Vem ska man egentligen vara mer besviken på; Jesper Frödén eller Seattle Kraken? Båda parterna borde ju begripa att det inte kommer att bli någon NHL-succé eller knappt en NHL-chans för honom under kommande säsong. Ett kontrakt som bara var negativt. För Skellefteå AIK.
Men det är väl klart att Frödén ska skriva det där kontraktet. Han hoppas på att få chansen och spela sig in i ett av NHL:s sämsta lag. Att dessutom få chansen att hänga med Adam Larsson på fritiden, borde vara ett gigantiskt plus för honom och även för alla andra som får den chansen.
Du anar kanske en viss bitterhet i tonen. Jesper Frödén hade onekligen varit ett finfint tillskott i en forwardsuppsättning som är bred, men inte särskilt spetsig. Lek med tanken att vi hade fått tillbaka Jesper och att Linus Karlsson får som han vill och kör ett år till i AIK.
En vass rightare per kedja hade smakat mumma. Frödén, Karlsson och Möller (Sandberg i fjärde) och det hade bara varit att börja rista in Skellefteå AIK på Le Mat-pokalen. Nu blev det inte så, så istället tvingas vi spela om det istället för att bara plocka ut guldmedaljerna.
Ett tänkbart scenario är väl annars att han kommer hit nästa år, för vi tror inte riktigt att det kommer att gå som han vill i Seattle (om han ens når dit). Men om vi lämnar nutiden och istället gör det som vi gör bäst; tittar i backspegeln och drömmer om en tid som varit.
Jesper Frödéns tid i Skellefteå var precis så som AIK vill att spelare ska tänka om giganterna i norr. Det är hit man ska flytta om man vill ta nästa steg. Han hade is i magen och stannade fyra säsonger i Gnaget, där han snittade runt 35 poäng/ säsong.
SHL-anbuden var många och det fanns parametrar som talade för andra lag. Exempelvis närheten till hemmet för urstockholmaren Frödén. Mer pengar i lönekuvertet är som bekant ett mycket populärt skäl att välja förening. Men Jesper sökte utvecklingsmöjligheter och där är AIK en garant.
Hård sommarträning och en bra första säsong med 29 poäng innan han, likt många före honom, växlade upp när kroppen och knoppen var anpassad till den hårda träningen och det uppdrivna tempot. Bra för honom och till en relativt billig penning hade vi en toppspelare.
22 mål, 40 poäng och VM-spel blev resultatet och redan tidigt in på den säsongen viskades det om intresse från NHL. En klassisk win-win-situation för spelaren och klubben, och det var alltså när att addera ytterligare ett par wins om han kommit tillbaka. Mer pengar för Frödén och en stjärnspelare till AIK.
Ovan nämnda säsong födde tre nya stjärnor i Frödén, Wingerli och Berggren som samtliga fick spela i Tre Kronor och vi grämer oss än idag att de inte fick spela ihop i slutspelet. Chanserna till guld hade garanterat ökat, istället för att sprida ut de bästa spelarna över alla kedjorna.
28 bast är ingen ålder. Kommande säsong blir hans sista i Nordamerika och sen kommer han hem. Tre-fyra säsonger med en spelare som påminde väldigt mycket om lilla gubben i NHL:s åttabitars, åtminstone om man tänker på snabba riktningsförändringar utan att tappa fart. Grattis!
Kommentarer
Skicka en kommentar