18 november: Pär Nordlund

Från en stor ledare till en annan. Men medan Peo Larsson, mer eller mindre självförvållat, skapade rubriker och befann sig på och runt isen, så har Pär Nordlund under sin tjugotre år i Skellefteå AIK:s tjänst snarare använt sig av konceptet verka utan att synas.

Känslan är att medan Pea Israelssons puls konstant har legat runt 140, oavsett om det har handlat om konkurshot, kvalserier eller inkastade bilskrapor på isen, så har Nordlunds puls knappt kravlat sig över 60 vid något tillfälle. Det är egentligen ganska lätt att gilla båda ytterligheterna.

Självklart är det spelarna som blir våra idoler. De täcker skott, avgör matcher och är ansiktet utåt för klubben. Det är deras tröjor och autografer som vi vill ha (tummen upp för dig som sitter inne på Nordlunds autograf dock). Men det är inte många spelare som varit viktigare för föreningen än Pär.

Nu kanske du tänker; Jimmie Ericsson? Magnus Wernblom? Jocke Lindström? Superstjärnor som på olika sätt gjort fantastiska saker för Skellefteå AIK, och första tanken är säkert att du aldrig hade offrat någon av dessa för Nordlunds skull, men fundera en stund till så kanske svaret blir annorlunda.

1996. Pengarna var slut. Vi hade inte fått ett smack för de 7,2 miljonerna som vi låg back och frågan är vad som var värt att rädda. Men kraften i bygden var stark och det är faktiskt sant att draken lyfter i motvind. Så, swish, swish, swish med niven. Pappret till fogden blev riven.

Ett av kraven som ställdes på AIK var att byta ut hela styrelsen och en av de nya som klev in var Pär Nordlund. Stenar vändes, telefonsamtal ringdes och privata konton, kanske inte tömdes, men pengar satsades och garantierna existerade inte.

Pär Nordlund själv drog ett tungt lass och tvekade inte över att själv gå in med ett sexsiffrigt belopp (minst). Det drabbade ingen fattig kanske man kan resonera, men oavsett ekonomisk situation är det vackert att ställa upp så. Han och många andra offrade sig och en kort tid senare började marschen uppåt.

Tjugotre år senare (varav nitton med Nordlund som ordförande) har vi fått uppleva fantastiska saker. Gulden och avancemanget är givna höjdpunkter, men föreningen har ju åstadkommit så mycket mer. Ombyggnationen av arenan, en hel del nya isytor och metamorfosen från utskrattade losers till Sveriges överlägset bästa lag. Och då nämner vi inte ens den ekonomiska klassresan.

Allt det här ska inte tillskrivas Pär Nordlund, men tillsammans med Pea Israelsson har han varit spindeln i det ekonomiska och organisatoriska nätet, som i förlängningen lett till oemotsvarad dominans av svensk hockey. Tack för allt. Hoppas att du får skriva autografer idag.