6 juni: Lasse Johansson

På nationaldagen och allt. Men det känns på något sätt ganska rimligt. Vi firar sjätte juni eftersom Gustav Vasa befriade oss från det danska förtrycket och svenskarna återigen kunde känna sig fria. Bloggen har inte allt för mycket emot en okej liknelse och här kommer en till.

Likt Gustav Vasa, så vände det när Lasse Johansson kom till makten. Lasse befriade oss från våra bojor och vi kände oss fria att lyckas med vad som helst. Fria att våga tro på att vad som helst var möjligt. Lasse Johanssons intåg var en mycket stor faktor bakom framgångarna. Dynastin.

Det kändes ju sådär när Peos ersättare avslöjades. En del erfarenhet från Piteå och Skellefteås juniorverksamhet. Var han verkligen mannen för att ta nästa steg? Vi hade också vant oss vid Peo Larssons vidöppna agerande i media. In kom ”circle of trust (trist)” och dödade allt vad rykten och silly season innebar.

Fast du är förlåten, Lasse. Det där nästa steget som skulle tas blev ett jättekliv från att just ha etablerat oss till att vara helt överlägsna. Sex raka finaler med ett spelsystem som både var vackert och vinnande. Plötsligt vallfärdade folk till Skellefteå för att ta reda på och kopiera vad som gjorde oss så bra.

Allt ska väl inte tillskrivas Lasse. Han kom ju hit långt efter den stora ungdomssatsningen som gav oss tio klasspelare i laget, till priset av en. Hela föreningen förtjänar beröm för den fantastiska utvecklingen. Bert Robertsson kom med det aggressiva försvarsspelet och Anders Forsberg anser nog att minst 40% bör tillskrivas honom. 

Lasse Johansson tog hit Stefan Thomson och den ishockeyspecifika fysträningen blev ytterligare ett grepp som gav oss försprång gentemot konkurrenterna. Han värvade hit Joakim Lindström, Oscar Möller, Bud Holloway och ett långt koppel av stjärnor.

Men han botaniserade också på skadat gods-hyllan och fann John Norman, Mattias Ritola, Markus Svensson och Tim Heed. Med flera. Under naturvetenskapens framfart var det populärt att försöka tillverka guld. Lasse Johansson gjorde guld av allt han vidrörde. 

Silvren då? Hur ska vi tänka kring dessa? Det är klart att det svider att ha förlorat fler finaler än vad vi har vunnit. De gångerna som AIK tog guld var vi överlägsna. Varje gång som det var små marginaler förlorade vi. Blev vi för kaxiga och endimensionella och vägrade ändra på matchplanen?

Och var det i så fall Lasse Johanssons ”fel”? Det kanske det var, men absolut inte idag. Idag blir Lasse 52 år gammal och i skrivande stund vet vi inte om han har tänkt lämna jobbet i Ryssland. Väljer han att stanna är han givetvis svartlistad för evigt och allt det goda är glömt, men fram tills dess är han en av de största AIK-hjältarna någonsin.