Ner till kontinenten, säger man. Jag har då aldrig hört någon säga upp till kontinenten. Det har ju i och för sig sin naturliga förklaring, med tanke på var i världen vi befinner oss. Kanske säger man ”upp till kontinenten” om man exempelvis bor i Botswana?
Dit jag vill komma är att, åtminstone jag som ett gediget asfaltbarn, anser att det känns mer naturligt och mer lockade att både resa och flytta söderut. Att sitta och uggla i skogen är ingenting för mig och vi har ju en tendens att anse att vårt synsätt är det normala.
Därför höjdes ögonbrynen en smula då vi började granska Filip Eriksson. Både magkänslan och Eliteprospects sa att Eriksson var en tidigare juniorkeeper. Moderklubben är Södertälje och det i sig är inte så uppseendeväckande. Vi vet ju att unga killar gärna flyttar till Skellefteå för att utvecklas.
Inga problem för Filip att lämna föräldrarna och dra norrut. Dels gjorde Sam Lindståhl samma flytt trettio år tidigare och dels för den uppenbara möjligheten att bli en bättre målvakt. Och det kanske han blev. Åtminstone fick ha tillgång till Krister Holm och han fick stå en hel del matcher.
Men AIK har som bekant förtvivlat svårt att få upp målvakter direkt från juniorlaget. Inte heller Eriksson fick chansen och när juniortiden var över var det dags att flytta söderut igen. Eller? Vi inledde ju med att beskriva hur rimligt det är att åka söderut som hockeyspelare.
Mest kanske för klimatets skull, men även för lönens, de kortare resorna och det större utbudets skull. Så resonerade dock inte sörlänningen Eriksson. Han hittade sitt utbud bland renar, gruvor och socialdemokrater. Du som kan dina fördomar förstår att Kiruna blev nästa anhalt.
Och det är det ju inget fel med. Det norrländska lugnet och midnattssolen lockade Filip Eriksson och hans förhoppningar blev besannade. I dagarna inleder han nämligen sin femte säsong i Kiruna och framförallt under den senaste säsongen fick han ett visst genombrott.
24 matcher och SV% över 0.900. Fina siffror och med tanke på att Eriksson bara fyller tjugofyra år i år, så har han minst tio goda år framför sig. Vår högsta prioritet är naturligtvis att han kommer tillbaka till AIK, men att göra 10-15 säsonger i Kiruna är inte långt bakom. Grattis!
Kommentarer
Skicka en kommentar