Då och då gnäller vi på Eliteprospects. Felaktig statistik eller rent av ingen statistik. Någon gång har vi upptäckt att spelare har fel födelsedatum. Allt det här accepterar vi. Det är svårt att hålla koll på hundratusentals spelare och lika många matcher, med ingen eller bristfällig rapportering.
Ganska mycket värre blir det när information om att en spelare har avlidit saknas. Så var fallet när vi skrev om Elon Sundström och så är även fallet idag. Idag skulle nämligen Ulf Ågren ha fyllt 65 år och gått i pension, men så blev det alltså inte.
Född och uppvuxen i Kiruna och du som har minsta koll på Uffe, vet redan nu svaret på frågan som alla undrar över. AIF eller IFK? Vi törs påstå att det är få människor och ishockeyspelare som det osar mer arbetarklass om än Ulf Ågren. Svaret är alltså ett rungande AIF!
Den mångsidige backen lämnade Kiruna relativt tidigt (22 år) och valde att flytta söderut till Timrå. Där var han med och spelade upp de rödvita till Elitserien och nu var det dags att ta nästa kliv. Tyvärr var varken han eller laget redo för högsta serien och de visade ha köpt en tur och retur-biljett.
Men Ulf var både smart och lojal. Lojal på så vis att han stannade kvar i ett lag som han varit med och spelat ur serien. Smart på så vis att han insåg att han nog behövde ytterligare ett år i ettan innan han var redo för större uppgifter. Och året som kom skulle bli hans överlägset bästa.
39 poäng på 32 matcher och ingen annan back i samtliga Division ett-serier gjorde lika mycket poäng. Timrå gick dock inte upp och samtliga Elitserieklubbar ställde sig på kö för att skriva kontrakt med den rödlätte talangen. Uffe som var en ekonomiskt sinnad herre lyssnade på vad alla hade att säga och gjorde sitt val.
Skellefteå AIK vann dragkampen och Ågren valde tröja nummer nio. Den spelaren som försvann och på så vis lämnade plats åt Ågren var ingen mindre än Hannu Palmu. En svår uppgift, men både han och laget var fyllda av tillförsikt. Efter några år med sämre resultat skulle trenden vända.
Och nog vände den alltid. Rakt nedåt. Två år med Ulf Ågren i laget slutade med att Skellefteå AIK för första gången åkte ur Elitserien. Inte för att han ska hållas ansvarig för det, men han var en i laget. Fast den här gången var han inte lika lojal. Eller smart för den delen.
Medan nästan alla valde att stanna kvar drog Ulf söderut igen. Den här gången till Modo. 23 poäng på 64 matcher i AIK-tröjan får ses som godkänt och han hade nog varken tålamod eller lust att göra resan ner till Division ett en gång till. Istället dök han upp i Paninis samlaralbum. På samma sida som Håkan Nygren.
I Modo gick det som smort, under den första säsongen. 18 poäng på 22 matcher och nu kanske han äntligen skulle etablera sig som en toppback. Så blev det inte. Modo ett år till, Luleå ett år och avrundning i Husum. Ågren är ingen av de största AIK:arna, men det fanns en kort tid när vi hoppades att han skulle bli. Grattis Ulf, var du än befinner dig.
Kommentarer
Skicka en kommentar