Det är en råkall januaridag 2003. Rejält påbyltad vandrar jag till Skellefteå Isstadion. Det är förmiddag och jag och ett trettiotal andra har inget bättre för oss än att slå oss ner på trästolarna på läktaren. De flesta andra är anhöriga och vi hoppas att spelet ska värma.
I ärlighetens namn är det ganska troligt med förlust. Trots intensiva tankar av förnekelse är vi ganska väl medvetna om att Skellefteå AIK:s juniorlag inte direkt rosat marknaden. På ganska många år. En snabbtitt på laguppställningen säger att det är ett fåtal spelare som vi kan sätta vårt hopp till.
En av dessa är dagens 37-åring Nisse Pettersson. Hyfsat rivig forward, med teknik och skridskoåkning som främsta styrkor. Nils Bergström, Simon Bergner, Simon Esseryd och han. Fastän vi vet att så inte kommer att bli fallet, tänker vi ändå att någon kanske etablerar sig i a-laget.
Men så blev det inte. Ingen av den tidens juniorstjärnor var ens nära. Förmodligen inte på grund av bristande talang. För sannolikheten att typ ingen född på 80-talet hade vad som krävdes för att etablera sig i allsvenska AIK, medan 5-10 år senare var hur många som helst redo, är försvinnande liten.
Nils Pettersson och hans polare var helt enkelt födda några år för tidigt. Ett par juniorgenerationer innan den stora satsningen som bar så vansinnigt mycket frukt. Nu tror vi inte att Pettersson sörjer det, utan hans liv har rullat på utan svartgul glamour.
Karriären började ändå bra. TV-pucksuttagen och hyggligt stora framgångar i pojklagen i Skellefteå AIK. Det var nog ingen större chock när han tog plats i juniorlaget och väl där stod han sig väl i den interna konkurrensen. Tyvärr gjorde AIK inte det. Stod sig väl i konkurrensen, alltså.
När vi äntligen gick upp hade Nisse just avslutat sin första säsong i Clemensnäs. Division ett är den nivån dit de flesta 80-talisterna tog sig och i Petterssons fall blev det tre säsonger. Den mittersta var klart starkast med 23 poäng på 36 matcher.
Sen tog lusten och orken slut. 2008 var Nils 22 år gammal och hobbyn ishockey ersattes av andra intressen. Som synes på bilden blev det lite fotboll, lite snowboard och en hel del skönt häng med polarna. Vi hoppas att intresset för AIK lever kvar och att han återfinns på läktaren (han har ju de rätta initialerna) med jämna mellanrum. Men nästan ännu mer hoppas vi på en grym födelsedag.
Kommentarer
Skicka en kommentar