Pasi Mustonen, Finlands snabbaste ishockeyspelare. Åtminstone var det så han själv beskrev sin egen karriär som spelare. Och vi som gärna bevittnade träningar under den magiska tiden 2001-03, när Pasi tränade AIK, håller med om att han var en mycket god skridskoåkare.
Det finns ganska mycket att säga om Mustonen, och mestadels kommer vi att fokusera på det goda. För han var efterlängtad. Tränare hade kommit och gått under en tid när föreningen stod och stampade och egentligen inte kom någonstans.
Storsatsningen under våren 2001 innebar inte bara nya spelare. Det skulle in en ny tränare också, och i slutändan valde AIK mellan Jens Hellgren, Osten Bergström (kan ha varit Freddy Lindfors) och Pasi (det basunerade Peo Larsson ut i media). Valet föll på Mustonen och det kändes bra.
På första isträningen fick han frågan hur Skellefteå skulle spela och på mumindalska svarade han: ”Vi kommer att spela klokt”. I efterhand visade det sig att Mustonen hade en mycket defensiv inställning, men den framtunga och profilstarka truppen struntade i taktiken och dundrade på med en rungande offensiv.
Undertecknad var exalterad inför säsongsstarten och erbjöd till och med familjen Mustonen att hjälpa till och bära när flyttlasset kom. En finsk man behöver dock ingen hjälp, men signalen ”Välkommen till stan”, togs säkert emot utan någon större melankoli.
Det var fina säsonger under Pasis regim då den första präglades av de många nyförvärven och den andra av Brett Harkins ankomst. För första gången gick vi till Superallsvenskan och nästa säsong nåddes Kvalserien, så visst tog han oss till nya nivåer.
Som bekant fick uppmärksamhet av andra föreningar också, framförallt Boden, vilket går att läsa om i inlägget ”Senapinen-gate”. Pasi Mustonen var inte världens bästa tränare, men han väckte känslor och det hände mycket spännande kring AIK under hans tid.
Själv kände han att han förtjänade mer. Ett förlängt kontrakt. Men ju längre det var tyst från sportchef Larsson desto mer frustrerad blev han. Det hela kulminerade i matchen mot Brynäs borta, då Pasi saknades på grund av vab (vård av barn). Sonen Joel, elva år, var krasslig, men vi har MYCKET goda källor som gör gällande att han var på skolan nästa dag.
Så det som började i dur slutade i moll, men minnena är mestadels goda. Joel blev a-lagsspelare och Pasi har blivit ansiktet utåt för den finska damishockeyn. Grattis på din 62:a födelsedag. Det vi ännu inte har hunnit nämna är att du är mannen som handplockade Pontus Petterström och för det (och annat) är vi evigt tacksamma.
Kommentarer
Skicka en kommentar