9 juli: Markus Svensson

Ingen vanlig Svensson!

En vanlig Svensson får väl ses som något av en medelmåtta, men våra första minnen av Markus är värre än så. 2011/12 var han reservmålvakt bakom Viktor Fasth i Solna AIK. Fasth var given etta och Svensson tilldelades några strömatcher, bland annat en gång mot Linköping.

0-3 efter sex minuter och utbytt. Nästa chans var mot HV71. Allt såg bra, ledning med 7-2. Men då kom raset, sex raka insläppta och Markus Svensson lånades med omedelbar verkan ut till Oskarshamn. Det är inte många sådana här fiaskon, med spelare från andra lag, som man minns, men det här har etsat sig fast.

Svenssons insatser gav rubriker i riksmedia och den allmänna känslan var att Elitserien var ett steg för högt upp. Ett halvår senare befann han sig i Skellefteå. Andreas Hadelövs karriär var över och fansen hoppades på en ny, stabil förstekeeper. Att hoppas på oxfilé och serveras leverbiff. Trodde vi.

Men Krister Holm och Lasse Johansson såg något som vi inte ALLS såg. En målvakt, som med rätt träning och ett upplyft självförtroende, skulle slåss om en plats i det som var på väg att bli Sveriges bästa lag. Fast nog kändes det vanskligt med två osäkra kort i Svensson och Joacim Eriksson.

Två år senare var Markus Svensson dubbel SM-guldvinnare. Första säsongen, 2012/13, spelade han i princip hälften av matcherna och hade fina 2.04 i GAA. I slutspelet var det Eriksson som räknades som förstakeeper och det var också han som guldmålades i Aftonbladet.

Det ledde till ett NHL-kontrakt och Markus Svensson behövde en ny målvaktskollega. Lika stor missbedömning som fansen gjorde för ett år sedan, lika stort misstag gjorde Holm/Johansson nu. De gick nämligen efter en dyr förstemålvakt.

Entré Henrik Karlsson. Guds gåva, enligt honom själv, till Skellefteå AIK. Självbilden och lönechecken sa att Henke var ohotad etta. Problemet (förutom krampen) var bara att Markus Svensson var bättre. Inte för att Karlsson var dålig, men Svensson var utomordentlig.

Det gav oss lite rubel från försäljningen av Henrik Karlsson och det gav Markus Svensson en position som han verkligen hade förtjänat. 2.05 i GAA och en vaktad kasse i samtliga slutspelsmatcher (1.38). Ingen guldmålning dock. Det rimliga hade väl varit att måla alla. 

Sen följde två silversäsonger som rent statistiskt var ännu bättre för Svensson. 1.87 och 1.84 och hade det inte varit för Kirill Kabanov och en oturlig skada så hade det inte varit orimligt med fyra raka guld. Men man kan sällan få allt man önskar.

Siffrorna, framgångarna och de egna insatserna ledde till det mest unnade kontraktet som någon AIK:are någonsin har skrivit. Svensson var 28 år då han kom till AIK och hade knappt tjänat mer än till brödfödan. Han var knappast särskilt högavlönad under sina fyra Skellefteå-år heller.

Spartak Moskva höll knappast igen och det gjorde nog inte Färjestad heller då han två år senare återvände till svensk hockey. Kul för Markus, som kombinerade att vara en lugn och försynt kille utanför isen, med att bjuda på totala vansinnesutbrott på densamma. Det har gått ganska precis tio år sedan vi våndades över vilken kass målvakt som värvats hit. Idag vet vi bättre och idag blir Markus Svensson 38 år.