Idag fyller både min pappa och en av mina bästa barndomskompisar år, men allt det där hamnar i skymundan om man jämför med firandet av Palovaara. Pappas hockeykarriär kan sammanfattas med ordet ingenting och polaren har väl lirar lite spontanhockey på Getbergsskolan, men that’s it.
William Palovaaras resa är av en helt annan dignitet. Den går nämligen i en svartgul ton. Men innan vi går in på det hockeymässiga bör vi erkänna att det finns en viss osäkerhet kring själva födelsedatumet. Eliteprospects säger 22/7 medan hitta.se hävdar att födelsedagen var igår.
Tilltron till Eliteprospects är dock stor, så vi firar William idag. Karriären inleddes, likt många andra blivande AIK:are, i Kiruna. Lagkamrat med bland annat Einar Emanuelsson, som också gjorde en kort sejour i Skellefteå. Men när konkurrensen blev för hård flyttade han till Luleå och väntar fortfarande på att BSTL.
William Palovaara mös säkert en smula över Einars korkade beslut och kände sig ännu mer förvissad om att framtiden fanns i Skellefteå AIK. Och det är klart att den gjorde det även om Palovaara kanske inte alls lyckades som han hade hoppats på.
Statistiken från Kiruna vittnar om en back som sätter defensiven i främsta rummet. Vi tänker oss att under flyttresan till Skellefteå pratades det om vilka långsiktiga möjligheter det fanns att slå sig in. ”Perfekt att Granberg drog, Jonas Frögren är till åren kommen och Johan Alm kanske tar chansen i NHL.”
Korrekta analyser, men backarna vällde ju fram. Precis som den Kirunapojken som han är, så jobbade William hårt och hoppades att det skulle lossna när som helst. Och till slut gjorde det! Inte under tiden i AIK, utan faktiskt under den senaste säsongen.
För precis som sig bör efter en spännande utflykt, återvände Palovaara hem till Kiruna. Där har han spelat a-lagshockey sedan 2017 och slog i år till med 18 poäng på 36 matcher. Ett prydligt personligt rekord och han har rimligtvis sina bästa år framför sig.
25 år idag och den uppmärksamme läsaren har säkert noterat att vi inte nämnt någonting om tiden i Skellefteå. Så det kommer här istället. Drygt hundra juniormatcher och fyra mål, fördelat på fyra säsonger. Ett fåtal utvisningsminuter och en inte alltför spektakulär spelstil.
Men det som William Palovaara ska hyllas för är att han valde att leva drömmen. ”Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.” Dessa (förvanskade) ord av Verner von Heidenstam får avsluta dagens inlägg. Grattis på födelsedagen William!
Kommentarer
Skicka en kommentar