September har hittills varit en mycket stark månad för riktigt gamla AIK-rävar. Hasse Svedberg, Curt Lundmark och Carl-Gunnar Hedlund är några riktiga veteraner som hyllats av bloggen. Men det stannar inte där, för idag hade vi firat Eilert ”Garvis” Määttäs 87:e födelsedag.
Så blir det dock inte, utan vi får hålla till godo med minnena. Sjunde maj 2011 lämnade han oss, men lever för alltid kvar i våra hjärtan. AIK är duktiga på att minnas sina gamla hjältar. Dels via Wall of Fame, men i det här fallet tänker vi mest på de två maskotar som föreningen haft; Acka och Garvis.
När AIK äntligen lyckades kvala sig upp till Elitserien 2006, mötte vi Södertälje i en gastkramande bortamatch. SSK var i negativt kval och i vanlig ordning hade man för stor respekt för spelare från den högre serien. För såå bra var inte Justin Mapletoft, Henrik Petré och Anders Burström.
Skellefteå ledde matchen igenom, men det var oerhört nervöst och i periodpauserna gällde det att hitta på vettiga sysslor för att dämpa den värsta ångesten. Då. I rutan dök en gammal bekanting upp. Legenden av Garvis Määttä intervjuades av en annan legend (om vi minns rätt); Micke Leijnegard.
Jag gnuggade händerna och hoppades på att Garvis skulle kunna leverera lugnande ord, men framförallt ge sitt stöd till AIK. Den världsbilden raserade emellertid. Inte nog med att han svek oss 1963 och flyttade till Södertälje. Hans sympatier låg hos de osympatiska sörlänningarna.
Adrenalinet ökade framför TV:n. Jag hade kallt räknat med ”en gång AIK:are, alltid AIK:are”, men tydligen vägde hans nio säsonger som spelare i Södertälje tyngre. Lägg därtill år som ledare i föreningen, samt att han levt där i drygt fyrtio år. Allt det där kände jag till, men SSK var ju bara en klubb bland alla andra. Det var ju i Skellefteå som han blev Garvis.
För vilken spelare han var! Tjugo år gammal flyttade han hit från Kiruna. Producerade direkt. Tog plats i Myggkedjan och i Tre Kronors VM-lag redan första säsongen. Ska man lista klassiska, svartgula spelare tror jag inte att jag överdriver när jag säger att han är topp tio.
Sex VM-medaljer (varav två guld), OS-silver och även ett par SM-medaljer med Skellefteå AIK. En världsstjärna på sin tid. En tid där man skottade isen själv, frös under utomhusmatcherna på Norrvalla och kombinerade allt detta med ett civilt arbete.
Det blev ingen 87:e födelsedag, men vi minns dig Garvis. Och minnena är ljusa, även om du verkade ha glömt bort oss under den där kvällen i Scaniarinken 2006. Gissningsvis talade du inte sanning där och då, utan körde med en politiskt korrekt retorik i hemmaarenan. I själva verket bar du en svartgul t-shirt under.
...antipatisk
SvaraRadera