26 augusti: Martin Holst

”Holst, Holst, Martin Holst”

Har du gastat med i den ramsan har du förmodligen befunnit dig i Björknäsvallens ishall år 2000. På den tiden var vi många som inte tvekade på att dra till Boden en onsdagkväll, trots kyla och förmodad förlust. Många av er sitter numera bekvämt i soffan under hemmamatcherna.

För hungern var större då. Boden, Piteå och Umeå var helt klart inom räckhåll även mitt i veckan. Sundsvall om det vankades helgmatch och blev abstinensen allt för stor så kunde till och med Lombiahallen i Kiruna få sig ett besök. Det var som bekant bättre förr.

Ovan nämnda Bodenmatch drog säkert hundratalet extra gulsvarta matchpendlare eftersom vi hade en ny målvakt i laget. Martin Holst, iförd tröja #25, hade säsongen innan gjort väldigt bra ifrån sig i Nyköping och intresset var stort bland Elitserieklubbarna.

Vi provsmakade ibland på ordet. ”Elitserien”. Den där ligan som gick att följa på TV. Vissa hejade på Luleå, andra på Modo. Att vi skulle återvända en dag var det många som fantiserade om, men på ett lögndetektortest skulle nog nålen hoppa till ordentligt på frågan om vi VERKLIGEN trodde på det. 

Så när vi inför den här säsongen hade värvat in Stefan Lundqvist (14 poäng på 88 Elitseriematcher) och David Engblom (24 poäng på 208! matcher), så var det oerhört stort. Helt otroligt att sådana klasspelare valde att komma till Skellefteå. Motvinden gick från stormstyrka till bris.

Och nu ytterligare en spelare med meriter från högsta serien. Det var nämligen kris på målvaktssidan. Dick Andersson var långtidsskadad och även Johan Backlund var indisponibel. Det fanns ett tredjealternativ i Jimmy Bjennmyr, men tilliten fanns inte där.

Lasse Marklund visade stor handlingskraft när han lyckades få låna in Martin Holst under de tre följande matcherna. Djurgården hade vunnit dragkampen om Holst, men speltiden hade uteblivit, så det här var en klassisk win-win-situation. Speltid för Martin, duktig målvakt in för oss.

AIK vann matchen i Boden. Holst var enormt bra och snabbt började vi fantisera om att värva honom. Åtminstone till nästa säsong. Den individuella ramsan satt som ett smäck och vi tänkte att han verkligen borde ha känt sig älskad, istället för bortglömd och ensam i en enrumslägenhet någonstans i storstan.

Sammanlagt blev det tre matcher i AIK för Holst. 2.00 i GAA och bättre räddningsprocent än både Andersson och Backlund (och Bjennmyr). Han hann till och med skrapa ihop en assistpoäng, vilket innebar lika många ass som både Daniel Olofsson och Kent Lindberg.

Boden hamnade efter AIK i tabellen med två poängs marginal. Vi gick tack vare detta vidare till Superallsvenskan, så Holsts insatser hade stor betydelse. Hans egna karriär tog aldrig riktigt fart, utan han blev en duktig målvakt på allsvensk nivå.

Tiden i Skellefteå AIK var förmodligen hans bästa period i livet, även om den blev kort. Året efter flyttade han till Halmstad Hammers, förmodligen för trygghetens skull, då många AIK-bekantingar befann sig där. Det här är i alla fall vårt sätt att tacka Holst, Holst, Martin Holst.