Det var några säsonger där vi tappade vår identitet. Stommen från dynastin var mer eller mindre borta. Vi bytte tränare och andra viktiga roller förändrades också. Juniorerna som flyttades upp var inte lika bra. Efter solsken kommer regn var devisen som vi tvingades leva efter.
På spelarsidan var det också svajigt. Lasse Johansson hade lämnat och efterlämnat sitt överlägset svagaste lagbygge. Sen följde två säsonger med inriktningar som vi inte riktigt förstod. Från att fynda i AHL till att spelarna helst skulle ha gjort minst 500 matcher i SHL.
Själen försvann nästan och skälen till att gå på hockey en tisdagkväll i november minskade drastiskt för många. En av spelarna som kom till oss då får ses som en hybrid mellan nordamerikanska fynd och vikten av att ha rutin från SHL. Matt Anderson hade båda ingredienserna.
Två starka säsonger i Djurgården med 40 respektive 34 poäng imponerade. Förvisso en lätt dalande poängproduktion parallellt med en stigande ålder, men Micke Lindgren (och de flesta av oss) valde att bortse från detta och tyckte att Matt kändes intressant. Dessutom med erfarenhet av stor rink.
Men 34 år? Då är de allra flesta spelarna en bra bit över sin peak, och den fördelen man kan få av unga spelare som tar stora kliv under säsongen, innebär ofta motsatsen hos äldre spelare. Skador kommer och prestationerna går ner i kvalitet. Matt Anderson var inget undantag.
Genom åren har vi värvat ännu äldre spelare; Matushkin (36), Renberg (35) och Alavaara (36), men bortsett från att Renberg förändrade maktbalansen i norra hockey-Sverige gjorde ju ingen av dessa spelare oss särskilt glada och långsam skridskoåkning var minsta gemensamma nämnare.
Nu byggde Andersons spel snarare på smartness och skills än fart och fysik, men det räcker att gå ner sig några procent, så är du fastcheckad i sarghörnet. Bekymmer med skador kantade hans säsong här och i slutändan landade han på 8 poäng på 23 matcher. Illa för tilltänkt spets.
Året efter blev det en match i Rögle innan karriären var över och Matt kunde titta tillbaka på ett fint hockeyliv. 0,5 poäng/match i NHL. En stark AHL-karriär med bland annat en Calder Cup. Två hyggliga KHL-år. Det var egentligen bara här som han var dålig, men vi gratulerar ändå på 40-årsdagen.
Kommentarer
Skicka en kommentar