Fortsätt till huvudinnehåll

18 juli: Melker Karlsson

När detta skrivs står det fortfarande inte klart om Melker ska fortsätta karriären eller ej, men vanligtvis initierade källor skvallrar om en rygg som nog skulle må bäst av att pyssla med annat än att ta emot smällar i sarghörnen och köra push press med 100kg på stången. 

Vi kommer att utgå från att karriären är slut och kommer att skriva inlägget utifrån de premisserna. Hälsan går givetvis först och Melker Karlsson kan knappast anklagas för att inte ha gjort allt för Skellefteå AIK. Först som pigg och kaxig junior, för att sedan göra det enda rätta och komma tillbaka och ge tillbaka till klubben som gav honom förutsättningarna till de inspelade NHL-miljonerna.

Men vi tar det från början. Debuten var magisk (finns att läsa om i ett tidigare inlägg). Melker var kvick, avig och teknisk. Redan efter ett par byten hade han vunnit våra hjärtan och vi såg fram emot att få upp en forward från juniorlaget som hade offensiva spetskompetenser.

Så blev det inte riktigt. I alla fall inte till en början. Dels blev han skadad och gjorde inte så många fler framträdanden och dels var han snarare en defensiv arbetshäst när han etablerade sig. Och just så blev Karlssons karriär. Verktygslådan hade egentligen alla verktygen och han visste när han skulle plocka fram dem.

Boxplayspecialist som täckte skott med Martin Lundberg. Då som rivig ytterforward. Några år senare centrade han KLM-kedjan och kändes i princip jämbördig med Oscar Möller och Jocke Lindström. Flipmackor, backchecking och kompetent spel i båda zonerna och i både powerplay och boxplay.

När han sex år senare återkom som veteran plockade han fram nya verktyg och agerade hjälpgumma och murbräcka. Nu när benen inte längre var lika rappa var det hjärnan och hjärtat som var de primära verktygen. Och med hjärtat menar vi inte bara konditionen, utan klubbhjärtat.

Pengarna var inspelade, kroppen var sliten, men Melker Karlsson hade AIK att tacka för allt och förstod innebörden av det och förstod symbolvärdet att vända hemåt. Dessutom till en lägre lön än vad han hade kunnat få på andra ställen i SHL. Tänk om alla kunde resonera så…

I San Jose Sharks döptes han snabbt till Melkman då han under första säsongen hamnade i ett osannolikt stim och vräkte in poäng och mål under några glödheta veckor. Vill man vara otroligt elak kan man påstå att den tiden gav honom förtroendet under ytterligare fem säsonger.

Så var det naturligtvis inte, utan i USA förfinade han sina Magnus Erlingmarkska kompetenser och tog den rollen som han tilldelades och gjorde jobbet till punkt och pricka. Oavsett om det handlade om att skymma framför mål när Joe Thornton drog in ett handledsskott eller att vara en pain in the ass på motståndarnas stjärnor.

Alla sagor har ett slut och vi har nu läst Melker Karlssons sista kapitel. Hela boken (karriären) består av fina delar med höjdpunkterna i SM-gulden och genombrottet i NHL. Det är med vemod som vi lyfter på hatten för en riktigt stor svartgul hjälte. 32 är förvisso ingen ålder, men det är dags att göra något annat nu. Tack Melker! Du har för evigt en plats i våra hjärtan.

Kommentarer