Flytten från Clemensnäs till AIK är som bekant numera helt omöjlig att göra. Glappet har ökat åt båda hållen. AIK är en maktfaktor i toppen av svensk hockey och Clemensnäs är ett kompisgäng bestående av ratade, före detta AIK-juniorer. Inget fel i det, men det var mysigare förr.
1988 gick den flytten alldeles fint, trots att vi fortfarande befann oss i Elitserien. Ut med Kari Jalonen, in med Leif Johansson. Så resonerade säkert inte truppbyggarna, men ska man vara krass så var det precis så det blev. 1988/89 var ett rejält mellanår, men med ett hyfsat resultat.
Lojfen var 24 år när han flyttade från Kopparhallen till Skellefteå Isstadion. Något som gör transfern än mer orimlig, i alla fall sett till dagens träningsmängdsliv, som alla pojkar och juniorer i AIK lever. 24 år gammal och inte ett skär taget utanför CRIFs organisation.
Att ersätta Jalonen gick sådär. Kari stod för 24 poäng på 16 matcher medan Leif Johansson gjorde fem poäng (ett mål) på 33 matcher. Sämst av samtliga ordinarie forwards, och någon sitter kanske och småfnissar, men som tidigare nämndes höll sig SHC kvar i Elitserien även efter jul.
Det var ett oväntat nyförvärv, då han offentliggjordes och elaka tungor sa att Leif bara hängde med som moraliskt stöd till sin mer talangfulle kusin Jan ”lill-Pota” Johansson, som hämtades in från CRIF samtidigt. Lojfen hade dock levererat 31 poäng på 31 matcher året före. Bättre poängsnitt än både Linus Karlsson och Bellemare när de kom från divisionen under Elitserien/SHL.
Om vi ska fortsätta göra jämförelser, den här gången mellan de två inhämtade kusinerna Jan och Leif Johansson, så var det faktiskt den senare som gjorde fler poäng under deras två år i Skellefteå. Bokslutet är givetvis mycket negativt i och med att laget åkte ur Elitserien för att inte lyckas återkomma under en hel livstid. I alla fall sett till Pär Mikaelssons livstid som hockeyspelare.
Kusinerna från landet (Ursviken) var inte så sugna på att följa med ner i norrettan, en serie som de var allt för bekanta med. Istället lockades de av stålarna i ett av de första poplagen, som nu började poppa upp lite här och var. Malmö IF och Team Boro värvade från högsta serien med pengar som inte finns idag.
Mölndal blev Johanssons lag och två säsonger med Daniel Alfredsson är ju aldrig fel. De kom på besök till Skellefteå en gång och lyckades på kuppen besegra oss. Ett av många exempel på hur oändligt långt ner som vi befann oss. Jag har ett vagt minne av ilskan man kände mot kusinerna som bidrog till förnedringen.
Precis som alla som har möjlighet borde göra, så avslutade Leif Johansson karriären i sin moderklubb. När man granskar det han åstadkommit får man säga att det var en ganska fin karriär. Idag blir Lojfen 58 år gammal och vi hoppas att han sträcker på sig när han tänker tillbaka.
Kommentarer
Skicka en kommentar