Mitt första möte med Håkan Nygren var när jag öppnade ett paket hockeybilder som skulle klistras in i Elitseriealbumet 1986/87. På den tiden kostade ett paket två kronor. Således räckte det med att panta fyra burkar för att ha råd med ett paket. Jakten på pengar var konstant och vid ett tillfälle var det Nygrens ansikte som dök upp på en bild.
När jag tänker tillbaka på den här episoden av mitt liv känns det som från en annan tid och får mig också att känna mig rätt gammal. Håkan Nygren var tränare för Modo och trots sin oerhört åldrade uppsyn och sitt rödbrusiga ansikte var han endast 42 år gammal.
I sitt lag hade han bland annat backen Robert Frestadius som då var lika gammal som Pär Lindholm är nu. Frestadius såg ut att vara minst 55 år med sina slokande mustascher. Som sagt, minnen från en annan tid och det går inte att påstå att det var glädjande att få varken Nygren eller Frestadius i ett paket.
Samma säsong spelade AIK och Modo en direkt avgörande match om vilka som skulle hamna i Allsvenskan efter jul. AIK vann med 6-4, Randy Heath gjorde hattrick och jag stod på ståplats rakt bakom Modos bås (andra tider…). Föga anade jag att jag drygt 35 år senare skulle hylla ishallens största förlorare; Håkan Nygren.
Det här var inte Håkans första möte med Skellefteå. Tvärtom, han föddes faktiskt här, på dagen för 78 år sedan. Men Modo blev hans klubb. Redan 1959 debuterade han i Alfredshem som de hette på den tiden. Möjligtvis trodde Öviksborna att han skulle bli föreningen trogen, men som bekant bär alla vägar till Skellefteå.
Håkan längtade till sin födelseort och han längtade efter att bli en vinnare. Arton år gammal kom han hem och gjorde två säsonger i Skellefteå AIK. Från sin centerposition stod Nygren för en hel del poäng, men av någon outgrundlig anledning flyttade han sedan tillbaka till Modo.
Där utvecklades Håkan Nygren till en storspelare. Poängkung, landslagsman och VM-spelare. När Elitserien blev Elitserien 1975 var han fortfarande aktiv, om än i Timrå. Det blev slutstationen för en mycket respektabel karriär, som delvis spenderades här.
Därefter följde en mindre lyckad, men väldigt lång tränarkarriär. Håkan Nygren har tränat inte mindre än tolv olika klubbar i Sverige. Några fina lag, några mindre klubbar och även Växjö Lakers. Dessutom har han sett nästan hela hockey-Europa.
Sju olika länder, men nästan alltid korta sejourer. Han var väl ungefär lika populär som när jag öppnade paketet med honom i 1986. Men skriver man en lista över spelare födda i Skellefteå, med VM- och landslagsmeriter så finns han med. Det, om något, är värt ett stort, stort grattis.
Kommentarer
Skicka en kommentar