Kombinationen lagkapten i Skellefteå AIK och en otrevlig utflykt till Björklöven är det inte vem som helst som hanterar. Dessutom klev Hedin bara in i omklädningsrummet och tog lagkaptensbindeln av Göran Lindblom, direkt efter återkomsten från Umeå.
Hade detta varit 1998-2015 (när glöden var stark) hade detta aldrig accepterats. Istället för äran att vara kapten hade Thomas Hedin satts i både karantän och fått en rejäl dos desinfektionsmedel innan han återigen var välkommen norr om Ånäset.
Hedin kom hit säsongen efter SM-guldet 1978. Flytten gick från Kiruna (IFK givetvis, med tanke på suget att flytta vidare till en universitetsstad). Meriter från juniorlandslaget och ett fruktat skott fanns på CV:t. Rightare och ledaregenskaper var andra fina tillbehör.
Han klev rakt in i AIK och producerade. Han duschade snabbt (rykten säger näst snabbast i AIK:s historia), knöt slipsen och drog gärna ut i vimlet efter matcherna. Det var andra tider då och ingen såg snett på någon som kombinerade hockey och nöjen.
Särskilt inte om man nästan gjorde en poäng/match. Det var nämligen på den nivån som Thomas Hedin låg. Med dagens språk och kedjehierarkier hade vi benämnt honom som en spelare för en producerade enhet. Livet lekte och Thomas var en av oss.
Sen kom chocken. Björklöven hade snabbt tagit marknadsandelar i Västerbotten och lyckades mot alla odds locka över Skellefteå AIK:s interna poängkung. Vi gör en lång och svår historia kort; Hedin trivdes inte särskilt väl i Umeå och poängproduktionen gick ner markant.
Efter två Judas-år följde egentligen en lika chockartad flytt. AIK hade åkt ur Elitserien och ångesten och svårmodet låg som en blöt filt över arbetarstaden. I det läget valde Thomas Hedin att ta sitt ansvar och flytta hem. Måhända krävde han att bli lagkapten, men hur det än var med den saken förde han oss tillbaka och blev (nästan helt) förlåten.
Att vara den förste lagkaptenen någonsin under SHC-flagg är nog något han hade kunnat vara utan, men så blev det. Vi var tillbaka och Thomas levererade återigen poäng. Tvåa i vår poängliga när vi gick upp och etta när vi höll oss kvar under den första lindansarsäsongen 1986/87.
Året efter kom Jalonen, Suoraniemi och Lindståhl. SHC målades upp som en outsider till guldet, men åkte ner i Allsvenskan efter jul. 10-1 mot Frölunda och så vidare, och vi hade återigen överlevt med nöd och näppe. Men att hoppas på guld och istället få slåss med näbbar och klor tärde på våra veteraner.
Göran Lindblom valde att sluta. Thomas Hedin likaså, även om han gjorde två avslutningsvarv. Ett i CRIF och ett i Lejonström. Under säsongen i Lejonström stod han plötsligt öga mot öga med Martin Pettersson, Micke Granstedt och Lasse Marklund. SHC hade åkt ut och det skulle dröja innan återkomsten.
2006 fyllde Thomas Hedin 49 år och vi fantiserar om att han jublade framför TV:n. Kanske gick tankarna till hans egen känsla tjugo år tidigare då han själv var med om samma sak. Kanske tänkte han på festen den kvällen. Ikväll är det återigen fest. Thomas fyller 65 år och vi unnar honom allt gott.
Kommentarer
Skicka en kommentar