Riku Varjamo blev Pekka Poikolainen. Poikolainen blev Jarkko Glad. Långsamt tog vi kliv efter kliv mot Elitserien och inget steg utan en finländsk, defensiv back. I takt med att kvaliteten på dessa ökade, minskade hårmängden. Inte i samma takt kanske, för då hade Jarkko Glad varit världens bäste back. Genom tiderna.
Tveksamma källor säger att han började tappa håret under mellanstadiet och gick över till att rakhyvla håret i sjuan. En hyvel som inte längre behövdes på gymnasiet. På Instagram finns ett konto med bilder på flintskalliga fotbollsspelare från tiden då de hade hår. Några sådana bilder existerar inte på Jarkko.
Men som tur är sitter inte styrkan i håret. Glad kom till AIK samtidigt som Magnus Wernblom, Anders Söderberg och Chad Hinz. Ett jämförelsevis väldigt anonymt nyförvärv som kom hit med ganska maffiga meriter. Tolv stabila säsonger i SM-liiga där han egentligen aldrig stack ut, utan var just, stabil.
Sett till siffrorna var han givetvis ingen poängstark back, utan låg snarare högt uppe i utvisningsligan. Sju raka säsonger med +50 utvisningsminuter, varav två över hundra minuter. Lägg därtill att han året före AIK-året utsågs till assisterande kapten i Ässät. En roll som han även haft i JYP.
Så ledaregenskaper, inga lagda fingrar emellan och en defensiv bjässe var vad vi hade att vänta, och egentligen var det precis det vi fick. Men NHL drabbades av, en extremt väntad, lockout. Drake Berehowsky anslöt och likaså Pasi Petriläinen.
Förvisso fanns det väl plats i laguppställningen för Jarkko Glad. Hade bloggen fått styra hade vi hellre skickat iväg André Mattsson eller Martin ”Kingen” Johansson, men rimligtvis fanns det även en ekonomisk avvägning att göra. Samt att det nog fanns ett större intresse för andra lag att signa Glad.
Våra minnen av Glad är att han var rätt bra. 10 poäng på 30 matcher och fina +19, men i och med att vi inte har ett enda spelmässigt minne från den finländske giganten (sett till storlek i alla fall) så var han kanske inget särskilt. Trots att vi är hyfsat vassa på de olika AIK-trupperna så hade vi stora problem att sätta in Jarkko på den svartgula tidslinjen.
Men. Under Stadsfesten 2004 köpte jag in ett svettband (att sätta på handleden) med en glad smiley. Under den sista timmen av minglet lät jag alla bekanta (och gissningsvis ett antal obekanta) veta att detta svettbandet symboliserade AIK:s nyförvärv Jarkko Glad.
Så någon superdoldis är han inte, men frågan är om det inte är själva namnet som vi minns allra bäst. Ett år kvar till 50 och det fina med att tidigt få en gammal look är man så småningom åldras ganska värdigt. Vi hoppas och tror att Jarkko är Glad ikväll.
Kommentarer
Skicka en kommentar