23 juli: Andreas Hadelöv

Ska man lista viktiga nyförvärv som fått alldeles för lite beröm kontra den betydelsen som de haft så skulle Andreas Hadelöv garanterat finnas med i toppen. För det talas egentligen väldigt lite om Hadelöv. Till att börja med sägs ju målvakten vara halva laget.

Den positionen hade han i Skellefteå AIK under hela sju säsonger. Och inte under vilka säsonger som helst. Första året tog han upp oss, andra året höll han kvar oss och sedan rullade det på. Rullade på i den farten att han till och med tog oss till dubbla SM-finaler.

Sju år kan ses som en lång tid. Den som pajar en spegel och drabbas av sju års olycka anser nog att tiden går långsamt, men att gå från Allsvenskan till SM-finaler på den tiden får anses som att det har gått väldigt fort. Tyvärr blev Andreas inte kvar när gulden bärgades, men det finns inte ord för hans betydelse på vägen dit.

Länge trodde vi att Dick Andersson var mannen som skulle ta oss upp. När det aldrig besannades stod Johan Backlund redo och var i praktiken ännu bättre. Men Backes tålamod var uselt och han valde att lämna oss. Han var faktiskt endast 24 år när AIK gick upp.

Å andra sidan hade aldrig det här inlägget skrivits då. Efter Backlund följde en tid utan större stadga. Ville Koivula, Sean Gauthier och Carl-Johan Klint var helt enkelt inte tillräckligt bra och även om Mike Dunham var det, så hade han andra brister, såsom brist på glöd, intresse och motivation. 

Så när beskedet kom att vi hade värvat in Andreas Hadelöv kändes det väldigt skönt. En stabil, svensk målvakt med mycket rutin från högsta serien. 52 matcher spelades säsongen 05/06 och Hadelöv stod i mål i 46 av dessa. Statistiken är kanske inte glimrande, men spelet pågick ju i regel i offensiv zon, så skotten som kom var få, mot en stelfrusen Andreas Hadelöv.

Han var trettio år när AIK tog klivet och ganska snart började det spekuleras i vem som skulle ta över målvaktsspaden. Stathos var här en säsong, Nicklas Dahlberg sågs som the next one, men även om vågskålen under stundom pekade mot Dahlberg så var det alltid Hadelöv som sågs som etta.

Om vi bortser från Zlatan Ibrahimovic så innebär ju stigande ålder att man inte har så många goda år kvar, så när Joacim Eriksson anslöt var väl Andreas Hadelövs dagar som ohotad förstemålvakt räknade? Svar nej. Andreas stod i mål i 40 grundseriematcher och samtliga slutspelsmatcher när AIK tog sig till sin första SM-final på 33 år. 

Siffrorna under hans sju säsonger var stabila. Några hundradelar över 90 i räddningsprocent och cirka 2,5 insläppta mål per match. Stabil är precis vad Hadelöv var och precis det som Skellefteå AIK behövde. En fantastiskt fin målvakt som gav sina bästa år till oss.

Han fick egentligen alldeles för mycket skit. Gnäll om att han var för liten, att det var pinsamt med Niklas Anderssons mål från sextio meter, att han för ofta valde att blockera pucken och att han inte var en riktig matchvinnarnålvakt. Felaktiga åsikter från dumma människor.

Vi har väldigt mycket att tacka Andreas Hadelöv för. En trygg sista utpost på en oemotsvarad resa mot toppen. Det här inlägget är vårt sätt att tacka för alla hans insatser. Vi minns i ärlighetens namn inte en endaste, men det talar ju bara ännu mer om vem han var.