En av de större chockerna som bloggredaktionen någonsin ställts inför är när inlägget ”Ännu fler pappor” skrevs. Vi hade redan gått igenom de uppenbara svartgula farsorna, såsom Daniel Pettersson, Jan Erixon och Jörgen Marklund. I brist på fantasi valde vi att gräva en smula djupare.
Ivo Jan Sr och Tony Olofsson var några namn som dök upp via släktskapsraden på Eliteprospects. Men när vi granskade AIK:s trupp från säsongen 2003/04 dök den störste spelaren någonsin, med AIK-koppling, upp. Steve Potvins pappa är nämligen Denis Potvin.
Draftetta, fyra Stanley Cup, tre Norris Trophies, 1052 poäng på 1060 matcher. Listan kan göras hur lång som helst. Dessutom femton säsonger i New York Islanders, klubben som han var trogen under hela NHL-karriären. Vi är inte orättvisa när vi påstår att sonen Steve ligger i lä.
För någon one team player blev han inte. Den enda trofén som han har lyft är pokalen som segrande lag i danska ligan får ta emot. Det finns nog egentligen bara en gren där Steve Potvin slår sin pappa på fingrarna, och det är i grenen poängsnitt.
Sett till hela karriären går det inte att jämföra, så vi har valt att titta på den föreningen där Potvin den yngre mådde som allra bäst. På 45 matcher i Skellefteå AIK noterades han för 46 poäng och överträffar således farsans snitt i laget i hans hjärta, Islanders.
Det som vi AIK:are egentligen förknippar Steve allra mest med är när lyfte in honom från Björklöven. Inte för att vi behövde, utan för att vi kunde. Det hade ryktats om Jesper Jäger och Jörgen Hermansson. Två svaga backar med mycket stora ansikten.
Uppenbara skrämselskott när syftet var att plocka åt oss Lövens enda hot; Steve Potvin. Detta parallellt med att deras ekonomi hade kapsejsat totalt och den här gången var även Björklöven själva medvetna om det. Fina minnen från en härlig tid.
Minnena av Potvin i AIK-tröjan är inte jätteljusa. Han gjorde sina poäng, men många av oss upplevde att han aldrig nådde sin fulla potential. Inget inlägg som behandlar Steve Potvin kan skrivas utan att nämna slagskotten från högra tekningscirkeln i powerplay. Skotten vem utanför bortre stolpen och ut ur zon via sarghörnet.
Eller var det att han så starkt förknippades med Umeå och Björklöven som gjorde att vi aldrig riktigt tog honom till våra hjärtan? Han var förbaskat kul att värva, men sen då? Ungefär som att bygga en grym trädkoja, men inte ha någon större lust att spendera tid i den.
Steve Potvin gjorde säkert många bra saker, men för vår del har dessa fallit i glömska. Hans sista match i svartgult var borta mot Leksand, 10:e april 2004. En match med välkänt resultat. Det går ju bara att fantisera om pappa Denis föreläsning om skammen över att hans egen son vek ner sig när det gällde som mest. Idag blir Steve 48 år och kämpar på med att göra pappa nöjd.
Kommentarer
Skicka en kommentar