1 september: Jyri Marttinen

Det var grymt när Jyri gjorde entré. I sina röda handskar hade han gjort sig omöjlig i Timrå och fick leta sig ett steg nedåt i Elitseriens hierarki. Next stop Skellefteå AIK och det var en perfect match från första stund. Efter fiaskot med Jan Novak behövdes en försteback och Marttinen hade både kvaliteten och psyket att vara det.

En lista över spelare som på egen hand ändrat riktning för AIK skulle kanske inte toppas av Jyri Marttinen, men en topp tio-placering känns rimlig. Om vi tittar på tiden från att vi återkom till Elitserien fram till nu håller vi Lee Goren och Jocke Lindström högt. Möjligtvis Niko Dimitrakos, David Rundblad och Bud Holloway, men de är typ på samma nivå som Jyri.

Hans intåg innebar att vi hade en quarterback likt många av de bättre lagen hade. En back som kunde logga många minuter. Given i första pp och även viktig i boxplay. Men framförallt gav han oss en attityd som innebar att vi inte åkte runt och bad om ursäkt.

Inte för att ett lag med Lee Goren ber om ursäkt, men vi adderade ytterligare en frontfigur. Där och då tänkte vi nog lite till mans att han var helt oersättlig under en lång tid framöver. Tre år senare var tongångarna helt annorlunda. Marttinen behövdes inte längre. 

Jag var själv på plats när Erik Forssell, Fredrik Warg och Marttinen svarade på frågor av ett gäng ungdomar. Det var någon gång i mars och på frågan ”Vill du stanna i Skellefteå?”, svarade han att han ville det, men att det inte skulle bli så och att han inte kunde förstå varför.

Hans tre år i AIK är en otroligt tydlig spegling på hur mycket laget och föreningen utvecklades på den tiden. Från ett bottengäng till ett topplag som var en dark horse i kampen om SM-guld. De snabba kliven gjorde att spelare som kändes oumbärliga ett år, knappt behövdes nästa säsong.

Brad Moran, Pavel Skrbek och (tyvärr) Anders Söderberg är tydliga exempel på det fenomenet. Nyckelspelare som blev breddspelare. Och i samma veva vällde ungdomarna fram i en takt som ingen hade sett maken till tidigare. Förändringens vindar blåste.

För all del var Marttinen 2010/11 (säsongen då han inte längre fick plats) förmodligen en bättre back än Petter Granberg och Niclas Burström, men att våga investera i våra juniorer med speltid och förtroende har länge varit en av Skellefteå AIK:s främsta styrkor.

Fyrtioårige Jyri Marttinen står nu utan kontrakt och kanske är det här säsongen som han väljer att lägga skridskorna på hyllan. Tjugotvå a-lagssäsonger för den blonde vildpannan och vi sticker nog inte ut hakan jättelångt när vi påstår att tiden i AIK var den allra bästa. Och det VAR en fin tid. Tack Jyri!