Den här texten hade kunnat vara helt annorlunda, om det antingen hade gått som vi trodde eller som vi hade önskat. Men vi tar det från början. Redan när Oscar var 15-16 år var vi ett gäng som samlades när det vankades juniormatch. Tjugo kronor var egentligen ett extremt billigt pris för att få se några av morgondagens stora stjärnor. Lindberg var ju som bekant en i en väldigt lång rad.
Vi som bänkade oss fick se Oscar dominera isen. Inte genom att vara pubertetsfördelaktigt stor eller genom att åka fort, dribbla och göra drömmål med en rejäl touch av egoism. Lindberg var annorlunda. Han var gedigen i båda zonerna. Han styrde ett powerplay. Han var småelak när han ville (och kände för det).
152 poäng på 117 juniormatcher och 40 poäng på 46 juniorlandskamper berättade att det inte direkt var en vanlig junior som var på väg upp. Oscar Lindberg var en blivande superstjärna. Förväntningarna var höga, inte minst från honom själv.
Men det började lite trögt. Vi tog egentligen för givet att han, 19 år gammal, skulle gå in som förstacenter mellan Möller och Holloway. Det mäktade han inte riktigt med och det hela slutade med en utlåning till Sundsvall och inte heller där kom poängen i den takten som vi hade räknat med,
Oroliga var vi dock inte. I början av 10-talet var det två frågor som snurrade i våra huvuden. När vinner vi SM-guld och hur länge får vi behålla Oscar Lindberg? Två frågor med samma svar. Säsongen 2012/13 var Lindbergs från början till slut. Äntligen levererade han det förväntade.
42 poäng på 55 matcher. Framröstad till slutspelets bästa spelare och VM-guld som russinet i kakan. Nu var han redo för NHL. Frågan var om NHL var redo för honom? Svaret var att han aldrig riktigt fick fäste over there. Sista chansen, när han skulle centra en offensiv kedja i Las Vegas Golden Knights togs inte och äventyret var över.
Så här kommer stycket om hur vi trodde att det skulle bli. Oscar Lindberg spelar i samma kedja som Panarin och Zibanejad och snittar runt 80 poäng/säsong. Rangers är en av favoriterna till Stanley Cup varje år och Lindberg är given i ett World Cup-lag.
Nu blev det inte så. Succé i Schweiz och vidare till stora pengar i KHL. Där var Oscar en av ligans bästa spelare, men smolket i bägaren är också enormt, med tanke på kontraktet som inte bröts i samband med kriget. Inför den här säsongen hoppades vi att följande skulle ske (stycket om vad vi önskar oss).
Oscar valde att bortse från lukrativa NLA-pengar och redan som 30-åring skriva karriärens sista kontrakt och ge tillbaka till sin moderklubb. Med sitt kraftiga käkparti och aura av total dominans är han en garant för att Skellefteå AIK kommer att slåss om guldet under kommande säsonger. Dessutom ryktas det att hans tvillingbror Johan tränar stenhårt för en återförening.
Nu blev det inte så. Precis som för många andra gick miljonerna (ytterligare miljoner) före. Lindberg fyller visserligen bara 31 idag, och vi ger inte upp en comeback i hyfsad närtid. Kom igen, Oscar! Fräls oss med ett till SM-guld!!
Kommentarer
Skicka en kommentar