Tanken är att det här inlägget verkligen ska nå in i några nya hjärtan. Många av er vet vem C-G var och känner till allt arbete och alla timmar som han har lagt ner på laget i alla våra hjärtan. Men förhoppningsvis finns det även yngre läsare som inte var med på tiden när kansliet var en one man show.
1963 tog han över som kanslichef, endast tjugotre år gammal! Aldrig trodde jag väl att Ulf Taavolas tjugotvååriga uppsyn i Elitseriealbumet 1986/87 skulle överträffas, men då nås vi alltså av faktumet att Carl-Gunnar Hedlund basade över en hel organisation vid samma ålder.
Jag känner inte jättemånga tjugotreåringar, men ingen av dessa är ens nära att vara i närheten av den nivån på vuxenpoäng. Det är väl just så pass att de har lärt sig att betala en räkning eller börjat tänka tanken att börja leta en egen bostad.
Då var det annat med Hedlund. I tjugosex år ansvarade han för klubbens ekonomi, kontraktsskrivning med spelare och tränare, biljettförsäljning samt reklamförsäljning. Under de åren byggdes Skellefteå Isstadion och föreningen växte, även om det inte alls var samma superföretag som idag.
Idag har AIK 10-20 personer som delar på det ansvaret som Carl-Gunnar hade då. Pea Israelsson, Håkan Billing och Erik Forssell. Alla deras nuvarande uppgifter skötte han, och mer därtill. 1985 bröt sig AIK ur den allmänna idrottsklubben och startade en egen förening.
Organisationen växte ytterligare och 1989-1996 hade Carl-Gunnar Hedlund rollen som klubbdirektör. Även på isen hann det hända mycket och C-G har både firat SM-guld och nästan lämnat in en konkursansökan. En otrolig eldsjäl vars nivå på AIK-hjärta översteg både ditt och mitt.
Personligen har jag ett fåtal, men starka minnen av honom. Dels så var jag lite rädd för Hedlund vid de få tillfällena som jag gick in på kansliet. Han kändes lite ilsken, men förmodligen eftersom han hade så många bollar i luften att en ung grabb inte borde komma dit och ta upp viktig AIK-tid.
Och dels så befann jag mig hemma hos honom, på Hedgatan 4, vid ett tillfälle. Jag och hans son Magnus spelade kula i hallen och blev tillsagda att dämpa oss. Jag lydde obönhörligen den ordern och fick ganska bråttom hem. Ändå gillade jag honom. Jag visste vilka svartgula värden som han representerade.
För knappt ett år sedan lämnade han oss, 82 år gammal. Sorgen var stor hos hela AIK-familjen. För även om man ser upp mer till spelare, så är människor som Carl-Gunnar Hedlund oändligt mycket viktigare. Att brinna på riktigt. Idag sitter han nog i sin himmel och funderar över varför AIK behöver anställa ännu mer folk till kansliet. Vad ska de nya egentligen tillföra??
Kommentarer
Skicka en kommentar