några lyckade år på hemmaplan lockade spel i den allsvenska storklubben Skellefteå AIK och i Björns arbetsbeskrivning stod det ”andrecenter bakom Patrik Ekholm, men innan säsongen är slut hoppas vi att du leder laget”.
Första dagen på nytt jobb är alltid nervöst. Truppen var relativt intakt. Bortsett från Lavander var Martin Maskarinec ny, och även två bjässar med rutin från högsta serien; Stefan Lundqvist och David Engblom. När Lavander skådade dessa två (egentligen bara en) från topp till tå, insåg han nog snabbt att inställningen till försäsong var ganska olika.
De tre förvärven parades ganska tidigt in på säsongen ihop och även om vi inte har de exakt måtten så närmade sig den sammanlagda vikten sig 300 pannor. Och det var i samband med en bortamatch mot just Piteå, där den nykomponerade kedjan dominerade stort, som namnet kom. Legion of doom.
Både tack vare tyngden, men också av en förväntan. Tänk om det var den här trion som skulle ta oss tillbaka!? Nu blev det inte alls så. Egentligen fanns det ingen i kedjan som kunde växla tempo och bryta mönstret. Slungan var för tung, Engblom tyngd av varför han inte fortsatte leverera efter snabba 8+8 och Lavander ägde inte en enda snabb muskelfiber.
För Björn Lavanders del blev det hemfärd till Piteå där han omedelbart var en mycket bättre spelare (Skellefteå-effekten) och 22 poäng under AIK-säsongen blev dryga 40 poäng per säsong i Piteå och till och med chansen i Elitserien och Luleå. En gång norrbottning, alltid norrbottning.
Men tyvärr blev det en vända till till Västerbotten. Den här gången till Björklöven, där han befann sig när Skellefteå till sist tog klivet upp. Hans sejour hos oss är ganska bortglömd, men jag tror nog att det är fler än jag som tänker betydligt mycket mer på Björn Lavander än Eric Lindros när du hör ”Legion of doom”.
Kommentarer
Skicka en kommentar