I ett av bloggens allra första inlägg gick vi igenom ett gammalt matchprogram och försökte illustrera vilken betydelse det hade, innan smarttelefonernas fruktansvärda värld. All information som fanns att tillskansa sig runt dåtidens idoler fanns i matchprogrammet.
Bilmärke, civilstånd, yrke, favoritdryck och smeknamn. Information som idag är omöjlig för oss att få ta del av. Matchprogrammets farväl innebar ett farväl till informationen. Ironiskt nog när samhället nu betecknas som ett informationssamhälle.
Smeknamnen var en höjdpunkt, då de kunde växla från år till år. Det programmet som vi specialstuderade var från 1994/95. Fredrik Söderlund som idag blir 51 år gammal hade smeknamnet ”Pojken”. Något som vi skrattar åt mer idag än vad vi gjorde då.
1994 fanns det inte utrymme till att skratta. Käkarna var spända och axlarna högt uppdragna. Skulle Antjärn besegras gällde det att vara på tå. Med mera självdistans till den tiden var naturligtvis ”Pojken” ett väldigt roligt smeknamn. Det kom sig rimligtvis av Söderlunds pojkaktiga look.
Redan 1990/91 fick han chansen. Generationen födda 70 och 71 hade vi stora förväntningar på, JSM-guldvinnare 1988. Söderlund, Burlin, Mikaelsson och Fredrik Andersson. Om ett år skulle vi vara tillbaka i Elitserien och det var ganska bra att de fick lotsas in via ett år i Division ett Norra.
Med facit i hand så insåg nog de flesta ganska tidigt att SHC inte skulle räcka till. Vi skulle få lov att stanna kvar i ettan. Att det skulle bli sexton långa år anade ingen. Det kändes ändå helt rimligt att nästa generation (Söderlunds, alltså) var så pass bra att vinden snart skulle vända.
De gjorde ju sitt bästa, men det var inte ens nära att räcka till. Omsatt i dagens kedjehierarkiska värld var Fredrik Söderlund en spelare för tredjekedjan. En bra dag till och med andrakedjan. Som bäst gjorde han 20 poäng på 31 matcher, men vi har inget minne av att vi satte något större hopp till honom.
Något annat som pinsamt nog fallit i glömska är att Söderlund var rightare! Sammanlagt blev det sju säsonger för honom. Tunga år för oss alla, men vi är naturligtvis evigt tacksamma för alla som gjorde vintermånaderna en smula ljusare. Vi avslutar med ett förslag på titeln till Fredriks kommande självbiografi; ”Om en pojke”.
Kommentarer
Skicka en kommentar