9 augusti: Mikael Granstedt

Under mitten och slutet av 80-talet skötte undertecknad statistiken åt Riksradions utsände. På den tiden fanns det radiohytter ovanför sektion A och i lokalradiohytten bredvid satt Lennart Lindström och refererade. Ibland tog han med sig sin son Joakim, som jag bedömde vara rätt odräglig.

Efter matcherna gick vi ner till omklädningsrummen och intervjuade matchens förgrundsfigurer. Vi är en sanning med modifikation, jag tog autografer. Mats Hallin, Tommy Samuelsson och Magnus Svensson är några namn ur den samlingen.

Det förlorande laget ville sällan eller aldrig få in en liten grabb i stunder av depp, och eftersom AIK nästan jämt torskade var jag knappt in till hemmalagets omklädningsrum. Så det blev en del dödtid i utrymmet där ismaskinen stod. För er som inte känner till det, så var det bakom målet vid nuvarande sektion A och L.

Under dessa stunder lärde jag mig känna igen AIK:arnas flickvänner som också väntade utanför. Det var också där som jag blev förälskad för första gången. Eva hette hon och hennes fästman hette Mikael Granstedt. Det var den vackraste kvinnan jag någonsin sett och det var plötsligt inte så tråkigt att vänta.

Nu skulle man kanske tro att det här ledde till ett horn i sidan till Micke, men det var faktiskt tvärtom. Respekten för en kille som lyckats snärja en sådan gudinna var stor och Granstedt var en av mina favoriter. Kärleken förblev obesvarad, så vi övergår till det viktiga; ishockeyn.

Mikael Granstedt kom fram som en riktig supertalang och debuterade i Elitserien som sjuttonåring. Säsongen efter guldet 1978. Hybrisen i stan var stor och Micke, Martin Pettersson och Janne Erixon skulle bilda nästa superkedja och leda oss till nya guld och framgångar.

Inget fel på spådomen som så, då alla tre blev stjärnor och landslagsmän. Guld blev det också, då trion var med och bärgade Sveriges första JVM-guld 1981. Däremot flyttade X:et till New York och Skellefteå AIK klappade ihop som förening.

Taskig tajming för Granstedt (och Pettersson) vars bästa år präglades av en ständig kamp för överlevnad. För dig som aldrig har sett Micke Granstedt spela, så påminner han en hel del om Anders Söderberg. Liten och oerhört rapp på skridskorna, med riktningsförändringar som kunde skicka trögfotade backar till korvkiosken.

Han var dock ganska ojämn och varvade riktiga toppsäsonger med år då han mest bara hamnade nere i sarghörnen och aldrig kom in på mål. Tretton säsonger i Skellefteå AIK:s tjänst och den allra starkaste var när övriga laget egentligen var som svagast.

39 poäng på 39 matcher när Granstedt tillsammans med Hans Hjalmar och Johnny Forsman bildade en av Elitseriens bästa kedjor, säsongen 1988/89. Säsongen efter det åkte vi ut och Granstedt var en av många besvikelser. Han bet dock ihop och för andra gången följde han med sin moderklubb ner i Division ett.

Den här gången gick det åt skogen och flera av de ledande spelarna orkade inte fortsätta. Tjugonio år gammal var Mikael Granstedts karriär över. En av våra allra största och minsta spelare. Tidigt farväl kan tyckas, men det fanns inga pengar att tjäna och hemma hade han ju Eva.

Huruvida Eva stod och väntade i Burträsks ishall vet vi inte, men Micke gjorde ett avslutande år där, i Division två. 32 poäng på 24 matcher. Idag fyller Mikael 61 år och en snabb googling berättar att han och Eva fortfarande kilar stadigt. Grattis till det och grattis på födelsedagen.