Ytterligare en målvakt, även om kronologin blir bakvänd sett till gårdagens jubilar Andreas Hadelöv. Frågan är om någon junior, någonsin i Skellefteå AIK:s historia, har haft större press på sig än vad Johan Backlund hade under åren kring millennieskiftet?
Nästa fråga är om någon junior, någonsin under Skellefteå AIK:s historia, har varit mindre nervös? Vi hade ju så smått börjat inse att Dick Anderssons tid inte skulle vara för evigt. Men vi hade också lärt känna fenomenet nervvrak som får chansen direkt från juniorlaget.
Marcus Lundqvist blev sig aldrig mer lik och Jimmy Bjennmyrs insatser mot Tierp har vi försökt förtränga i halva vår livstid. Att värva in halvdana keepers innebar per automatik att de bidrog till den nedsuttna platsen längst till vänster på avbytarbänken.
I den vevan fanns han bara där. Johan Backlund. Han som kom att bli den som gjorde det omöjliga. Utmanövrerade legenden Dick Andersson. Men det skedde på ett högst remarkabelt sätt. Vill du ha alla detaljerna så hänvisar vi till inlägget ”Målvaktskarusellen -99”.
Kortfattat: Gabor Glavic hit, Dick till Löven. Glavic kass och Dick tillbaka. Parallellt med detta stod Johan Backlund i mål och gjorde det bra. Men tanken var ju att han skulle konkurrera ut Glavic och inte Andersson, för det låter sig inte göras.
De delade ändå på matcherna på ett sätt som man inte sett sedan Sam Lindståhls tid och faktum är att efter en tid så var vi inte rädda längre. Backlund var bra! Våghalsiga utflykter från kassen, räddade frilägen, men framförallt ett lugn som smittade av sig till både laget och läktaren.
00/01 tog han över och var förstemålvakt. Dick var inte dålig, men Johan var bättre. Dick Andersson kunde avsluta sin karriär och han kunde göra det med vetskapen om att allt var lugnt. Skellefteå AIK hade en målvakt som lätt skulle kunna göra femton säsonger och som skulle hålla måttet när vi gick upp.
Ironiskt nog så dök Backlund upp igen, femton säsonger efter det att han hade detroniserat Andersson. Han hade inte tålamodet att vänta in föreningens utveckling. Leksand blev Timrå och vidare till NHL, KHL och Finland. Det fanns en chans att komma tillbaka 2006, men vi kunde ju inte gärna peta Andreas Hadelöv som spelat oss tillbaka.
Backlund är från en svunnen tid och känns inte riktigt som en av oss. Egen produkt, vi förstod att han ville röra på sig och var aldrig jättearga. Men längtan och saknaden efter honom infann sig aldrig. Samtidigt gick det bra för AIK och målvaktsfrågan var nästan aldrig ett stort problem.
Men det var fint när han kom tillbaka en kort sväng och avslutade karriären så som man bör göra. Johan Backlund fyller 41 år idag och på ett vis var tajmingen när han kom fram perfekt och på ett annat sätt hade han gärna fått dyka upp några år senare, stannat kvar och blivit den legenden som han hade potential att bli.
Kommentarer
Skicka en kommentar