Det finns en upptryckt tröja i Luleåkretsar med texten ”Jag såg Tobbe L göra mål”. Den tröjan finns inte att få tag på i Skellefteå. Lindberg var nämligen aldrig ens nära att göra mål, trots 21 framträdanden i den svartgula tröjan. Aldrig ens nära.
I ärlighetens namn har vi, fram till den här stunden, alltid trott att Torbjörn Lindberg värvades hit av Ulf Taavola. Chocken var faktiskt ganska stor när det alldeles nyss uppdagades att han spelade i Skellefteå AIK under säsongen 2002/03, med Pasi Mustonen vid rodret.
Annars hade han varit en klassisk Taavola-värvning. Rutinerad, defensiv norrbottning utan större (någon) karisma. En spelare som man vet exakt vad man får av, varje dag. Och jättemycket är det kanske inte, men man kan inte fylla ett lag med B-O Karlsson och Fredrik Näsvall.
Det är en ganska kittlande tanke att Torbjörn Lindberg och Brett Harkins en gång i tiden kamperat ihop. Skulle vi återsamla den spretiga duon är det nog inget snack om vem av dem som är troligare att känna igen och komma ihåg den andre. ”Lindberg? Was that the guy who never left our d-zone?”
Bortsett från den korta tiden i Skellefteå har Tobbe L en ganska osympatisk karriär i ryggsäcken. Inte vad gäller hans egna insatser eller att han stuckit ut negativt. Men har man spelat fjorton säsonger i Luleå Hockey så bör man ha fått ta del av ett extremt grottmannabeteende kombinerat med en lättkränkthet utan motstycke.
Ser man till statistiken så var förmodligen inte Lindberg en särskilt stor del av det här sviniga fenomenet. Det är nämligen så att under åtta av dessa säsongerna nådde han inte ens upp till tio utvisningsminuter. Ovanligt för en back som typ hela tiden var ordinarie.
SM-guld 1996 och dubbla juniorvärldsmästerskap. Till och med ett par matcher i det då existerande b-landslaget. Så meriterna var det inget fel på och han var faktiskt bara 32 år gammal när han kom till oss. Själen var dock flertalet år äldre och det var ganska tydligt att han hade sett sina bästa dagar.
Personligen har jag exakt noll minnen av Torbjörns tid i AIK och det är jag knappast ensam också. Inget fel med det då han ju gjort en hel karriär av att verka men inte synas. Idag får han ändå lite, lite rampljus. Tårtan har 52 ljus och hälsningen från bloggen är av äkta vara.
Kommentarer
Skicka en kommentar