Om man inte kan skruva i bilar ska man kanske inte söka jobb som bilmekaniker. Om man inte kan slipa skridskor så ska man kanske inte söka jobb som materialförvaltare. Men det var just precis det som Börje Lindberg gjorde 1985, och resten är historia.
För det är värt all tänkbar respekt att ägna tjugo år åt att morgon, dag och natt tvätta stinkande kläder, slipa skridskor och se till att all utrustning i bra skick. Förvisso med lön för mödan, men knappast i paritet med alla timmar som han lagt ner för klubben i sitt och våra hjärtan.
Han lärde sig nämligen att slipa skridskorna och genom åren har det passerat hundratals spelare med olika krav och önskemål på hur just han vill ha det. Även om Börje snabbt växte fram till något av en hjälte och kultfigur hos AIK:arna, så gissar vi att det inte var jätteofta som han fick beröm för sina materialförvaltarskills.
Likt en skidvallare som får skit när skidorna inte fungerar, får han sällan motsvarande ros för en lyckad vallning. Klart att spelarna uppskattade Lindberg och även lät honom veta det, så anser vi att det inte finns någon övre gräns för hur mycket cred han förtjänade.
En materialförvaltare är en oerhört viktig del av gruppen och Börje har säkert fått agera både psykolog och pappa (till fler än Matti Boström). Bilden i Norran på en Fredrik Lindgren som verkligen kiknar av skratt är en modern klassiker. Det han skrattar åt är att Börje Lindbergs mustasch är på väg att rakas bort.
Bakgrunden var att Börje hade lovat att göra det om AIK skulle nå Kvalserien (eventuellt Superallsvenskan) den säsongen. Man kanske kan tycka att Lindgren roas av det lilla, men man får dels tänka på att han är från Arvidsjaur och inte har sett så mycket och dels att det var en kul stund.
Vår huvudpoäng är dock hur viktig Lindberg var för gruppen. Man vrålskrattar knappast åt någon som man inte tycker om och man erbjuder sig inte att offra sin mustasch ifall man inte känner sig trygg och uppskattad av grabbarna. Sådant går inte att mäta i pengar.
Avskedet från AIK blev inte det bästa. Börje var utarbetad och orkade till slut inte mer. Besviken på att han inte fick det stödet från klubben som han önskade. Vi har ingen insikt i den frågan, utan nöjer oss att konstatera att hans gärningar blir ännu större när man betänker vilken tid han jobbade åt Skellefteå AIK.
Han anlände det började gå käpprätt åt skogen, var på vippen att förlora jobbet när konkursen var nära och när det äntligen vände efter många års ökenvandring fanns inte orken längre. Precis som Pär Mikaelsson missade han själva festen, efter att ha ägnat många år åt förberedelser.
75-årsdagen är ingen vanlig födelsedag. Vi hoppas att Börje firas kungligt och att han också får ett omnämnande av AIK. Han, om någon, är värd det. Det är inte jättemånga som har arbetat tjugo år åt Skellefteå AIK. Arbetat för att alla vi på läktaren ska få glädjas och vinna tillsammans.
Kommentarer
Skicka en kommentar