Om två dagar är det Fourth of July. Då smälls det iväg fyrverkerier för pengar än många länders totala BNP. Tänk om Brett Harkins hade varit född då istället. Han hade stått där i gnistregnet och tänkt att allt detta handlade om honom. The American dream och så vidare.
Ungefär där placerar vi in Harkins egen självbild. Om Patrik Westerback såg sig som en gåva till svensk ishockey, så har Brett betydligt mycket högre tankar om sitt spel och kunnande. Tolkar du detta som att bloggen kritiserar honom? Du kunde inte ha haft mer fel. Vi älskar Brett Harkins och allt han stod (står) för.
I augusti 2002 landade den dyraste och mest hypade spelaren som dittills satt sin fot i Skellefteå. Det går inte att jämföra med Jalonen och Kontos eftersom Internet inte fanns på deras tid och vi hade inte samma möjligheter att egga upp varandra och skapa masshysteri.
Tillsammans med Jason McBain skulle han visa upp sig på första isträningen och sedan åka raka vägen hem för att förbereda sig på bästa… vis inför säsongen. Utan artistskatten skulle värvningen inte ha varit möjlig. Harkins glänste inte direkt, men slog ett par sus genom publiken-mackor.
Nästan fyra år senare banade han sig fram genom folkhavet utanför Skellefteå Isstadion och höll ett brandtal till den lyckorusiga publiken. AIK hade äntligen tagit sig upp, men Brett valde att tala om sig själv. ”I’ve played in the NHL. I’ve scored in the NHL. I’ve played pretty much everywhere in Europe and now Skellefteå is back. And you know what?! I’ll be back next year!!!”
Noll procents chans att detta var avtalat och klart, men Harkins bakband Peo Larsson på ett magnifikt vis. Responsen från folket efter Bretts tal var ljummen. Vi tänkte nog att Elitserietempot skulle bli övermäktigt. Det noterades inte av Brett Harkins, som festade vidare i natten för att sedan åka hem och (inte) förbereda sig för nästa säsong.
Ytterligare drygt ett halvår senare fanns det inte plats för Brett Harkins i Skellefteå AIK. Han hamnade i Rögle istället och berättade vad han tyckte om vår tränare Perra Johnsson. ”That guy doesn’t know hockey.”
Förvisso sant, men att fundera över sina egna förberedelser och att den i grunden långsamme Harkins nu var 36 år gammal var inte aktuellt. Tidigare det året hade han lämnat över pappret från en Centerrulle till min yngre syster. Inte något innehåll, endast godispappret. ”Since I play center.”
Jag vill för tydlighetens skull understryka att vi har Bretts rygg i alla lägen och anser att han har fog för sina utspel. Både som den amerikanen som han är, men också för allt han har gjort för oss. Passningen till målet som tog oss upp, kulten kring hans person, men inte minst för sina 86 poäng på 78 matcher (Perra Johnsson-tiden ej medräknad, obviously).
För ett par år sedan hörde jag av mig till Brett Harkins och undrade om han kunde ordna en hälsning till en vän som skulle gifta sig. Inga problem och trots att det har gått femton år så håller han kontakten med Skellefteå. Bland annat genom att kommentera på Twitter. ”I shoukd be up there”, har bland annat skrivits under en Wall of Fame-debatt.
Klart du skulle! Men det kommer inte att bli så, så vi har ett annat förslag. Återvänd hit på ett besök. Kom till en hemmamatch, gå ut på röda mattan och ta emot folkets jubel. Du skulle hyllas som en gud. Något som både jag, men framförallt du vet att du förtjänar. Happy birthday, man.
Kommentarer
Skicka en kommentar