Är det samma människor som brinner för spelare som Darren Nowick, som har svårt att uppskatta Joakim Lindströms stjärnglans? Människor som lyckas urskilja att Nowick åker fort, jobbar hårt och tacklas, men som inte ens är nära att upptäcka Lindströms små finesser som ingen annan spelare klarar av?
Du som lusläst bloggen känner till hur otroligt less jag är på herrarna bakom mig på E-sektionen. De som jublar lika högt åt en för hög forechecking (gärna med tillhörande tackling) som leder till kontring, som de suckar över en Jocke-trollkonst som med minimal marginal misslyckas (hade det lyckats hade lagkamraten haft tom bur).
Men. Trots att de saknar grundläggande spelsinne så betalar de ju för sina årskort och det är bara för min del att bita ihop och svälja förtreten. För sakens skull bör kanske nämnas att det här absolut inte är en sågning av Darren Nowick, utan snarare av åskådare som kritiserar Lindström.
För nog hade Nowick sina förtjänster. Han jobbade hårt. Tacklade gärna och ovårdat. Matchstraffen som han drog på sig var åtminstone ibland oturliga. Han gav laget en dimension som saknades. Men med tiden avslöjades hans brister allt mer och vi sörjde inte avslutet.
Det var nämligen många år sedan en spelare, som på eget bevåg, bröt sitt kontrakt. Utan att göra en grundlig koll så är de senaste två som vi kan komma på Pär Mikaelsson (2003) och Fredrik Näsvall (samma år). I båda fallen relaterade till tränaren.
Mikaelsson hade ledsnat på hockeyn under Pasi Mustonen och Näsvalls personlighet gick inte ihop med Uffe Taavola. När Näsvall lämnade oss gjorde Mikaelsson comeback. Vi räknar inte med spelare som Jan-Axel Alavaara eller Henrik Karlsson, då de rimligtvis fick veta att deras framtida speltid skulle vara begränsad.
Nowick å sin sida bröt sitt tvåårskontrakt på grund av ett erbjudande om ett civilt arbete hemma i USA. Beskedet kom sent under sommaren och stora delar av supportrarna rasade av oro för att det skulle bli svårt att hitta en ersättare till amerikanen.
Det går dock tretton på dussinet på den spelartypen och tittar vi på utfallet blev det Jayce Hawryluk som kom istället. Ganska exakt samma spelare, med ganska exakt samma brister och fördelar. Hawryluk med ett dyrare lönekuvert och något bättre produktion.
Summerar vi Darrens gärningar i AIK så var han en frisk fläkt som inte tvekade över att smälla på motståndarna. Åka mycket skridskor och jobba hårt är mycket, mycket Skellefteå AIK-kompatibelt, så med det här inlägget tackar vi för tiden som var och önskar en fin 31-årsdag.
Kommentarer
Skicka en kommentar