24 augusti: Roland Laestander

Vi har Roland Stoltz och även Roland McKeown. Båda två har hyllats här tidigare och båda två kommer förmodligen att skrivas ner före dagens jubilar, ifall du ställs inför utmaningen att skriva ner alla Roland som du vet har spelat i Skellefteå AIK.

Stoltz tar du på att han nog är en av våra tio främsta profiler någonsin. Möjligtvis också på grund av hans namne i Djurgården. Roland McKeown spelade här nyss och för den stora massan är det som hände för tjugo minuter eller ett par år sedan viktigare än gamla tider.

Ni som ändå lyckades dra ihop tre poäng på vårt fiktiva ”Rolands i Skellefteå AIK”-quiz, hur kommer det sig att ni fick in även den gamle Roland Laestander? Du kanske är duktig på att komma ihåg namn? Du kanske har stått på läktaren och hejat på Laestander? Eller så är det kanske så att du förstår att nutiden inte existerar utan historia.

Roland Laestander stod i mål och det har faktiskt fallit sig så att under den här tvåveckorsperioden, som vi snart når slutet av, så kommer vi att ha firat inte mindre än sex stycken målvakter som har spelat i Skellefteå AIK. En helt otrolig koncentration av keepers.

Han har en ganska brokig karriär, då han inledde med att göra fyra säsonger i gruvföreningen Laisvall. Under Rolles tid där avancerade de från Division fyra upp till trean. Det skulle visa sig att om man hade Roland Laestander i sitt lag var uppflyttning en garanti.

Sen följde en mycket oväntad flytt till Nybro. Laestander körde de 133 milen till andra delen av landet, vilket måste ha varit en riktig silly season-chock 1964. Vi får förmoda att flytten inte berodde på hockeyn, utan snarare på ett civilt arbete.

Under sex år i Småland tog Laestander nästan på egen hand Nybro IF från en undanskymd tillvaro i Division tre, ända upp till Division ett (dåtidens högsta serie). Detta gav eko i hockey-Sverige och Roland fick till och med chansen i det svenska b-landslaget.

Han var väl så nära en elitidrottsman som man kunde komma där i början av 70-talet. Så om det var hockeyn, kärleken eller arbete som gjorde att han valde att flytta norrut igen har vi inget svar på. AIK var ett lindansargäng som pendlade mellan ettan och tvåan, och hoppades på stadga med Laestander i kassen.

Så blev det dock inte riktigt. Vi fortsatte att åka upp och ner mellan serierna. Inget som går att klandra Roland för. Sammanlagt blev det sju säsonger och när han lämnade över stafettpinnen till en ny målvakt (Mats Landerstedt) så var vi givetvis etablerade i Elitserien. Det var ju trots allt uppflyttningsgaranti med Laestander.

Han hann med ett antal målvaktskollegor genom åren i AIK. Allra mest sticker Roger Rosén, Göran Hallberg och Hardy Åström ut. Roland var ofta den äldre av målvakterna och var säkert ett fint stöd. Han spelade som sig bör med nummer 1 och får ses som en av våra finaste burväktare.

Det finns väl bara en sak att anmärka på (förutom nuvarande bostadsort) och det är att han lämnade AIK ett år för tidigt. Det var ju ganska stor skillnad på att vakta buren i Skellefteå 1977/78, jämfört med att samma säsong avsluta karriären i KAIF. Men man kan inte få allt man önskar. Idag fyller Roland Laestander 78 år och vi önskar honom en fin dag. 

PS. Roland Granberg bör också nämnas i sammanhanget. DS.